I Mexiko City hördes ofta skjutningar ute på gatorna.
– Det var drogkartellerna som hade många strider så det var rätt oroligt där, säger Brenda Serralde.
Hon jobbade extra med att köra över gränsen till USA för att köpa kläder som hon sedan sålde vidare i hemlandet.
– Jag körde på nätterna, exakt samma rutter som drogkartellerna åkte med sina leveranser. Men jag var aldrig rädd fast jag var helt ensam i min lilla bil, det kändes som att Gud var med mig.
Jag ville kunna prata fritt om min tro
Brenda Serralde
Eftersom förhållandet till hennes egen far var svårt hade Serralde alltid räknat Gud som sin riktiga pappa – men att hon var baptist var ändå inget hon talade högt om. De flesta i hennes omgivning var katoliker och den allmänna bilden av kristna människor var att de var lite konstiga.
– Redan som femtonåring började jag fantisera om att få bli missionär i Afrika, för att någonstans kunna prata fritt om min tro.
Den drömmen stoppades ändå snabbt av församlingens präst och Serraldes egen mamma, som båda tyckte att hon var för ung. I stället började hon spara pengar till det som var de flesta mexikanska ungdomars dröm på den tiden: en resa till Europa.
– Kläderna jag hämtat från USA brukade jag sälja lite här och där, till exempel på olika skolor, och när jag fått in tillräckligt med pengar sålde jag till slut också min egen bil.
Träffade sin blivande man i Europa
I Europa träffade hon den finländare som så småningom skulle bli hennes man. Serralde minns fortfarande situationen på flygfältet i Mexiko då hon sa hej då till sin familj för att flytta till Finland för gott.
– Mamma påminde mig om att det ju egentligen var Afrika jag ville åka till för att få missionera. Men hon konstaterade också att jag säkert kan missionera i Finland i stället, och nu känns det faktiskt som att jag gör det. Här kan jag tala om min tro helt öppet och det är jätteskönt.
I dag jobbar Serralde som församlingsarbetare och när hon skrev in sig i den evangelisk-lutherska kyrkan slogs hon av hur mycket traditionerna liknar de katolska.
– Och egentligen spelar det ingen roll vilken kyrka jag tillhör, huvudsaken är att jag har samma relation till Gud.
Se Brenda Serralde berätta om sin uppväxt i Mexiko i Himlaliv:
