Sedan ett par år tillbaka är Maribel Dahan en av vårdarna på Fyrrykartano i Lillkyro. När hon kom kunde hon bara engelska. Men nu pratar hon rätt obehindrat på finska med klienterna på ortens enda äldreboende.
Hon ser till att de boende kommer upp ur sängen och hjälper dem med deras vardagsbehov. Till exempel smörjer hon Birgitta Pihlajas händer och sjunger och läser böcker på finska.
– Maribel är trevlig. Inte minns jag varifrån hon har kommit till Finland. Men hon är en riktigt bra sköterska, säger Laila Hannuksela som bor på Fyrrykartano.
Själv säger Maribel Dahan att hon ibland saknar sin mamma och sin lillasyster.
– Men jag tycker om tystnaden här. I mitt hemland händer det alltid så mycket. Det här stället ger mig ett lugnt liv som jag vill ha, säger Maribel Dahan.
Handplockades av sina arbetsgivare
För några år sedan kontaktade vårdgivaren Pihlajalinna i Kristinestad yrkesskolan Vamia i Vasa. De behövde hjälp med att rekrytera vårdpersonal från utlandet, och efter ett tag kom också Mehiläinen och Österbottens välfärdsområde med i projektet.
Maribel Dahan och 21 andra filippinska sjukskötare handplockades till utbildningsprojektet och anställdes på läroavtal i Vasa, Laihela och Kristinestad. De jobbar fyra dagar i veckan och vid sidan om pluggar de språk och studerar till närvårdare.
Nu är flera av dem färdiga, och planen är att också Maribel Dahan blir klar i vår.
Det hela har gått mycket bra, säger Åsa Stenbacka, rektor vid Vamia.
– De som kom har varit väldigt omtyckta. Det här har varit ett annorlunda projekt, säger Stenbacka.
”Försökt minimera alla risker”
I höstas avslöjade Svenska Yle att etiopiska vårdare som kommit till Finland fick stora problem då de plötsligt blev av med sina jobb på Attendo. Misstankar fanns om att lokala mellanhänder i Etiopien roffat åt sig stora summor i så kallade tröskelpengar – och att en del använt sig av förfalskade dokument.
Det österbottniska projektet har inte haft sådana problem.
– Vi har försökt minimera alla risker. Vi har till exempel inte haft några rekryteringsfirmor, säger Åsa Stenbacka.
Stenbacka har kontakter från tidigare besök på Filippinerna och hon har också haft stor hjälp från en filippinsk sjukskötare som bott länge i Österbotten. Projektet marknadsfördes genom personliga kontakter och de 22 valdes ut genom intervjuer med de arbetsgivare som sedan anställde dem.
– När de väl kom hit har vi också jobbat med deras integrering i samhället, säger Åsa Stenbacka.
Fackförbundet Super har larmat om att svaga finskakunskaper bland utlandsrekryterad arbetskraft kan hota patientsäkerheten i vården.
– Nu får de ju alla en finländsk examen på finska och de står på precis samma startpunkt som andra, säger Stenbacka.
Maribel hoppas få hit sin mamma
Flera av de som kommit har tagit med sig barn och familjer. Det är något som Maribel Dahan också hoppas på.
– Jag hoppas också att min mamma och min lillasyster ska kunna komma hit, och att vi ska kunna bo här tillsammans, säger Dahan som samtidigt är väl medveten om att Finland sparar.
Västra Nylands och Österbottens välfärdsområde har samarbetsförhandlat. HUS har sagt upp vårdanställda, och i Egentliga Finland inleds nya förhandlingar.
– Just nu är allt svårt i Finland. Det handlar så mycket om sparande. Jag måste i första hand tänka på mig själv. Men jag hoppas få stanna i Finland och studera färdigt här, till sjukskötare, säger Dahan.
Kritik mot att utlänningar tar arbetsplatser
Engelska är officiellt språk i Filippinerna och en del av systemet är att unga nyutbildade åker utomlands för att jobba och skicka hem pengar till familjen. Sjukskötarlönen i Finland är ungefär sex gånger högre än i Filippinerna och för familjen där hemma har 100-200 euro extra i månaden stor betydelse.
– Det är en del av kulturen att skicka hem pengar. Mina klasskamrater gör det men jag har inte behövt göra det, säger Maribel Dahan.
När finländska vårdare nu samtidigt riskerar att förlora sina jobb var det inte helt oväntat att arbetsminister Arto Satonens (Saml) rekryteringsresa till Filippinerna och Vietnam i januari skulle väcka kritik.
Det är fel att locka hit arbetare från låglöneländer, kritiserade Sannfinländarnas gruppordförande i riksdagen, Jani Mäkelä som menade att vårdyrket i stället borde göras mer attraktivt så att fler finländare väljer det.
Samtidigt har Satonen stöd för sin resa i regeringsprogrammet.
Utländsk vårdpersonal kommer att behövas
Åsa Stenbacka ser för sin del ett fortsatt behov att rekrytera vårdanställda från utlandet.
– Vi har stora åldersgrupper som går i pension. Befolkningen åldras, så vi vet att vi behöver mer händer också i framtiden, säger Stenbacka som hoppas på en fortsättning.
Med tanke på att ert projekt inte stött på problem, vore det läge för dig att tipsa arbetsministern om hur man ska göra?
– Om jag får tillfälle så ska jag berätta för Satonen om vårt projekt. Vi utbildar utifrån arbetslivets behov och om arbetslivet vill ha mer folk så ställer vi upp, säger Åsa Stenbacka.
18/2 kl 16:37. Artikeln ändrad så att vi preciserat att tröskelpengar hade gått till lokala mellanhänder i Etiopien.
