För några dagar sedan bad Helsingfors energibolag Helen att Helsingfors stad avlägsnar en graffitimålning föreställande finansminister Riikka Purra (Sannf) med en blodig sax i handen, omgiven av gravstenar som önskar frid åt konsten, empatin, förnuftet och Finland.
Den politiska karikatyren fanns på Helens graffitivägg i Södervik i Helsingfors, där vem som helst kan måla vad som helst.
Det var konstnären Tuomas Holst som målade Purra med saxen. Under de senaste dagarna har verket både målats över av staden och sedan ersatts med ett nytt grövre konstverk av en än så länge okänd konstnär.
Men debatten är i gång, vilket konstnären är nöjd över.
– Bilder är ett starkt verktyg. De ger oss möjligheten att diskutera svåra saker på ett tryggt sätt. Vissa tog illa vid sig av mitt verk, det kan jag förstå och på ett sätt är jag ledsen över det. Men folk måste förstå att deras perspektiv bara är ett av många. Det gäller att hitta balansen, men för att göra det måste vi kommunicera med varandra.
I Holsts verk hade Purra försetts med röda ögon och svarta hakkors till pupiller. I den leende munnen stack sylvassa, bloddrypande huggtänder fram.
Helen svarar fåordigt
Han hade ingen tydlig vision då han åkte till Södervik, verket utkristalliserades under processens gång, berättar Holst.
– Jag hade sett vad regeringen sysslat med och fick en idé. Det är intressant för mig själv också att se vad en idé utvecklas till under målandets gång.
Helens beslut att låta målningen tas bort motiveras med att de inte tillåter politiska budskap på sin graffitivägg, framför allt inte hatiska, diskriminerande eller våldsamma.
– Skrattretande, det är graffitins styrka att det kan finnas på ställen där det inte får vara och berätta saker folk inte vill höra. Och det var fråga om ganska milda bilder, en lätt karikatyr.
Holst efterlyser också mer transparens från Helen. Vem tog beslutet om att hans verk ska målas över?
– Mitt verk hade varit där i flera veckor. Varför blev det så bråttom mittiallt, var det någon makthavare som sa åt dem att reagera, i så fall behöver vi få veta.
– Det är inte frågan om något brott så jag tänker inte polisanmäla det, men jag har fört fram ärendet till Målarförbundet och utreder om jag kan göra någon sorts klagan.
På frågor om tajmingen för övermålningen och om de själva tog beslutet eller om någon annan bad dem måla över verket svarar Helen att de inte vill kommentera saken.
Sprider sig som en löpeld
Graffitimålningen som hann pryda väggen i Södervik i en månads tid utan större offentlig uppmärksamhet sprider sig nu som en löpeld i sociala medier.
Den nya versionen är klart råare än hans eget verk, noterar Holst.
– Jag uppskattar att någon reagerat snabbt. Och det här är ju en starkare karikatyr, det fick mig att skratta. Men våldsammare är den ju med mer våld mot personen. Min egen tankebana var att Riikkas sax riktar sig mot själva graffitin, ja konsten.
Den nya målningen är, förutom regeringskritisk, även en kritisk kommentar till försök att censurera konsten; av de fyra gravstenarna finns nu endast en kvar: RIP konsten.
Holst känner inte till vem som målat det nya verket. Men om det målas över kan han tänka sig att ta sig an samma vägg med sina sprejburkar.
– Jag får se, det är inte direkt väder för det här just nu och jag har många andra projekt, men kanske. Det hör till spelets regler.
