Det är tidig morgon den 28 oktober 1981 då en stor sovjetisk ubåt kör på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. Inte nog med det, ubåten är inne på militärt skyddsområde, inte långt från marinbasen.
Det kalla kriget pågår och nu är plötsligt Sverige indraget i en mycket allvarlig konflikt.
Statsminister Thorbjörn Fälldin (Rolf Lassgård) försöker undvika eskalering och medlar mellan de två stridstupparna Leonid Brezjnev (Kestutis Stasys Jakstas) i Sovjetunionen och Ronald Reagan (Mark Noble) i USA.
Det hela blir inte lättare av att Fälldin själv har en mycket stridsglad överbefälhavare och en obeslutsam utrikesminister.
Och så misstanken om att det kanske finns kärnvapen ombord på ubåten.
Det är inledningen på den svenska satirserien Whiskey on the Rocks som nu visas på SVT och från och med den 22 januari på Disney+.
Ett svenskt trauma
Då jag talar med regissören Björn Stein och manusförfattaren Henrik Jansson-Schweizer berättar de båda att de mycket väl kommer ihåg den här händelsen från 1981.
– Jag var elva år då och det hela såg ut som någonting gjort med photoshop, även om photoshop inte ens fanns då, säger Stein och ler. Jag vaknade och såg nyhetsbilden av den här ubåten på en klippa. Det var obehagligt och absurt.
– Det här räknas väl än idag som ett av de största svenska trauman i vår nutidshistoria, säger Jansson-Schweizer.
Serien är baserad på verkliga händelser samtidigt som man genast i förtexterna blir upplyst om att man tagit sig vissa friheter. Som grund för serien finns en berättelse av författaren Jonas Jonasson.
Satir med ett allvarligt klangbotten
Whiskey on the rocks är en komisk satir och innehåller en mängd scener som verkar totalt galna och bisarra.
I serien är manskapet ombord på ubåten så fulla att de helt enkelt tar fel på koordinaterna då de försöker navigera mot basen i Kaliningrad. Det är alltså ett misstag att de hamnar i Karlskrona.
Jansson-Schweizer säger att det finns många olika teorier om vad som egentligen hände ombord på ubåten men båda två säger att nästan allting i serien bottnar i verkliga händelser.
– Det finns så många absurda element, fyller Stein i, att svenskarna rodde ut för att mäta radioaktiviteten och också hämtade porrtidningar åt besättningen.
De hade först tänkt sig serien som en thriller men det var först då en av producenterna föreslog det hela som en satir som pusselbitarna föll på plats.
De jämför också med filmer som Dr Strangelove (1964) och Charlie Chaplins Diktatorn (1940).
Samtidigt påpekar de att de inte har velat förlöjliga händelsen utan att det ska finnas en allvarlig klangbotten.
– Det tycker jag är satirens kännetecken, säger Jansson-Schweizer.
– Vi sparkar mot ryssarna, mot amerikanerna, mot stridshetsande svenskar, säger Stein. Och det vi sparkar mest mot är män med makt som missbrukar den. Det är väl lite det som är konstens uppgift.
– Vi driver med hur män genom historien varit dåliga på att handskas med makt, fyller han ännu i.
Skulle bli en ”museiserie”
Då man ser serien kan man inte undgå att fundera på hur den kommenterar dagens värld men Björn Stein och Henrik Jansson-Schweizer avslöjar att det inte var deras avsikt. Tvärtom.
De började nämligen arbeta med serien långt innan kriget i Ukraina började och innan Sverige gick med i Nato. Därför kallar de serien för ett slags ”museiprojekt”.
– Vi hade tänkt att serien skulle komma då det var 40 år sedan incidenten, avslöjar Stein. Men arbetet drog ut på tiden och sedan började verkligheten spegla det vi skildrar. Nu då man ser serien känns den brännande aktuell.
– För oss var det viktigt att vi hela tiden hade ett öra mot världen för att kunna kalibrera serien så att den fortfarande höll sig på rätt sida om någon form av gräns då man jobbar med humor och satir, så att det inte tippar över och blir plumpt eller osmakligt. Och jag tycker att vi lyckades hitta balansen, säger Jansson-Schweizer.
De var alltså inte ute efter att provocera eller skapa debatt utan poängterar att de vill visa att diplomatin är vägen att gå när man har kriser.
– Det behöver inte gå åt helvete bara för att det känns som att det håller på att göra det, säger Stein.
Vi vet alla att det gick bra till sist, det som kunde ha blivit gnistan till en riktigt farlig konflikt avvärjdes.
I serien förstår man också att det kanske berodde på den lugna statsministern Fälldin och den charmiga men smarta sovjetiska ambassadören Aleksandra Kosygina (Elsa Saisio).
– Vi visar hur fin balansgången mellan krig och fred kan vara, säger Jansson-Schweizer. Världen är aldrig längre bort än några få skott till Sarajevo. Och här löser det sig via den tysta diplomatin.
– Förhoppningsvis är det en signal för dem som ser serien och för världen idag att fortsätta med diplomati, den har varit lyckosam tidigare, säger Jansson-Schweizer.
Whiskey on the rocks visas nu på SVT och från och med den 22 januari kan man se serien på Disney+. Intervjun är gjord på basen av de tre första avsnitten som var tillgängliga för media.
