Strålkastaren lyser på skådespelaren Sara Soulié när hon dansar med mjuka armrörelser och omfamnar något som åskådaren inte ser. Vi befinner oss på Finlands största teaterscen, Helsingfors stadsteaters huvudscen. Snart har hon premiär i pjäsen Sinun, Margot efter Meri Valkamas prisbelönta roman med samma namn. Det är över sex år sedan hon senast stod på en teaterscen.
– Jag är ganska nervös. Hur var det man gjorde? Jag har alltid fått jobba mycket med rösten. Kommer jag att tappa den? Hur reagerar min kropp på att stå inför en stor levande publik? Det är både spännande och härligt, säger Sara Soulié, som främst jobbat med film de senaste åren.
Just nu är hon överallt, känns det som.
Är Sara Soulié Nordens nästa stora stjärna? Det frågade svenska Filmtoppen, som är en del av Svenska Filminstitutet, i fjol höstas då hon hade tre premiärer på raken i Sverige, bland annat Per Flys film Hammarskjöld med Mikael Persbrandt i huvudrollen. Ifjol somras filmade hon i Irland för en irländsk-australiensisk produktion, Mix Tape, med premiär i Australien senare i år.
Sedan spelade hon huvudrollerna i de finska tv-serierna Operation Valhalla och Konflikti, som nu säljs internationellt och precis har börjat visas i Frankrike. Branschen genomgår en kris och många går arbetslösa, det gäller att vara tillgänglig när man får chansen.
– Jag är jättetacksam. Jag har gjort hundratals provspelningar utan napp, och har ibland jobbat på dagis då jag var gravid och inte fick roller.
Trots att Soulié njuter av att få jobba med det hon älskar har de långa dagarna också ett pris, att nattsömnen lider.
– Jag går igenom ganska mycket känslor i Sinun, Margot och är ganska hög på adrenalin efteråt. Det tar en god stund att få tag i sömnen.
Brännande aktuell pjäs om alternativa sanningar
Att minnas är en förutsättning för självförståelse, det gäller både individer och hela samhällen. Utan ett gångbart förflutet är det omöjligt att utveckla en identitet som är fullständig.
Men vilken version av det förflutna är egentligen sant? Och vad händer när det man har trott och litat på börjar spricka och slutligen förstörs. Det här är utgångspunkten i Meri Valkamas roman Sinun, Margot (Din, Margot) och pjäsen som sätts upp på Helsingfors stadsteater.
Huvudkaraktären Vilja börjar nysta upp sitt förflutna i barndomens DDR på 1980-talet för att kunna bli hel. Efter sin pappas död får hon veta att han levt ett dubbelliv med en annan kvinna, Luise, som använder täcknamnet Margot i brevväxlingen med pappan.
Pjäsen är på många sätt högaktuell med brytningspunkter där den verklighet som vi på något sätt föreställt oss som beständig och etablerad, plötsligt bryts upp.
Precis som sin rollkaraktär bodde också Sara Soulié i Prenzlauer Berg i Östberlin, dit hon kom som praktikant med teatergruppen Nya Rampen i början av 2010-talet. Boken och pjäsen lyfter fram hur många östtyskar, inklusive Margot, upplevde att Tyskland i verkligheten inte återförenades, utan att DDR tvångsannekterades av Förbundsrepubliken.
I DDR innebar rapportering i väst fake news och kapitalistisk propaganda.
– När jag själv bodde i Östberlin förstod jag inte att en stor del av östtyskarna upplevde att en stor del av deras historia blivit undangömd. Man får inte tala positivt om det. Jag föreställde mig att Östberlin var den lite coolare delen och att alla blev vänner när muren fallit. Men så är det ju inte.
En Sanna Marin-lookalike
Sara Soulié sugs ofta in i handlingen och identifierar sig med rollkaraktären. På senare tid har många roller kretsat kring makt. När hon spelade president i Aku Louhimies Venla-belönade serie Konflikti, blev rollen ibland på också efter inspelningarna och kollegorna kallade henne ”fru president”. Makten kändes till och med förförisk.
– Det fungerar nästan som en drog. Man blir ganska snabbt bekväm med att ha makt och lite beroende. Det fick mig att förstå varför politikerna orkar ställa upp om och om igen.
Det är lätt att dra paralleller mellan hennes rollkaraktär Linnea Saaristo och vår ex-statsminister Sanna Marin, den svarta läderjackan och hennes självsäkra aura är snarlika.
– Likheten till Sanna Marin har irriterat många, vilket är intressant. Varför får inte en ung kvinna klä sig i snygga kläder och leda ett land?
I pjäsen Sinun, Margot spelar hon den andra kvinnan, Luise som använder täcknamnet Margot, i ett utomäktenskapligt förhållande med den finska korrespondenten Markus Siltanen som spelas av finlandssvenska Martin Bahne.
– De är människor som bara har behov av att bli älskade och bekräftade, precis som vi alla. I den här sammansättningen får de mest ut av det. Men de lever ett dubbelliv som tär på dem båda två och till slut alla omkring dem.
Luise/Margot går igenom en våg av drastiska vändningar, stora kriser och stora känslor. Den barnlösa Luise/Margot fäster sig vid Markus dotter Vilja som vid sitt eget barn. Soulié kan känna igen sig i känslorna, framför allt rädslan för att mista sin käraste eller sitt barn.
– Jag lever ju mig in i hennes liv och hennes historia och använder mig av samma slags känslor som jag själv upplevt.
Precis som protagonisten Vilja har också Soulié förlorat sin egen pappa, som gick bort för ett par år sedan.
– Man kan inte undvika att man börjar titta på sitt eget liv och på sig själv på ett nytt sätt.
Tudelningen i pjäsen, att tvingas välja mellan två viktiga saker, har Soulié känt av på sin egen karriärstig. Egentligen var det tänkt att hon skulle bli dansare och studerade ett år i Salzburg i Österrike, hon kom in både på teater- och danslinjen på Teaterhögskolan i Helsingfors och stod inför ett svårt val.
– Erik Söderblom som var min professor ringde upp mig och sa: välj med förnuftet. Men dansen var min första kärlek, och det var nog mera ett förnuftigt val jag gjorde, eftersom min kropp redan fått en del skador av att dansa.
Men i rollen som Margot får hon använda sig av sin dansarbakgrund och tolka Margots sinnesstämning med sin dans.
– Ord är så definitiva. Vi använder dem och tolkar dem på olika sätt. Med kroppen kan man visa en känsla som resonerar mer direkt hos åskådaren.
Språk, människokaraktärer och berättelser var det som lockade henne till skådespelaryrket.
– Jag tycker det är kul att gråta och och må skit i en roll. Det är terapeutiskt. Det viktigaste är ändå inte att jag som skådespelare ska gå i terapi framför åskådare, utan att kunna ge åskådaren den platsen, fungera som en spegel som de kan projicera sina egna känslor och erfarenheter gentemot.
Skådespelar på åtta språk
Soulié föddes i Danmark med en fransk-dansk pappa och en finsk mamma. Hon har både danskt och finskt medborgarskap. Den danska identiteten är en stark del av henne. Familjen flyttade till Vasa när Soulié var fem år gammal. Hon sattes i en svenskspråkig skola och studerade på Teaterhögskolans svenskspråkiga linje. Hon talar danska med sin 8-åriga dotter och har satt henne i svenskspråkig skola.
– Visst är jag också finlandssvensk om det duger som kriterium att jag talar språket och har fått komma in i den finlandssvenska kulturen och gemenskapen via min utbildning och mina arbetstillfällen. Det är jag tacksam för.
Pjäsen Sinun, Margot som regisseras av Riikka Oksanen får premiär på Helsingfors stadsteater den 6.2.
