Från mitten av 1800-talet drev Rysslands nya tsar Alexander II igenom stora reformer i storfurstendömet Finland, vilka gav ett stort ekonomiskt uppsving. Den industriella utvecklingen tog fart, skråväsendet upphörde, välståndet ökade och det byggdes både järnvägar och Saima kanal.
Också på Kimitoön såg man positivt på utvecklingen och nya fabriker grundades. År 1875 grundades två glasbruk på ön; Dahlby glasbruk i Kimito och Skinnarviks glasbruk i Dragsfjärd.
Dahlby glasbruk kom till år 1875 då Åbobon Erik Gustaf Lindell fick tillstånd att bygga en glasfabrik. Han hyrde kronolänsmans marker från Dalby Mellangård och fick lov att använda gårdens sand och lera för att göra glasflaskor. Årshyran var 400 mark.
Men verksamheten hade ingen stadig grund.
– Lindell var apotekare till yrket, så där fanns kanske en baktanke att han skulle tillverka flaskor åt sig själv, men det verkar inte ha funnits några färdiga planer eller kanaler för produkterna, säger lokalhistorikern Kai Ekbom i Dalby.
På den tomt där Dahlby glasfabrik fanns har den nuvarande ägaren Jan-Erik Ekroth i samband med trädgårdsarbete hittat ett stort antal flaskhalsar, flaskbottnar och glasbitar, men inte en endaste hel flaska.
Finns det kvar någon flaska från Dalby?
Varken på Finlands glasmuseum i Riihimäki, på Åbo stadsmuseum eller på Sagalunds museum i Kimito finns några flaskor från Dalby sparade, och Kai Ekbom har inte heller hittat prislistor, annonser eller bilder på flaskor från Dahlby glasbruk.
– För tiotals år sedan såg jag en fyrkantig flaska, en flaska på kanske en liter. Mannen som ägde den berättade att hans mormor hade hämtat den i fabriken, för de bodde nästan grannar med den, säger Ekbom.
Men i den flaskan fanns inga stämplar som skulle ha visat att den kom från Dahlby glasbruk.
I slutet av 1800-talet började efterfrågan på glas stiga i Finland, och det var vanligt att glasförsäljare från fabriken åkte runt i trakten med varuprover, nedpackade i mossa eller halm. De sålde både flaskor och glas, men finns det några sådana som bevisligen kommer från Dahlby glasbruk?
– Med gammalt glas från 1800-talet och tidigare är det ofta ganska svårt att säga från vilket glasbruk det kommer, om det inte direkt finns något sigill eller märke på produkten. Så det kan finnas flaskor som kommer från något bruk, men som det är svårt att i efterhand slå fast exakt varifrån de kommer eller från vilket år de är, säger museiassistent Matilda Grönberg vid Finlands glasmuseum i Riihimäki.
En stor del av glasprodukterna från glasbruken i Finland exporterades också, och då uttryckligen till Ryssland.
Möjligen kunde det finnas någon flaska i S:t Petersburg, för i en annons i Åbo Underrättelser från 1877 berättas att ångfartyget Brahestad kommer att avresa från Åbo, via Dahlby glasbruk, direkt till S:t Petersburg.
Slagsmål och fylleri
För glasbruket hyrde apotekaren Erik Gustaf Lindell byggnader som hört till en tidigare tegelfabrik. Där fanns två bostadshus, det ena med fem rum och kök, och ett annat mindre hus, liksom diverse skjul, lager och ett stall för två hästar.
Dessutom byggdes glashyttan, en väg och en ångbåtsbrygga ut till Hummelfjärden, som på den tiden var en vik.
Ur kyrkböckerna kan man läsa att det fanns nio glasblåsare, samt en handfull arbetare och timmermän vid glasbruket.
– Ur polisprotokoll kan man läsa att det var lite oroligt folk där, ganska unga karlar som kom från andra ställen, säger Kai Ekbom.
Vid fyra ting nämns Dahlby glasbruk, eftersom två av brukets arbetare hade stämts för fylleri och störande beteende.
Glasbruket nämns också i tingsprotokoll eftersom man köpt brännvirke från Pettu av församlingen i Finby. Virket brändes i ugnarna, men man betalade aldrig för det.
– Allt var ganska småskaligt och amatörmässigt, säger Ekbom.
Inget kvar av glasbruket i Dalby
Trots ångbåtslinjen som förde flaskor till S:t Petersburg var verksamheten inte särskilt lönsam. År 1876 grundades ett aktiebolag där Erik Gustaf Lindell och de andra aktieägarna gav ut 1 000 aktier à 75 mark, och tack vare de pengarna kunde verksamheten fortsätta lite till.
Men redan i början av 1878 stängdes fabriken på grund av skulder. Då var alla fabriksbyggnader inte ens färdiga ännu. Och trots att det flera gånger annonserades om auktioner på Dahlby glasbruks aktiebolags lösöre, fabrik och bostäder var det svårt att hitta någon ny ägare.
Slutligen inlöste markägaren, kronolänsman Carl Johan Hertell år 1881 fabriksbyggnaderna och lager för 1 650 mark.
I dag finns inget kvar av glasbruket i Dalby och inget minnesmärke över det heller, men i grannbyn Smedaböle finns ett hus gjort med slaggsten från glasbruket.
Känner du till om det finns någon hel flaska från Dahlby glasbruk? Svara gärna i formuläret nedan.
