Det är ingen myt att isvintrarna har blivit kortare i Finland. Variationer förekommer, men isvintern kommer i medeltal igång ett par veckor senare än vad som var fallet för 30-50 år sedan.
Den pågående vintern är bara ett exempel. Det var helt öppet vatten längs med kusten i södra Finland fram till årsskiftet. Efter det har temperaturen sågat upp och ned. Läget är inte onormalt, men på längre sikt har det skett en förändring.
– Klimatförändringen innebär att isvintrarna börjar lite senare. På våren smälter isarna aningen tidigare än vanligt. Men på vårsidan ser man inte effekten lika tydligt, säger isforskaren och oceanografen Patrick Eriksson vid Meteorologiska institutet.
Eriksson hade förberett sig på att gå ut på isen i Hammars i Borgå dagarna kring årsskiftet, men den här gången går det inte för det finns ingen is.
Endast små rester av is finns i vasskanten
Isvintern började den här gången tidigt. Det var kallt i november och den första isen bildades i Bottenviken tidigare än vanligt. Men december månad var varm, och längsmed kusten skedde det knappt någon isbildning alls före årsskiftet.
Utanför Hammars är synen deprimerande, åtminstone för den som önskar is. Det är öppet vatten så långt ögat når, men i vasskanten och vid piren finns rester av is och några små isflak.
Eriksson vadar ut, tar i med hackan och plockar upp en bit is från ett isflak som flyter omkring vid bryggan.
– Det här stycket är åtminstone vackert och fint! Det är ganska typisk nyis och ett bra exempel på att isens tjocklek varierar, säger han.
Temperaturväxlingarna ställer till det
Klimatförändringen har inte märkbart ändrat isens kvalitet. Men forskarna har ändå gjort ett par iakttagelser, som åtminstone delvis beror just på klimatförändringen.
Ute till havs bildas det mer issörja än tidigare under stränga isvintrar. Bältena av issörja kallas för stampvallar, och de kan vara riktigt besvärliga för sjötrafiken.
– Det här är något som också isbrytarna är tvungna att ta hänsyn till allt mer, säger Eriksson.
Ett annat exempel är att isarealen utvecklas ojämnare då temperaturväxlingarna blivit snabbare. Tidigare ökade arealen ganska jämt och en topp nåddes vanligtvis i februari, varefter isen smalt i jämn takt under våren.
– Under mitten av vintern kan vi få perioder då isen till och med börjar ruttna. Ute i yttre skärgården kan isen komma åt att smälta på grund av cirkulerande havsvatten.
Det krävs en längre köldperiod för att isen ska hålla
Januari månad började med lite kallare väder runtom i landet. Också längsmed kusten i södra Finland har det bildats is av varierande tjocklek. Temperaturen har ändå varierat och blöt snö har fallit på isen.
Tumregeln är att isen ska vara 10 centimeter tjock för att det ska vara värt att bege sig ut på den. I princip kan också ett tunnare lager is bära en människa, men variationer i tjockleken gör att det är bra att hålla en säkerhetsmarginal.
Under en ordentlig köldknäpp kan det på en vecka bildas 5-10 centimeter ny is. Då måste det ändå vara rejält på minussidan.
– Man blir lätt lite lurad av att det har varit ordentligt vinterväder i två-tre dagar. Då ser man att det ligger is i viken eller sundet och tror att isarna håller. Det krävs faktiskt lite mer tid och en längre köldperiod innan det går att röra sig på isen, säger Eriksson.
