Vi finländare äter i genomsnitt cirka 9 kilo gurka per år, det vill säga ungefär 30 gurkor. Gurka är en snabbväxande och tacksam grönsak att odla. Gurkan kommer på en fin andraplats av grönsaker som vi äter mest av i Finland efter tomaten.
Gurka är lätt att odla själv och vem som helst kan göra det. Den ger stor skörd hela sensommaren. Med stor sannolikhet kan detta bli en stående favorit i odlingen.
Trädgårdsförbundet rf. och Inhemska Trädgårdsprodukter rf. presenterar varje år årets grönsak. I år är det gurkan. Målet med utnämningen är att vanliga konsumenter och handeln ska få upp ögonen för både nya och redan kända grönsaker och att vi förhoppningsvis ska börja äta mer grönt.
Välj rätt sort
När man pratar om att odla gurka på friland, det vill säga under bar himmel, tänker man kanske på den klassiska, aningen taggiga frilandsgurkan. Det finns många sorters frilandsgurkor att välja bland med egenskaper som är bra för inläggning. På Strömsö satte vi Parka och Burpless tasty.
För den som gillar slanggurka, alltså den vanliga, släta gurkan, så dyker det ständigt upp nya sorter som man kan pröva även på friland. De är ofta så kallade minigurkor, alltså lite kortare än slanggurkan. Piccolino och Passandra är exempel på minigurkor som lämpar sig alldeles utmärkt för frilandsodling eller att odla i kruka på balkong.
Vatten och näring ger goda gurkor
Gurkan vill ha varm, djup och näringsrik jord. Plantorna behöver också mycket vatten för att orka producera rikligt med gurkor. Torka och brist på näring kan påverka smaken på gurkorna. För att undvika beska gurkor skall man vattna och gödsla regelbundet.
Samla gärna regnvatten i närheten av odlingen. Gurkor som odlas i kruka behöver vattnas oftare eftersom jorden i krukor torkar ut snabbare. Plantans blad skall vara friska och gröna. Om bladen gulnar har man vattnat och gödslat för lite.
Gurkan kan växa längs marken, men tar avsevärt mindre utrymme om man ger dem något att klättra på. Gurkorna blir inte särskilt tunga så de trivs bra att växa vertikalt.
Läs om sortens optimala storlek och skörda enligt det. Krispigast och godast brukar gurkan vara då den är cirka 10 - 15 cm, innan den börjar svälla och skalet blir tjockt.
Gurkplantor kan drabbas av mjöldagg. Mjöldagg är som mest aktivt då det är varmt och torrt. Håll därför bevattningen jämn de varmaste perioderna då plantan är mera mottaglig för ohyra.
Håll koll på han- och honblommor
Då man köper frön eller gurkplantor stöter man ofta på benämningarna partenokarp, F1-hybrid och icke-partenokarp.
Partenokarp betyder att plantan endast får honblommor. En sådan planta kan bilda en gurkor på varje blomma, utan att behöva pollineras. Den är alltså självbefruktande.
Partenokarpa sorter är alltid F1-hybrider, vilket betyder att de är framkorsade av två olika föräldrar. På det här sättet får man fram nya odlingsvärda och goda sorter. Nackdelen är att det inte lönar sig att ta frön av dem, då man inte vet vilka av egenskaperna man får fram. Odlingsresultatet kan därför bli mycket skiftande.
Icke-partenokarp betyder att plantan har både han- och honblommor och att pollinatörer sköter befruktningen. Om du odlar icke-partenokarpa gurkor i ett växthus där det finns färre insekter än på friland kan du själv hjälpa till med pollineringen.
Väljer man flera olika gurksorter till sin odling är det viktigt att man väljer antingen partenokarpa eller icke-partenokarpa sorter. Blandar man dessa plantor finns risken att de partenokarpa blommorna pollineras av en insekt som besökt hanblommor på en icke-partenokarp, med resultatet att frukterna kan bli missbildade och beska.
Vill man odla både partenokarpa och icke-partenokarpa gurkor kan man hålla stort avstånd mellan dem eller hålla de partenokarpa sorterna täckta – de behöver ju ändå inte pollineras.
