Sparris, Asparagus officinalis, är en flerårig perenn ört, och en mycket eftertraktad och delikat primör som lyxar till försommarens måltider. Den är rik på vitaminer, mineraler och antioxidanter och då den etablerat sig på växtplatsen är den till glädje i bästa fall tiotals år framöver med liten insats.
Man har ätit sparris i tusentals år. Förr var den vita populärast, men nu äter vi mer av den gröna. Sparrisen är härdig i stort sett hela landet, men de sköra skotten kan man behöva frostskydda.
Honsparris sägs vara godare än hansparris
Sparrisplantorna är skildkönade, som betyder att han- och honblommorna sitter på olika plantor. Man behöver inte båda för att få skörd. Honsorterna har bär och ger därför inte lika stor skörd som hanplantorna, men smaken sägs vara bättre på honsorterna.
Testa flera sorter för att hitta din egen favorit. På Strömsö har vi planterat Gjinlim (uttalas ”gaimlin”), Backlim, Erasmus och Purple Palace. Gjinlim är en av de vanligaste sorterna och lättast att hitta som planta. De lite mer ovanliga sorterna kan man hitta som frö eller rot.
Plantera sparris sandigt och soligt
Välj platsen med omsorg. Det skall framför allt vara en solig plats, jorden skall vara djup, näringsrik och kalkrik (pH över 7) och gärna sandblandad, där rötterna lätt kan bre ut sig. I lerjord blir plantorna inte lika långlivade.
En sandig jord är bra, speciellt om man vill odla vit sparris, eftersom den är lättare att kupa upp. I större sparrisodlingar täcker man odlingen med svart plast för att sparrisen skall bli vit. Solljuset drar fram klorofyllet i sparrisen så att den blir grön.
Frösådda och köpta, färdiga plantor planteras cirka 10 cm djupare än de legat i sin kruka. Mylla ner näring i planteringsgropen, sparris gillar kväverik gödsel, till exempel hönsgödsel.
Har man fått tag på sparrisrötter skall dessa ligga i blöt i minst en halvtimme innan plantering. De planteras i en djup fåra, cirka 30–40 cm. Öka gärna mullhalten i fåran med bra och näringsrik jord.
Har man bara några få plantor kan man gräva gropar åt dem. På bottnen av fåran eller gropen gör man små kullar och placerar roten med rötterna utbredda som en ”solfjäder” och så att den ligger cirka 20 cm under markytan med knoppstället uppåt. Plantavståndet är cirka 30 cm. De långa rötterna lägger man åt samma håll.
Sparris blir tåligare med åren
Sparris gillar inte konkurrens, så det är viktigt att hålla marken runtomkring ogräsfri. Lättast gör man detta genom att fylla på med till exempel gräsklipp, som dessutom ger ett bra tillskott kväve, och förbättrar samtidigt jorden uppifrån.
Gödsling sker tidigt på våren och en gång till innan midsommar, efter sista skörden. Gödsla aldrig efter midsommar. Kalk kan tillföras vår eller höst, och är man osäker på om jorden är för sur kan man göra ett pH-test.
De nyplanterade sparrisplantorna behöver jämn bevattning under etableringen, men i det långa loppet är den väldigt torktålig, eftersom rötterna går så djupt ner och kan lagra vatten. Detta gör sparrisen till en lämplig mångårig grönsak till den hållbara trädgården.
Passande samplanteringsväxter är till exempel piplök och gräslök som växer ytligt, utan att störa sparrisrötterna.
I bästa fall kan du skörda varje dag på försommaren
De första åren lämnas plantan orörd för att den ska kunna etablera sig ordentligt. Frösådda plantor tar längre tid på sig, men man kan alltså köpa sig lite tid om man startar från färdiga plantor. Tidigast efter andra säsongen kan man börja skörda ifall den vuxit bra.
Det är på försommaren man skördar skott som är i grovlek med lillfingret eller grövre, då de är cirka 18–20 cm höga. Sparrisen växer snabbt, upp till 5 cm per dag, så det gäller att vara snabb. I bästa fall kan man skörda varje dag i flera veckors tid, på mycket väletablerade plantor.
Tunna skott lämnas kvar för att gå i blom och samla näring inför följande säsong. De blommande stänglarna kan bli upp till 150 cm höga vackra plymer, därför är det bra att stödja upp dem genast vid plantering, till exempel genom att surra juteband kring armeringspinnar tvärs över odlingen. En mer långsiktig lösning kunde vara ett horisontellt nät eller spaljé cirka 30–50 cm ovanför marken.
Sparris är mycket lättodlad och med liten arbetsinsats kan man lyxa till försommarrätterna med egenodlade primörer i tiotals år framöver.
