”Pengar styr och staten sätter gränserna” och ”Underfinansiering från staten, händerna bakbundna”, så beskriver välfärdsområdespolitikerna de senaste tre åren i fullmäktige i de tvåspråkiga välfärdsområdena.
Det framkommer i Svenska Yles enkät som besvarades av 142 fullmäktigeledamöter. Flera av politikerna säger att de har det otacksamma uppdraget att tvingas göra nedskärningar för att försöka täcka upp områdenas budgetunderskott. Samtidigt har de som uppgift att försöka trygga lagstadgade tjänster för invånarna.
Områdena, som får sin finansiering från staten, har vädjat om att få mer tid för att få bukt med sina budgetunderskott. Men regeringen håller fast vid sina krav och upprepar att mer tid inte kommer att ges.
Hittills har välfärdsområdesfullmäktige haft den otacksamma uppgiften att besluta om hur besparingarna ska riktas inom området.
Sanna Kivineva (De Gröna), Östra Nylands välfärdsområde
Trots att över hälften av ledamöterna tycker att välfärdsområdesfullmäktige saknar makt tänker ändå närmare 80 procent av dem som svarat på enkäten ställa upp för omval i välfärdsområdesvalet den 13 april.
Endast ungefär en femtedel av de svarande uppger att de inte tänker ställa upp för omval medan en handfull ledamöter ännu inte har bestämt sig.
Piia Elo (SDP) från Åbo anser att välfärdsfullmäktige har för lite makt men hon försöker ändå bli omvald.
– Jag har alltid tyckt att man bäst kan påverka inifrån. Att bara sitta på strandkanten och gråta över att man inte har makt eller kan påverka för inte saker framåt, säger hon.
Går emot värderingar
Många av dem som inte ställer upp för omval uppger personliga orsaker, långa karriärer eller hög ålder som skäl. Medan en del uppger att de inte vill sitta kvar i välfärdsfullmäktige längre på grund av att de upplever att organet saknar verklig makt.
Förutsättningarna för verksamheten har kvävts av tvånget att spara för att täcka underskottet till år 2026.
Asko Salminen (Sannf), Österbottens välfärdsområde
Helinä Sipinen, obunden politiker som tidigare varit medlem i Sannfinländarna i Jakobstad, har bestämt sig för att inte ställa upp i välfärdsområdesvalet. Hon är besviken på nedskärningarna.
– Jag förstår verkligen behovet av besparingar men jag är inte nöjd med att de riktas mot äldre personer och äldreomsorgen. Eftersom den här misären fortsätter för de äldre kan jag utifrån mina värderingar inte vara delaktig i ett sådant beslutsfattande, säger Sipinen, som är pensionerad läkare.
Besluten är i sista hand politiska, men de ledande tjänstemännen har STOR makt.
Torbjörn Ekholm (SFP), Västra Finlands välfärdsområde
Enligt Helinä Sipinen har fullmäktiges möjligheter att påverka varit få eftersom beredningsarbetet görs under ledning av tjänstemännen och ordförande i styrelsen och fullmäktige.
– Besluten går i stort sett igenom i fullmäktige som de är när de kommer dit. Egentligen minns jag bara ett beslut som förändrades från dessa år.
– Så det blir ganska mycket sittande i möten i onödan, säger Sipinen.
Vi är bara en gummistämpel som inte får ta verkliga beslut.
Henrik Huhta (Saml), Österbottens välfärdsområde
En sak som flera politiker lyfter fram i sina enkätsvar är problematiken som uppstår då finansieringen till områdena kommer från staten och därför inte går att påverka. Att ge områdena beskattningsrätt är ett förslag som diskuterades framför allt innan social- och hälsovårdsreformen genomfördes. Vänsterförbundet har också föreslagit det i sitt valprogram.
Men Helinä Sipinen är kluven till att områdena skulle ges egen beskattningsrätt, eftersom välfärdsområdena är ekonomiskt ojämlika.
– Det skulle ändå behövas stöd från staten till de områden som inte klarar sig själva med sina egna skatteintäkter. Det blir inte mer rättvist på det sättet. Självklart skulle områden med höga skatteintäkter klara sig riktigt bra, men det skulle behövas någon form av utjämning, säger Sipinen.
Sipinen tror inte heller att någon slags utjämning skulle bli ett fungerande tillägg till den komplexa byråkratin som redan finns.
Pengarna räcker inte till den goda vård vi vill ge invånarna.
Åsa-Britt Forth-Snellman (SFP), Österbottens välfärdsområde
Piia Elo tror att det är för knepigt att införa beskattningsrätt för områdena och att det åtminstone inte på kort sikt skulle förbättra läget. Hon skulle hellre se att områdenas helhetsbudget från staten skulle ändras när områdena gör saker bra.
– Man bör titta på hur man kan förbättra finansieringen av välfärdsområdena och hur man kan göra den mer effektiv så att de åtgärder som vidtas i områdena faktiskt skulle ha en större inverkan på finansieringen, säger hon.
Kommunen är närmare medborgaren
Nästan två tredjedelar av välfärdsområdespolitikerna kandiderar också i kommunalvalet. Bland de svarande finns också riksdagsledamöter som alltså i praktiken sitter på tre stolar samtidigt.
Helinä Sipinen vill fortsätta inom kommunalpolitiken eftersom hon känner att hon där kan göra skillnad.
– Jag har alltid haft en aktivistisk sida där jag vill ingripa i missförhållanden och på kommunal nivå kan man faktiskt göra det. Det handlar om mindre frågor, det är närmare människorna. Jag tänkte i början att välfärdsområdet också skulle vara det men där känns det som att beslutsfattandet hela tiden fjärmas från medborgarna, säger hon.
Piia Elo säger att arbetet inom kommunalpolitiken är enklare än i välfärdspolitiken eftersom alla kommunala beslutsfattare kommer från samma kommun och många har samarbetat med varandra länge.
– I områdena kommer beslutsfattare från många och olika stora kommuner. Att samordna dessa olika arbetskulturer har varit en sorts utmaning i sig, utöver allt annat, säger Elo.
