För Desiré Eklund var det klart redan i tonåren att det är läkare hon vill bli.
Biologi och människokroppen har alltid intresserat henne, men det var ett sommarjobb på Kårkulla i Pargas som blev avgörande.
Där pratade personalen med värme om en viss läkare som var extra lätt att samarbeta med.
Läkaren var sjukskötare i grunden, vilket de andra läkarna inte var.
– Jag minns känslan det gav mig. Jag vill också vara den läkare som alla anser vara tillmötesgående och som är lätt att närma sig, säger Eklund.
Och så blev det. I dag har hon både sjukskötar- och läkarexamen, men upplever att hon ändå inte är färdig.
– Jag kommer aldrig att vara färdig, och det är det som är så bra med att vara läkare!
Kenya öppnade ögonen
I slutet av läkarstudierna fick Desiré Eklund möjlighet att praktisera i Kenya. Att se verkligheten på akutavdelningen på universitetssjukhuset i staden Eldoret var ögonöppnande och chockerande.
Patienterna som kom till akuten var ofta svårt sjuka, vilket berodde på flera saker.
Dels fungerar Kenyas primärvård dåligt, dels är landets sjukhusvård extremt dyr för patienterna och avstånden i landet är långa. Det gör att många uppsöker vård först då läget är riktigt illa.
Det var många dödsfall, trauman och svåra knivskador
Desiré Eklund
– Det var många dödsfall, trauman och svåra knivskador. På grund av platsbrist låg det ofta två patienter i samma säng. Ibland låg patienterna på golvet, berättar Eklund.
Vissa läkarstudenter som praktiserade på samma sjukhus som Eklund klarade inte av den tuffa vardagen där och åkte hem. Själv trivdes hon bra och återvände senare till Kenya för en andra praktikperiod. Jobbet i Kenya gjordes utan lön.
Tiktokvideor om jobbet utomlands
Verkligheten på universitetssjukhuset i Eldoret var så annorlunda att Eklund började lägga ut videor om sitt jobb på Tiktok. Kontot @desireerika där hon frispråkigt berättar om händelser på sjukhuset blev populärt över en natt.
I videon nedanför ger hon ett exempel på en utmanande dag på gynekologiska avdelningen.
– Jag vill att folk i Norden ska förstå hur det är att jobba som läkare i ett land som Kenya, vilka problem det finns och hur man försöker lösa dem, säger hon.
Sy med avbruten nål
I operationssalen fick hon också träna upp sin flexibilitet eftersom sjukhuset ofta hade brist på material. Om en nål gick av och det inte fanns nya nålar måste hon sy ändå.
Hon tvingades ta ansvar på ett sätt som hon aldrig hade fått göra i Finland eller Sverige.
– Jag har förlöst flera barn själv, trots att jag inte hade fått någon utbildning för det innan Kenya.
Bristen på tillgängliga specialister var också stor. Då sjukvårdspersonal i Finland är van med att anestesiläkaren kommer när man ringer, kunde anestesiläkaren där komma om fem timmar, om Eklund hade tur.
– Då måste man helt enkelt göra jobbet själv, säger hon.
Eklund är medveten om att den som åker som volontärarbetare till ett låginkomstland lätt kan falla i den så kallade white saviour-fällan, det vill säga tro att man som västerländsk vårdpersonal är den som har korrekt information och vet bäst.
Därför betonar hon att frivilligarbete handlar om samarbete och att alla parter delar med sig av sin kunskap.
– Jag lärde mig extremt mycket. Många tycker att jag är modig som har jobbat i Kenya, men jag ser det inte så.
Långa dagar ger erfarenhet
Utöver heltidsjobb på centralsjukhuset i Vasa tar hon just nu också emot patienter tre kvällar i veckan på en privat läkarstation.
– Så länge allting känns bra vill jag göra så här. Jag är fortfarande väldigt ny läkare och lär mig någonting nytt så gott som varje dag.
I dokumentärserien Livet – berättelser från Svenskfinland berättar Desiré Eklund mera om sin passion för läkaryrket, vad som driver henne och hur hon kopplar av.
Se kortdokumentären genom att klicka på pilen i rutan nedanför.
