Det frivilliga producentansvaret för ensilageplaster är ett steg i rätt riktning men löser inte alla problem då det gäller plastavfallet. Det säger forskare vid Åbo universitet.
– Jag är glad att det äntligen finns ett producentansvar för den här sortens plastprodukter, säger Johanna Yliskylä-Peuralahti, universitetslektor vid Åbo universitet. Hon är också projektchef för projektet PlastLIFE som forskar i plastmaterialens cirkulära ekonomi.
Enligt Yliskylä-Peuralahti har det funnits flera orsaker till att det tidigare inte har funnits ett producentansvar för den här sortens avfall.
Dels har man ansett att mängderna inte är så stora, men nu på senare år har man insett att ensilageplasten står för ungefär 60 procent av de totala plastavfallsmängderna som skapas inom jordbruket.
– Då man idag vet att mängden plast som skapas inom lantbruket rör sig kring 17 000 ton årligen så handlar det ändå om väldigt stora mängder som hittills inte har återanvänts, säger Yliskylä-Peuralahti.
De flesta gårdar vi har kommit i kontakt med via olika forskningsprojekt är väldigt måna om att göra rätt och vill verkligen göra sitt allt för att återanvända plasten på rätt sätt, betonar forskarna.
– Trots gröna värden har det varit nästan omöjligt för odlarna att återanvända plasten, och det enda alternativet har varit att bränna plastavfallet som energiavfall, säger Yliskylä-Peuralahti. Dessutom har gårdarna varit tvungna att själv utreda vem och var plastavfallet tas emot.
Frivilligt producentansvar underlättar vardagen
Ett frivilligt producentansvar kommer helt klart att underlätta vardagen för gårdarnas del. Det anser Veijo Pönni som projektsakkunnig vid enheten för framtidsforskning vid Åbo handelshögskola.
– Det är helt klart ett steg i rätt riktning. Inledningsvis gäller ansvaret ensilageplasten men på sikt hoppas jag naturligtvis att också allt annat plastmaterial inom jordbruket ska återanvändas i större utsträckning, säger Pönni.
Pönni deltog för ett par år sedan i projektet Älymuovi och överraskades då av hur mycket plastavfall som finns lagrat på gårdarna i landet.
– Det fanns väldigt mycket plastavfall på olika håll i skärgården och vi hade tyvärr inte möjlighet att i samband med projektet samla in allt avfall, säger Pönni. Det fanns helt enkelt inte pengar eller resurser att samla in alla gamla förråd som vuxit i åratal.
Enligt Pönni behövs det nu ett fungerande logistiknät som betjänar gårdar på glesbygden och i skärgården.
– För direkt då det är färjor med i bilden så kan det leda till oförutsägbara utmaningar för insamlingen av avfall, säger Pönni.
Återvinningsavgiften ställer krav
Sedan augusti har det alltså funnits en särskild återvinningsavgift inbakat i priset på ensilageplasten som betalas automatiskt. Men avgiften och det frivilliga producentansvaret ställer krav på hur plastavfallet behandlas.
– Avfallet får inte brännas utan allt avfall ska återvinnas och återanvändas på ett miljövänligt sätt, säger Johanna Yliskylä-Peuralahti. Balplasten är ett mycket eftertraktat material som kan användas för att tillverka nytt ensilageplast och är dessutom lätt att återanvända.
Enligt Veijo Pönni är det bra att allt ansvar inte längre ligger på gårdarnas axlar.
– Alla vi kommit i kontakt med vill jobba för miljön, men det har hittills legat på gårdarnas ansvar att se till att plastavfallet omhändertas på rätt sätt och det är väldigt beklagligt, säger Pönni. Gårdarna vill och kan sortera och förvara plasten torrt och på rätt sätt men sedan måste transporterna skötas effektivt av någon annan aktör.
Eftersom materialet är eftertraktat och det är lätt att bearbeta och göra återanvänt plastgranulat av ensilageplasten så är det nu viktigt att bygga upp ett fungerande logistiknätverk som effektivt samlar upp plastavfallet, betonar Yliskylä-Peuralahti.
– Det är av ytterst stor vikt att logistiken fungerar smärtfritt i skärgården. Jag vet att man i Sverige och på andra håll i Europa genomfört olika kampanjer under året då det är möjligt för gårdarna att hämta sitt plastavfall till en insamlingspunkt för att därifrån forsla avfallet vidare.
Det tror Yliskylä-Peuralahti skulle kunna vara en fungerande modell också för Finlands del. Speciellt i skärgården där gårdarna ligger utspridda över ett tämligen stort geografiskt område.
Myndighetsövervakningen viktig
Myndigheterna har idag ett övervakningsansvar vad gäller den här sortens verksamhet och marknadsaktörerna ska följa lagen.
– Men visst ligger det på gårdarnas och marknadsaktörerna ansvar och axlar att se till att systemet fungerar, säger Johanna Yliskylä-Peuralahti.
Då systemet utvecklas är det viktigt att det blir ett rättvist system som gynnar alla aktörer. Ett frivilligt producentansvar är förstås ett steg i rätt riktning men det krävs mer åtgärder, anser Yliskylä-Peuralahti.
– Jag tror att de som förberett den nya lagen först vill se hur det frivilliga ansvaret börjar fungera innan man inför nya krav och ändringar, säger Yliskylä-Peuralahti.
Borde det enligt dig finnas ett obligatoriskt producentansvar eller räcker det med ett frivilligt ansvar? Kommentera gärna i kommentarsfältet vad du anser.
