Psykolog Nilla Frankenhaeuser-Henry har arbetat som skolpsykolog i Åbo i tio år, nu i Sirkkala skola. Hon ansvarar också för specialklasser i svenskspråkiga grundskolor och förskolor på flera språk.
Frankenhaeuser-Henry säger att hon funderat på orsaken till den höga omsättningen av skolpsykologer i Åbo. Jobbet som skolpsykolog kan vara krävande och ensamt, vilket kan bli överväldigande för nyutexaminerade psykologer, säger hon.
– Det är en väldigt krävande roll eftersom man ställs inför så många olika situationer. När man är nyutexaminerad vill man ofta kunna förbereda sig inför sina uppgifter. Men i en stor del av fallen går man in i ett möte utan att veta vem eleven är eller vad ärendet handlar om.
Stödteam för skolpsykologer saknas i Åbo
Nilla Frankeheuser-Henry har själv haft en lång karriär inom andra områden innan hon utbildade sig till psykolog. Hon är också sedan tidigare van att arbeta ensam.
– Om du har ett team omkring dig som kan stödja dig så behöver du kanske egentligen inte så mycket erfarenhet för att arbeta som skolpsykolog.
Men i praktiken saknas ett stödteam för skolpsykologer i Åbo. Den senaste skolpsykologen som slutade hade ensamt ansvar för elever i Cygnaeus skola, Braheskolan och delvis S:t Olofsskolan, vilket innebär att ungefär tusen elever nu saknar en skolpsykolog.
– Med tanke på de här omständigheterna borde man egentligen ha ett minimikrav på att man ska ha arbetat på fältet i fem år och det här borde synas i lönen, säger Frankenhaeuser-Henry.
Privata sektorn lockar mer
I Åbo har Cygnaeus skola redan länge haft problem med skolpsykologer som säger upp sig på löpande band. Skolpsykologerna har sagt upp sig ungefär efter ett år, ibland efter bara ett halvt år under de senaste tio åren.
För tillfället håller man än en gång på att rekrytera en ny psykolog till skolan, efter att den senaste sade upp sig vid årsskiftet.
Enligt Cygnaeus skolas rektor Nicke Wulff lockas skolpsykologerna ofta efter en tids arbete på skolan till den privata sektorn, eller för att arbeta inom något annat område i psykologin.
Yle Åboland har varit i kontakt med några tidigare skolpsykologer vid Cygnaeus skola. Vissa av dem berättar att arbetsbördan är stor, och ofta utspridd över flera skolor. Det här gör att skolpsykologen har en begränsad tid på varje plats.
Lönen är i vissa fall lägre än i den privata sektorn, det här uppger särskilt de som idag jobbar som egenföretagare, och psykologerna möter ibland hot från frustrerade föräldrar som väntat länge på hjälp för sina barn.
Andra uppger att de nog trivdes bra med att arbeta på skolan, men att den stora arbetsbördan och fokus på utredningar i skolorna gjorde det svårt att arbeta förebyggande och tillgängligt.
Bristen på grundläggande mentalvårdstjänster belastar skolpsykologerna
Jari Lipsanen, ordförande för Finlands psykologförbund, säger att Åbo inte är ensamt med sitt problem gällande en hög omsättning på skolpsykologer. Problemet finns på olika håll i hela landet.
Enligt Lipsanen har skolpsykologernas arbetsbörda ökat eftersom de får fler arbetsuppgifter både från specialistvården och från stadens håll.
I grunden beror det här på att det saknas psykologtjänster för barn och unga på basnivå.
– Det finns ingen mellanliggande vårdnivå. Vi har skolpsykologer, och nästa steg är specialistvården, dit endast de allvarligare fallen hänvisas, säger han.
”Jag tycker att arbetsbördan är rimlig med tanke på arbetsbeskrivningen”
Linda Kuhlberg arbetade som skolpsykolog i Braheskolan och S:t Olofsskolan från januari 2023 till augusti 2024. Kuhlberg tycker inte att arbetsbördan i sig var orimlig sett till arbetsbeskrivningen. Med en bakgrund som ämneslärare kändes skolan som en naturlig start på hennes psykologkarriär.
– Skolpsykologer arbetar förebyggande. Det är inte meningen att vi ska arbeta med samma elever en längre tid. Så jag tycker att arbetsbördan, eller elevantalet, är rimligt med tanke på arbetsbeskrivningen, säger hon.
De elever som behöver mer långvarigt stöd ska hänvisas till rätt vårdinstans.
Då Kuhlberg började tog välfärdsområdena över ansvaret för skolpsykologtjänsterna från kommunerna. Som det ofta är vid stora förändringar var det först lite rörigt innan allt föll på plats. Men enligt Kuhlberg fanns det också positiva saker.
– Jag och mina kollegor fick vara med och utveckla nya arbetssätt, och jag upplever att sätten vi utvecklade arbetet på också ökade arbetstrivseln, säger Kuhlberg.
I dag arbetar Kuhlberg fortfarande med barn och unga inom Egentliga Finlands välfärdsområde, men inte som skolpsykolog.
Vad var det som fick dig att vilja byta jobb?
– Jag upplevde att skolpsykologens arbetsbild var oklar för både skolan och många andra. Jag kunde inte påverka skolans uppfattning om vilka arbetsuppgifter en skolpsykolog har.
Mer än så vill Kuhlberg inte utveckla sitt svar. Hon väljer att inte kommentera skolornas arbetsmiljö.
Tydligare arbetsfördelning kan minska arbetsbelastningen
Bristen på skolpsykologer diskuterades i debattprogrammet Slaget den 30 januari. Nina Forstén-Lindman har arbetat som skolpsykolog i Pargas i tjugo år. Pargas hör till de städer som till skillnad från Åbo har lyckats behålla sina skolpsykologer.
Forstén-Lindman säger att arbetsbilden som psykolog har förändrats mycket de senaste tjugo åren. Trots att mycket har blivit bättre upplever hon att samarbetet med skolorna har blivit sämre på grund av begränsad insyn i skolsystemet Wilma, vilket försvårar kontinuerlig kontakt med elever.
Hon efterfrågar mer samarbete för att hantera den ökande efterfrågan på psykologtjänster.
Specialsakkunnig Miia Lindström vid Egentliga Finlands välfärdsområde säger i diskussionen i Slaget att en tydligare ansvarsfördelning och samarbete kan minska arbetsbördan för skolpsykologerna.
– Vi kan överväga att organisera arbetet mer mångprofessionellt. Det skulle kunna minska belastningen på enskilda yrkesgrupper, säger hon.
