Start

”Min poesi ska inte läsas med stor andakt” – 10 finlandssvenska poeter läste in sin lyrik i ett nytt ljudboksprojekt

Målet med projektet är att försöka förbättra situationen som uppkommit då lönsamheten styr utbudet, där lyriken inte alltid passar in.

Porträttfoto av man i mörk kavaj bland bokhyllor
Ralf Andtbacka läser hellre själv. Bild: Kim Blåfield / Yle

Ljudboksvärlden har blivit stor och växer så det knakar. Men tillväxten gäller inte för alla delar av litteraturen. Du inser det senast när du försöker köpa eller låna en lyriksamling som ljudbok. Då ekar det ganska tomt i de virtuella hyllorna.

Orsaken stavas pengar. Redan de fysiska böckerna säljer allt annat än bra och då ställer sig för förlagen frågan om det är lönt att ge ut dikter i en ljudbok. Ersättningarna från strömningstjänsterna är dessutom på en sådan nivå att förlagen och författarna gråter hela vägen till banken.

Ett annat problem är längden. De flesta diktsamlingarna är ganska tunna alster och författarna får timpeng när de läser in sin bok. När jobbet är gjort på ett par tre timmar är det inte mycket som man har i fickan när man kommer ut ur studion.

Det ville både branschfolk och delar av det litterära etablissemanget i Svenskfinland ha en ändring på. Och vad gjorde man då? Man tog kontakt med de finlandssvenska fonderna och det säger sig självt att man fick utdelning.

Nu kan man lyssna på 10 samtida finlandssvenska poeter som har läst in sina dikter för ljudboksföretaget Book Sounds i Åbo. Böckerna kommer att vara samlade på en webbplats som heter dikt.fi.

Läsa själv

Böckerna är alltså inlästa av författarna själva och inte av skådespelare eller andra professionella röstarbetare. Book Sounds Henry Neuman förklarar varför.

– Jag tycker ofta att författare har varit väldigt bra på att läsa och de är roliga att lyssna på, har jag förstått. Det tycker jag också själv. Men vi bedömer nog från bok till bok vad som lämpar sig bäst.

Henry Neuman.
Henry Neuman. Bild: Yle/Ylva Perera

– Om man hittar en skådespelare som passar perfekt för ett projekt kan det också vara hur bra som helst. Men många författare är ju också annars väldigt vana att läsa eftersom de läser ofta på skolbesök och via framträdanden på bokmässor och framför publik.

Fanns det författare som tackade nej när du kontaktade dem?

– Alla var nog väldigt positiva men det var en författare som var lite fundersam och var mera bekväm med att skriva i text än att läsa. Men förutom den här personen ville alle andra tillfrågade vara med. Det var väldigt roligt.

Magin finns i det ofullkomliga

En som kommer att vara med bland de tio författarna som valdes för projektet är Vasaförfattaren Ralf Andtbacka. Han är också förläggare på Ellips förlag och ser därmed på ljudboksinspelningar från två olika sidor.

Han kommer också att läsa själv sina dikter men han tycker samtidigt att det inte är en självklarhet.

– Det är inte givet att poeten är skickad att tolka sin poesi på bästa sätt. Utan där finns också en föreställning om att poeten alltid kommer med den ultimata tolkningen eller den ultimata uppläsningen, och det är ju inte på det sättet. Man kan inte ta det för givet.

Han tycker också att de skrivna orden många gånger är mera väsentliga än de upplästa.

– Vi har den där eviga föreställningen om att den berättande rösten, författarrösten, är det centrala. Men man kan också genomföra en dekonstruktion och säga att skriften är det som är utgångspunkten.

Bokomslag till Ralf Andtbackas diktsamling Dürers hare (2022)
Ralf Andtbacka läser upp sin egen bok Dürers hare inom ramen för projektet. Bild: Förlaget M

– Om vi tänker på civilisationens utveckling har innantilläsningen varit central väldigt länge – och boken i sig, fortsätter han sitt resonemang. Därför är jag lite försiktig med att hylla det upplästa ordet. Läsförmågan, förmågan att läsa innantill, försämras ju och det är ett allvarligt problem.

Andtbacka tycker förvisso att det är fint att ljudboken vinner mark som ett alternativt sätt att ta in litteraturen, men han tycker samtidigt att det hotar att underminera den egna läsningen och höjer ett varningens finger.

– Jag talar inte emot ljudboken och jag talar inte emot uppläsning av dikt, men just det här med att läsa böcker och gå in i läsvärlden, det här ser vi att är hotat.

Om en annan person skulle läsa upp din lyrik, hur skulle det kännas för dig då?

– Det skulle inte bli bra, svarar Andtbacka och skrattar samtidigt. Och så kommer han direkt med en brasklapp:

– Det kan bli bra, men jag har hört så mycket poesi som inte funkar riktigt. Skådespelare har sin tradition, sin bakgrund, sin träning när det gäller att läsa poesi, som kanske inte alltid funkar med vissa typer av poesi.

Min poesi ska inte läsas med stor andakt

Ralf Andtbacka

– Det finns en föreställning om poesi att den är så besjälad att den ska levandegöras på ett visst sätt, men det är inte nödvändigtvis så. Det som blir lyckat är ibland en lite lustig kombination av element som skapar det originella. Det finns ingen patentlösning eller en läsning som passar alla dikter, utan det är olika saker som kommer samman och kan göra det bra.

Det får skava lite?

– Ja, det får skava. Det är just den här friktionen och missen och bristerna som ofta är det som skapar magin i saker och ting.