BRYSSEL Försvarsfrågorna seglar upp med kraft på EU:s dagordning då Rysslands anfallskrig mot Ukraina går in på sitt fjärde år och USA:s engagemang för Europas försvar ifrågasätts.
Vid ett inofficiellt möte i Bryssel på måndag söker EU:s stats- och regeringschefer lösningar på hur EU:s försvarsförmåga ska kunna stärkas under de kommande åren.
Det finns en utbredd enighet bland EU-ledarna om att EU släpar efter globala aktörer som USA, Kina och Ryssland då det kommer till försvarsinvesteringar. Men det saknas fortfarande en gemensam vision för hur Europas försvarsförmåga borde utvecklas i detalj.
Förutom en gemensam vision har många EU-länder också ont om pengar. Nu diskuteras om EU kunde bidra med mer gemensamma medel för att stärka medlemsländernas försvarsförmåga och militärindustri.
Tre utmaningar sticker ut då EU-ledarna börjar staka ut hur det europeiska försvaret ska organiseras under de kommande åren.
1. Det saknas en gemensam vision
EU-länderna är eniga om behovet av ett starkare försvar, men det saknas fortfarande en enad vision och en långsiktig strategi för hur målsättningen ska uppnås. Bristen på samordning förklaras av att försvars- och säkerhetspolitiken i första hand ligger på varje enskilt medlemsland.
Det här har bidragit till upphandlingsprocesser och industriella prioriteringar som snarare utgår från nationella än alleuropeiska intressen.
De avvikande strategiska målsättningarna förklaras också av medlemsstaternas geografiska läge med gränsstaterna i Östeuropa som oroar sig över Ryssland medan de sydeuropeiska länderna vill stärka säkerheten kring Medelhavet och reglera migrationen till Europa.
Vidare avviker medlemsländernas strategiska prioriteringar, med fyra neutrala EU-länder som inte är medlemmar i försvarsalliansen Nato och Natoländer som Ungern och Slovakien som ifrågasätter stödet till Ukraina och är beredda att värma upp relationen till Ryssland.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vill att EU utvecklas till en försvarsunion med beredskap att göra gemensamma investeringar och reagera på olika typer av hotbilder. Försvarsunionen är ändå fortfarande i sin linda i ett läge där nivån på försvarsinvesteringar och andra prioriteringar varierar kraftigt medlemsländerna emellan.
Enligt Europeiska rådets ordförande Antonio Costa, som håller i mötet i Bryssel, finns det två områden där EU måste göra bättre ifrån sig om en försvarsunion ska bli verklighet.
För det första måste Europa vara berett att ta ett större ansvar för det egna försvaret och för det andra måste medlemsländerna samarbete mer på europeisk nivå för att skapa skalfördel och minska på kostnaderna inom tillverkningen.
Att hitta en lösning som passar alla EU-länder är ändå lättare sagt en gjort. En hög EU-källa i Bryssel jämför den förestående utmaningen med att utföra öppen hjärtkirurgi på en toppidrottare: ett potentiellt livsavgörande ingrepp som samtidigt kräver oerhörd kunskap och skicklighet för att lyckas.
2. Varifrån ska pengarna tas?
Förutom en gemensam vision i försvarsfrågor saknar EU-länderna också pengar till försvarsinvesteringar. Närmare bestämt: miljarder och åter miljarder euro för att svara mot det akuta hotet från Ryssland och för att på sikt upprätthålla en bättre försvarsförmåga.
Diskussionen om de europeiska försvarssatsningarna är sammanflätad med USA:s krav på att Europa ska axla ett större ansvar för sitt eget försvar. Det senaste budet från president Donald Trump är att Natos mål för gemensamma försvarsinvesteringar borde höjas från nuvarande två procent till hela fem procent.
Även om få tror att Trump får igenom sitt krav i Nato visar Trumps uttalanden med önskvärd tydlighet på vilka utmaningar EU står inför då USA allt mer villkorar sina försvarsgarantier till Europa och Ryssland inte visar tecken på att ge upp sina territoriella krav på Ukraina.
För att stärka det egna försvaret kan EU bland annat besluta att mobilisera mer pengar via EU:s gemensamma budget och locka privata investeringar. Vidare vill en majoritet av EU-länderna, bland dem Finland, luckra upp Europeiska investeringsbanken EIB:s mandat i syfte att tillåta direkta investeringar i försvarsindustrin.
I EU-kretsar diskuteras också möjligheten att lätta upp de gemensamma kraven för statsskuld och nationella underskott i fall där pengarna behövs för att rusta upp försvaret. Alternativt kan medlemsstaterna välja att tillsammans låna pengar för att inrätta en europeisk försvarsfond.
Beslutsfattandet i försvarsfrågor krånglas till av kravet på enhällighet. I praktiken innebär det att ett motsträvigt land som Ungern kan sätta stopp för försvars- och säkerhetspolitiska beslut, även om alla andra länder skulle vara överens om i vilken riktning man vill gå.
Därför diskuteras i Bryssel också möjligheten till att inrätta en ”koalition för de villiga”, där de länder som har en gemensam vision fördjupar försvarssamarbetet. Det här skulle frånta Ungern och eventuella andra ovilliga länder möjligheten att utnyttja sitt veto mot de övriga länderna.
3. Förhållandet till USA splittrar EU
USA är en oumbärlig partner för Europas säkerhet och försvar. Så långt är EU-länderna rörande eniga. Men då det gäller att staka ut hur EU borde positionera sig till den nya administrationen i Washington så tar enigheten slut.
Av EU-länderna har i synnerhet Frankrike tryckt på för att minska Europas beroende av militärt stöd från USA och amerikanska vapen. Satsningen på mer strategisk autonomi skulle i praktiken innefatta att EU utvecklar sin industriella kapacitet och själv börjar producera mer vapen och annat materiel.
Samtidigt är Europa en viktig exportmarknad för den amerikanska försvarsindustrin som vidhåller att man kan förse EU-länderna med den bästa utrustningen och att diskussionen om mer europeisk autonomi i grunden handlar om protektionism.
Den fortsatta importen av amerikanstillverkade vapen ses också av många i Europa som ett sätt att upprätthålla relationen till USA och undvika eventuella tullar mot europeiska exportindustrier.
Samtidigt väcker kravet på att köpa Grönland av Danmark frågor om var USA står i förhållande till sina europeiska allierade och om man alls kan lita på USA:s försvarsgarantier i ett läge där president Trump öppet utmanar en av USA:s mest solidariska allierade i Europa. Enligt en hög EU-källa har Danmark de övriga medlemsländernas enhälliga stöd.
– Det finns ett mycket brett stöd för Danmark. Europeiska rådets ordförande har betonat att detta är en viktig fråga för EU och att EU stöder Danmark. Han har också understrukit de viktiga principerna om territoriell integritet och nationell suveränitet, som är fundamentala för EU och som har tillämpats systematiskt. Min känsla är att det stödet är ganska brett, säger källan.
Toppmötets diskussioner kommer att ligga till grund för en EU-strategi presenteras senare i år. Med det osäkra globala läget är behovet av ett starkt och enat europeiskt försvar större än någonsin, betonar flera källor i Bryssel till Svenska Yle.
