I podden Petter söker meningen med livet diskuterar Alfred Backa människans behov av bekräftelse. Han skruvar på sig när diskussionen närmar sig beröm. Av någon anledning har han svårt att ta emot beröm.
– Jag är inte jätteförtjust i att bli höjd till skyarna. Alltså man får gärna göra det, men jag tycker inte om att stå där bredvid, säger Alfred Backa.
Han tror att det inte riktigt passar hans natur att personligen ta emot beröm. Ett annat problem med beröm är att det inte är så roligt. Det går inte att skriva några roliga skämt om att man har fått beröm.
– Det är mycket bättre när någon säger ”du är den absolut värsta komikern någonsin”. Det går att jobba med. Det skulle vara kul att komma till något ställe och få höra det.
Bryr du dig om vad folk tycker om dig?
– Ja, men inte så farligt mycket. Jag bryr mig nog om vad folk tycker om mig, men jag tar väldigt lite illa vid mig när någon inte tycker om mig.
De negativa kommentarerna sved mer förut
Alfred Backa säger att han förändrats de senaste åren. Förut kunde en negativ kommentar kännas fullständigt förkrossande. I dag kan han inte komma ihåg alla som sagt något elakt om honom.
– Jag har insett att en till tio procent av allt som sägs om en måste vara negativt, annars har man misslyckats.
Speciellt om man försöker vara provocerande. Provokation är förresten något som passar Alfred Backas natur.
– Om det är många personer i en publik och jag kommer på någonting extremt provokativt att säga så får jag extra mycket adrenalin. Då känner jag att jag är på rätt ställe, att det här vill jag göra i dag.
Det måste förstås vara något som är roligt också. Det räcker inte med att det är provocerande.
Jag har ett stort behov av att det ska vara spännande
Alfred Backa
Varifrån adrenalinsuget kommer har Alfred Backa svårt att sätta fingret på.
– Varför det är så kan jag inte riktigt svara på. Det är spännande. Jag tror att jag har ett stort behov av att det ska vara spännande.
I podden diskuterar Alfred Backa människans bekräftelsebehov och berättar varför han kommer undan då han säger saker man egentligen inte får säga.
