– I nuläget diagnostiserar finländska läkare ofta att en patient har fetma, endast utgående från att personens BMI-index är minst 30, säger Kirsi Pietiläinen som är fetmaforskare och professor i klinisk metaboli vid Helsingfors universitet.
BMI (body mass index, eller kroppsmasseindex på svenska) är alltså vikten dividerat med längden i kvadrat.
Vården borde använda sig av en bättre metod för att avgöra om en patient har fetma eller inte, konstaterar en internationell grupp experter. De kommer med nya kriterier i en rapport i den ansedda vetenskapliga tidskriften The Lancet Diabetes & Endocrinology.
Svenska Yle rapporterade kort om expertgruppens förslag på onsdagsmorgonen.
I expertgruppen ingår 56 världsledande experter inom en bred rad medicinska specialiteter, inklusive endokrinologi, internmedicin, kirurgi, biologi, näring och folkhälsa.
Gruppen säger att man förutom BMI också borde ta med ytterligare ett mått, för att det ska bli mer exakt. Det kan till exempel handla om att mäta midjemåttet.
Den här internationella rapporten tas i betraktande när man i Finland ska förnya vårdrekommendationen för fetma.
En uppdaterad definition av fetma skulle vara viktig både på individuell nivå och för samhället i stort. I Finland har vi, liksom många andra länder, ökande hälsoproblem kopplade till fetma, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.
– Till exempel att mäta midjeomkretsen är mycket sällsynt. Vårdpersonalen borde definitivt göra det, kommenterar Pietiläinen.
Enligt Kirsi Pietiläinen skulle det allra bästa vara att använda fettmätning via tekniken DEXA. Det är också ett alternativ expertgruppen nämner. Då avgör man kroppssammansättningen med röntgenteknik och kan få reda på andelen fett- och muskelmassa på ett pålitligt sätt. Den här tekniken är ändå inte tillgänglig på så många platser i Finland.
– Att enbart fokusera på BMI är naturligtvis inte i sig ett tecken på fetma, om det höga BMI:t inte beror på att man har mer fett, utan till exempel på att man har mer muskler.
Dessutom kan det vara viktigt att läkaren mäter patientens längd och vikt och inte utgår från det patienten själv säger, säger Pietiläinen.
Fler kan komma att anses ha fetma
De nya kriterierna kan leda till att vissa snart kan anses ha fetma för första gången, medan andra inte längre anses ha det.
Kirsi Pietiläinen säger att det verkar som att antalet patienter med fetma kan komma att öka till följd av det nya sättet att definiera fetma.
– Vad jag märkte vid en snabb genomgång av mitt eget patientmaterial var att enligt de här nya kriterierna så finns det nu nya människor som verkar ha fetma. Det här eftersom det finns många personer med ett relativt lågt BMI, alltså under 30, men som överskrider midjemåttsgränserna, midje-höft-kvoten eller kvoten mellan midjemått och längd.
Om antalet personer med fetma är större än hittills så innebär det i klartext att det är fler som är i riskzonen än man hittills har känt till.
I vissa fall kan man med livsstilsförändringar gå ned i vikt och undvika problem. För alla är det ändå inte så lätt att göra det – fetma kan uppkomma av flera orsaker, till exempel till följd av ens gener. Genetiska faktorer kan alltså påverka hur kroppen lagrar fett och reglerar aptiten.
Två typer av fetma
Att man har fetma betyder inte automatiskt att man lider av en sjukdom, betonar forskargruppen. Hittills har det här inte alltid varit så tydligt.
Forskning visar att vissa individer med fetma kan upprätthålla god hälsa och normal organfunktion under lång tid, medan andra upplever allvarliga hälsoproblem direkt kopplade till sin fetma.
Expertgruppen vill därför att det införs två nya diagnostiska kategorier av fetma:
- Preklinisk fetma: Ett tillstånd av överflödigt fett som är förknippat med en varierande nivå av hälsorisk, men utan pågående sjukdom.
- Klinisk fetma: En kronisk sjukdom. Kännetecknas av tecken på nedsatt organfunktion och/eller minskad förmåga att utföra dagliga aktiviteter.
– Om man har klinisk fetma kan det till exempel betyda att man har utvecklat typ 2-diabetes, fettlever, hjärtsjukdomar eller något annat som är relaterat till fetma och som är kopplat till funktionsstörningar i flera organ, vilket sedan också orsakar de här följdsjukdomarna, säger Kirsi Pietiläinen.
Personer med klinisk fetma borde enligt experterna få behandling i rätt tid, med målet att fullt ut återfå eller förbättra kroppsfunktioner som har försämrats av överflödigt kroppsfett.
De som har preklinisk fetma kan å sin sida behöva minska sin risk på olika sätt. Det kan innebära hälsorådgivning och övervakning över tid, eller aktiv behandling om det är nödvändigt för att minska exceptionellt höga risknivåer.
De nya fetmakriterierna kan i framtiden – kanske redan nästa år – möjligen påverka vilka finländska patienter som har rätt att få fetmaoperationer och vilka som ska rekommenderas ta en fetmamedicin såsom Ozempic eller Wegovy.
Ska minska stigmat
Studier visar att hur vi i samhället pratar om fetma ofta bidrar till fördomar, vilket gör det svårare att förebygga och behandla. De nya förslagen syftar till att minska risken för att sådana här fördomar ska uppstå.
Genom att gå bortom enbart BMI och inkludera andra mått på kroppsfett och dess fördelning, minskar risken för att människor felaktigt klassificeras och stigmatiseras på grund av sin vikt.
Det kan hjälpa till att förändra narrativet kring fetma från att vara ett enkelt viktmått till att handla om en mer komplex hälsosituation.
Dessutom betonar expertergruppen vikten av att ge vård som är fri från skuld och fördomar, vilket kan bidra till att minska det sociala stigmat och förbättra hur individer med fetma uppfattas och behandlas.
Har du upplevt stigma kopplat till fetma? Tror du att de nya kriterierna kan hjälpa till att minska stigmat kring fetma i samhället? Berätta i kommentarsfältet.
