Kemiska vapen kan hamna i händerna på terrorgrupper i Syrien. De rebellstyrda grupperna i landet är okända och man har ingen aning om vilka syften de har och hur de kommer att styra Syrien, säger Mellanösternforskaren Alexander Atarodi.
Syrien har länge haft tillgång till kemiska vapen och landets ledning använde dem till och med mot sin egen befolkning under åren 2013–2014.
Den avsatta diktatorn Bashar al-Assads regim har inte använt vapnen på ett tag, men en del av dem finns fortfarande kvar i landet.
Israel bombar nu i Syrien för att skydda sig mot framtida hot. Man litar inte på rebellstyrkorna som leds av den islamistiska oppositionsgruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS) som störtade al-Assads regim under helgen.
– När det är så här politiskt instabilt i Syrien är man i Israel väldigt orolig över att det kan bli mycket sämre om olika rebellgrupper börjar kriga mot varandra i framtiden. Man vet inte heller vem man kan lita på. Därför tar man det säkra för det osäkra och bombar så mycket som möjligt av Syriens militära kapacitet – också kemiska vapen så att man blir av med dem, säger Alexander Atarodi.
Han konstaterar att Syrien utöver kemiska vapen också har andra typer av militär kapacitet som Ryssland har stött Syrien med. De systemen finns kvar i Syrien också nu då al-Assadregimen fallit.
– Oron i Israel gäller vapen eller vapensystemen – oavsett vilka de är – som kan användas mot Israel i framtiden. Nu vill Israel eliminera eller minska risken. Och bakgrunden till det är ju att man inte riktigt vet vad som kommer att hända med Syrien.
Israels akuta intresse är att försvaga Syrien så mycket som möjligt
Enligt Alexander Atarodi är det akuta intresset hos Israel just nu att försöka försvaga Syrien så mycket som möjligt inför det nya som kommer.
– Om allt faller samman och det blir inbördeskrig i Syrien finns det till och med en risk för att Israel ockuperar delar av Syrien – vilket är något som Israel egentligen redan har gjort. Israel har flyttat militär kapacitet till buffertzonen på Golanhöjderna.
Israel har redan kontroll över Golanhöjderna, men det finns en buffertzon mellan länderna där inget land ska befinna sig.
– I den här buffertzonen på ungefär fem kilometer djupt inne i Syrien har Israel nu opererat. Och det är mot FN:s resolution 1974. Israel gör detta för att man är orolig för instabilitet på den syriska sidan.
Israel inkräktar på Syriens territoriella integritet – varken USA eller EU har reagerat
Israel har alltså redan gått över gränsen till Syrien. Det här bryter både mot internationella lagar och mot FN:s resolution.
Atarodi tror inte att Israels intrång hotar det eventuella maktövertagandet i Syrien eller det sätt på vilket det kommer att ske.
– Det visar ju snarare hur sårbart Syrien är då utländska aktörer lätt kan blanda sig in i Syriens interna frågor. Det kommer att bli väldigt svårt för Syrien att ha en självständig inrikes- och utrikespolitik när det är så många aktörer som lätt kan kränka Syrien.
Atarodi tycker sig se att Israel just nu lever i ett politiskt vakuum där internationella lagar inte gäller. Och det land som kan sätta press på Israel, det vill säga USA, pressar inte så hårt.
– Möjligtvis kan Israel tillåtas göra detta under en kortare period. Jag har inte heller hört några kommentarer från europeiska länder som fördömer Israels beteende.
”EU och USA har betydelse”
Alexander Atarodi säger att han är ganska pessimistisk vad gäller Syriens utveckling just nu. Enligt honom finns det två anledningar till det.
– Dels har vi väldigt få exempel i Mellanöstern på att länder som blir av med en diktatur går en demokratisk väg. Den andra anledningen är att vi också har väldigt få exempel på en terrororganisation av typ HTS som har lyckats med att reformera sig, mutera sig till någonting demokratiskt.
Han påpekar att det här inte gäller bara Mellanöstern, utan globalt.
– Jag hoppas att det här blir ett undantag. Det blir svårt, men det är fortfarande möjligt. Grunden är ju ganska låg för att man ska kunna bygga ett hus på den. Det är väldigt instabilt och det krävs väldigt mycket för att det ska bli rätt.
Enligt honom är USA:s och EU:s agerande under den närmaste tiden viktigt.
Atarodi ser det som mycket viktigt att EU och USA inte nu lämnar Syrien åt sitt öde så som man gjorde 2012 och 2013. Att Syrien då lämnades är delvis en orsak till de problem vi har i dag, anser han.
– Varken EU eller USA har engagerat sig tillräckligt mycket i en stabilisering av läget i Syrien, och det finns en stor risk för att det bryter ut ett inbördeskrig i närtid.
Vad kan EU och USA göra?
– EU och USA skulle kunna agera väldigt snabbt, etablera kontakter, dialog, samtal och framföra väldigt tydliga krav från omvärlden på den här nya regeringen. Det behövs en väldigt konkret tidtabell för när val och liknande ska ske. Det måste byggas institutioner som värnar om demokratisk utveckling. Det är det engagemanget som behövs från EU och USA.
