– Grankulla är farligt, säger Saga.
Det här på tal om oroliga städer i Finland. Grankulla är inte i toppen av någon sådan statistik, men barnen tycker ändå att det finns en del att oroa sig för.
– Här åker bilar, säger Saga.
- Och mopeder, tillägger Vidar.
Astrid viftar med handen som tecken på att hon har något viktigt att tillägga.
– Om man klättrar upp på taket kan man ramla, säger hon allvarligt.
Stor kris!
På golvet i daghemmet Lyans tambur ligger ytterkläder prydligt så att varje barn lätt ska hitta sina. Det är många lager man måste dra på sig när det både är kallt och blött.
– På sommaren kan man vara nakupelle om man ska gå och bada, påpekar Milton.
Barnen får ett längtansfullt uttryck i sina ansikten när de tänker på sommaren. Då kan man också gräva i sanden, kommer de ihåg.
– På vintern är sanden hård, säger Vidar.
Plötsligt blir det kris.
– Kerstins sår blöder!
Astrid synar oroligt foten på dockan, som hon har med sig. Osynligt blod rinner ur ett osynligt sår. Astrid berättar att hon har haft dockan väldigt länge, i sjuttien timmar, så hon är väldigt fäst vid den.
– Jag måste gå och leta efter ett plåster.
