Som drygt 20 år gammal stod Oscar Gräsbeck inför ett stort val – lämna Helsingfors för släktgodset Kansjerf i Bromarv eller sälja den anrika gården.
När allt kom omkring var valet ändå ganska lätt. Det är här hans hjärta finns, precis som för de sju generationerna före honom.
Men som med alla stora kärlekshistorier har det inte varit lätt. Fem månader efter flytten till gården och beslutet att öppna dörrarna för besökare slog pandemin till.
– Det var mörka år som jag inte gärna ser tillbaka på. Det var en jättetung tid, berättar Oscar Gräsbeck.
I själva verket minns han väldigt lite från den tiden.
– Jag jobbade alldeles förfärligt mycket, satt uppe sena kvällar, sov för lite, skötte inte om mig själv. Jag festade ofta ganska mycket. Jag tror att det var frågan om en form av eskapism.
En orsak att Gräsbeck tog över gården som så ung var att hans pappa insjuknade allvarligt. Dessutom hade gården en hel del skulder.
I dag har ändå pappan tillfrisknat och släktgodset omvandlats till en blomstrande kulturgård med restaurang, bed and breakfast och en musikstudio. Ute på gården bräker fåren nöjt och det lätta snöfallet gör att platsen lätt uppfattas som rena rama landsbygdsidyllen.
Det är ändå en bild som Gräsbeck inte skriver under helt och hållet.
– Det målas gärna upp en ganska idyllisk skärgårds- och landsbygdsromantisk bild på hur livet här ser ut. Det är ju inte alltid verklighetsenligt.
Han sticker inte under stol med att den breda publicitet de fått i olika lifestylemagasin varit bra för marknadsföringen.
– Det är klart att det är lätt att marknadsföra ett Instagramliv så att säga. Men det är ju inte hela sanningen, konstaterar han.
I dag är de sex personer som bor och jobbar på gården året runt.
– Vi är väldigt nära allihopa. Vi dricker morgonkaffe och äter lunch tillsammans och det är en familj och ett slags kollektiv, alla vet allt om varandra, konstaterar han.
Gräsbeck är också noga med att gång på gång poängtera att gården aldrig hade sett ut som den gör i dag utan de människor han har omkring sig.
En av nyckelpersonerna i gårdens pånyttfödsel var Gräsbecks exfru.
Efter att ha startat verksamheten tillsammans, var Gräsbeck plötsligt tvungen att navigera det hela på egen hand då äktenskapet tog slut.
– Det var nog en tankeställare. Jag fick fundera hur jag skulle gå vidare, berättar han.
Det var inte heller alldeles enkelt att kasta sig ut i dejtingdjungeln igen.
– Du vill ju aldrig vara den som ställer krav på den andra, men det här stället kommer på köpet med mig. Jag insåg hur sammanflätad jag är med gården, konstaterar han.
För ett år sedan lyckades Gräsbeck ändå hitta kärleken igen.
– Livet har en tendens att överraska, konstaterar han.
Sambon Mirella Heikkinen och hennes två bassetar Nancy och Doris stortrivs på gården. Heikkinen, som bott och arbetat världen över, ansvarar för Kansjerfs marknadsföring.
Oscar Gräsbeck fyller trettio i år och konstaterar att mycket av det han bara kunnat drömma om är verklighet i dag.
– Det har varit en otrolig resa. Nu känner jag att jag mår bättre än någonsin, konstaterar han.
Något som han ännu reserverar för framtiden är drömmen om en familj. Han ser det ändå inte som en självklarhet att möjliga framtida barn fortsätter i hans spår och tar över gården.
– Många har frågat om jag tvingats in i min roll och svaret är nej. Jag ser det som att jag är en länk i en kedja och min enda uppgift är att sköta det här och lämna gården i lite bättre skick till följande, förklarar han.
