I höstas meddelade SÖFUK, Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, att de ämnar lägga ner den grundläggande konstutbildningen i Jakobstad. Beslutet orsakade ett ramaskri bland konstutövare i Österbotten.
Nu har utbildningen tillfälligt räddats tack vare ett bidrag av Svenska kulturfonden och att staden betalar hyran för Yrkesakademins utrymmen i Campus Allegro i Jakobstad för det kommande året.
Om nedläggningen blir verklighet skulle det innebära att en lång tradition av konstnärlig grundutbildning går i graven i Österbotten.
Nordiska konstskolan som varnande exempel
Redan 2018 avvecklade Karleby stad den Nordiska konstskolan, som inledde sin verksamhet 1984. Skolan har utbildat framgångrika konstnärer som Joel Slotte, Esa och Riku Riippa, Fredrik Lindqvist, Marcus Lerviks, Jimmy Pulli, Marie Rönnberg, Kristian Berglund, Marjo Hyvärinen och Lotta Kjellberg.
Av spillrorna bildades Stiftelsen för Nordiska konstskolan som fortfarande när en dröm om att kunna fortsätta skolan någon gång. Men det är svårt när strukturerna bakom en utbildning har försvunnit.
Ingela Bodbacka-Rak är lektor i konsthistoria på Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad och hon finns med i Stiftelsen för Nordiska konstskolan. Hon tycker att det skulle vara rentav tragiskt om den sista utbildningen av sitt slag skulle försvinna.
– Det finns ett vakuum efter den typen av förberedande konstutbildning för ungdomar som vill pröva på och sedan ta ett steg vidare till universitet eller högskola, tycker hon. På det sättet blir de trygga och får en bas i konsten och en gedigen kunskap. I bästa fall hittar de sin egen röst och vet åt vilket håll de vill jobba inom konsten.
Jag brukar fundera om vi överhuvudtaget har råd med konst och kultur?
Ingela Bodbacka-Rak, medlem i Stiftelsen för Nordiska Konstskolan i Karleby
– Vart ska de här ungdomarna ta vägen som kanske inte kan så bra finska eller kanske inte vill flytta till Sverige eller Norge, undrar Bodbacka-Rak. De är så unga. Om man är 15 eller 16 år och flyttar hemifrån, det är ganska tidigt. Det är inte lätt att flytta till ett internat någonstans, i en annan stad, långt borta.
Bodbacka-Rak vet inte hur man ska lösa det här utan en utbildning i trakten. Men hon hoppas verkligen att det finns förståelse för hur viktigt det är att har kvar de här ungdomarna som vill gå vidare med det konstnärliga.
– Vi behöver ungdomarna på många olika sätt: inte bara för deras innovativa tänk och det kreativa, utan också för välmåendet, att man hittar det man vill göra. Man lever förhoppningsvis ett långt liv också efter att man har gått en utbildning.
Tryggare med en grundläggande konstutbildning
Konstutbildningarna i Jakobstad bidrar till ett rikt kulturutbud i staden. Det vet konstnären Alexandra Furubacka som är ordförande för Konstföreningen Jakarte. Hon har själv utbildat sig till konstnär i Jakobstad och understryker vikten av vägledning för unga in i det kreativa.
– Vi har ännu en lång väg att gå i samhället för att se konst som ett yrke. Det kan vara svårt att välja den vägen om man inte är uppväxt med en känsla av att är ett riktigt yrke. Då känns det kanske som ett tryggare val att gå en grundläggande konstutbildning än att bara förkunna: ”Jag blir konstnär!”
– Det är klart att konstnärskap inte är beroende av en utbildning. Du kan vara en otrolig konstnär helt utan utbildning. Men, en gedigen utbildning från grundläggande till högre nivå är jätteviktig. Här behöver vi försöka vara ambitiösa för att vara bäst, säger Furubacka.
Om vi ska komma med ett spetskunnande i framtiden, behöver vi utbildade människor
Alexandra Furubacka, konstnär
– Vi i Svenskfinland, och speciellt i Österbotten, är så små i jämförelse med resten av Finland och världen. Om man sparar ens lite till, sparar man kanske bort det sista av vårt kulturarv eller åtminstone vår konkurrenskraft.
Ars longa, vita brevis
I Karleby träffar vi den framgångsrika konstnären Emilia Nurmivaara som studerade på Nordiska Konstskolan kort innan den lades ner.
– Den var en uppskattad och bra skola och har gett mycket till många konstnärer som har gått den. Många av dem arbetar med konst idag. Den var bra eftersom man träffade flera olika konstnärer som jobbade med konst på olika sätt.
Hur kan man välja att kasta bort någonting som matar själen?
Emilia Nurmivaara, konstnär
Genom utbildningarna har Nurmivaara fått olika synvinklar i hur det är att vara konstnär.
– Om jag hade börjat direkt tror jag inte att jag skulle blivit konstnär. Det har tagit lång tid att fundera på vad jag ville berätta med min konst och att komma in i arbetets rytm och rutin. Och lära känna mig själv och veta vad jag vill göra. Det kräver tid.
Jag har lärt mig lite härifrån och därifrån, vilket har varit jätte värdefullt
Emilia Nurmivaara, konstnär
– Det är jättesynd. Ubildningarna är viktiga och det behöver finnas flera vägar att gå. Om jag skulle vara ung igen och det inte skulle finnas de här möjligheterna, skulle jag inte veta vad jag vill bli.
– Vad är det för ett land som inte stöder konst? Kultur ger landet dess identitet. Jag tycker det är konstigt. Konsten är det viktigaste jag har och jag tycker att andra som drömmer om ett konstyrke också ska få en chans att ha det så, säger Nurmivaara.
