Pepparkakor, gran, tomtegubbar, julsånger, kålrotslåda, gröt och knäck. Detta, och mer, sägs höra julen till.
Enligt Blanka Henriksson, docent i nordisk folkloristik vid Åbo Akademi, bryr vi oss så mycket om traditioner för att de är starkt förknippade med samhörighet och hur vi definierar oss som en del av en grupp.
– Om vi har kommit överens om att det är viktigt med julskinka, och så kommer några och säger att vi inte behöver det, då är det kanske inte egentligen julskinkan som upprör. Istället är det känslan av att, okej, men vad har vi som är gemensamt?
Det finns ett starkt fokus på julen i dagens samhälle, säger Henriksson. Väldigt mycket är vi också överens om.
Men samhället är också väldigt individcentrerat, vilket skapar mer splittring i samhället kring traditionerna.
– Vi ska ha vårt eget bästa sätt att fira jul där vi uttrycker vår personlighet.
Ingen jul utan gröt och pepparkakor
– Min favoritjultradition är nog då julfreden utlyses och efter det julgröten, säger Panu Kankaanpää, som Svenska yle träffar på Senatstorgets julmarknad i Helsingfors.
– Man sätter upp sina stjärnor i fönstren, man tänder sina ljus, bakar pepparkakor. Utan det blir det ingen jul, säger Birthe Westermarck från Esbo.
För Erik Skogster från Borgå som besöker marknaden med sin familj är det inga speciella traditioner som är viktiga utan mer tiden man spenderar med sin familj.
– Jag försöker hålla kontroll över att det inte ska vara så mycket presenter, det är min åsikt, säger Skogster.
Esbobon Sami Aalto tycker mycket om att fira jul, men är inne på att högtiden blivit alltför kommersialiserad.
– Om julprodukter kommer till butiken redan i september så är det enligt mig för tidigt.
Nu är julen hotad, eller?
Traditionerna har hamnat i skottgluggen i en allt mer polariserad och hätsk politisk debatt kring identitets- och värdefrågor.
I ett uppmärksammat fall förra månaden avbokade en skola i Nyland Händels klassiska oratorium ”Messias”, som starkt förknippas med julen, på grund av verkets religiösa inslag.
Många politiker var snabbt ute och kritiserade skolans beslut.
Det verkar finnas olika läger – de som vill att vi ”gör som vi alltid har gjort”, och de som förespråkar förändring. Varför ser det ut så här?
– Det kan hända att det är generationsskiften, men det är också populismen som gör att man ofta tar till den typen av ganska enkla medel för att vinna väljare eller för att få folk på sin sida, säger Blanka Henriksson.
– Jag vet inte hur många gånger man hör att julen är hotad eller nu är Lucia hotad, och då finns det ofta tanken om vi och dom, och att någon annan inte gör som man själv gör, då hotar det det man själv gör, säger Henriksson.
Henriksson ser att det finns en konflikt mellan traditioner som har sin grund i religionen och ett allt mer sekulariserat samhälle.
– Man försöker ta bort religionen ur sammanhanget, och det är inte alltid så himla enkelt i och med att julen ändå är hur man än ser på det, en kristen högtid.
En annan aspekt som gör att vi investerar mycket känslor i högtider som julen är enligt Henriksson att vi ofta vänder oss till traditionerna för att få trygghet.
Speciellt i en tid som kantas av oroligheter.
– Då blir traditionerna nånting som känns tryggt och om världen går under så ska åtminstone det här hållas som det alltid har varit. Om någon börjar rucka på traditionerna så kan det uppstå en känsla av att ingenting får vara i fred.
”Festen är något upphöjt”
Som en motreaktion mot de starka kommersiella krafterna som basunerar ut sitt budskap i butiker och på nätet har också hållbarhet lyfts fram som viktigt att tänka på i juletid.
Vi uppmanas att köpa begagnade julklappar och minska på matsvinnet.
Samtidigt kan hållbarhetstänkandet i sin tur upplevas som ett hot de gamla traditionerna, och något som stör själva firandet.
– Vi måste tacklas med de här sakerna hela tiden i vardagen och då vill man att festen är något upphöjt, som är bortom det vardagliga, och att den ska hållas intakt, säger Henriksson.
I en otrygg värld blir traditionerna nånting tryggt som ska hållas som de alltid har varit.
Blanka Henriksson, folklorist
Överlag dikterar kommersialismen i rätt stor grad hur vi firar jul idag.
Marknaden har sett en möjlighet att dra ut julen. Vi börjar redan i november med att pynta, med att börja förbereda oss och dricka glögg.
– Om man ser på det stora hela påverkas vi mer än vi tror av det här. Man går i affären och tänker, ja, det här julpyntet var ju väldigt fint, och det här har jag inte sett förut.
Förr hade man andra bekymmer
Blickar vi tillbaka till svunna tiders julfirande så fanns det det enligt Henriksson färre alternativ och mer enhetlighet. Men julfirandet var också mycket mer begränsat.
– Om man går tillbaks till det förindustriella samhället som var mer homogent, då kan man ha haft mera tydliga jultraditioner. Sen har det nog alltid varit en klassfråga också, att man har inte firat jul på samma sätt i olika klasser, säger Henriksson.
I boendesamhället fanns det inte samma möjlighet till ledighet. Det ska mjölkas kor och det ska lagas mat och sådana saker.
Mat har varit ett genomgående tema som förenar under olika högtider. Men maten har inte alltid varit specifik för julen, utan det var oftast samma festmat under alla högtider under året.
Bland annat sill och lådor som vi idag förknippar främst med julen är exempel på rätter som förr åts under högtider året runt, eftersom de var behändiga sätt att konservera mat på och självhushålla.
Vilka jultraditioner tycker du är viktigast att bevara, och varför? Berätta i kommentarerna!
