Penkis har blivit ett så etablerat namn för abiturienternas spexiga avskedsfest att betydelsen av det svenska namnet, bänkskuddardag, ibland glöms bort.
Bänkskuddardag kommer från det finska namnet penkkis eller penkinpainajaiset. Abiturienterna började kalla den sista dagen i skolan så i början av 1900-talet. Men då syftade ordet inte på samma spexigheter som idag, utan penkinpainajaiset var ett vardagligare ord för en fest eller samkväm kvällstid. Penkinpainajaiset syftar alltså på kvällsfesterna efter den sista skoldagen.
Det svenska namnet bänkskuddardag uppstod enligt Stora finlandssvenska festboken i en abiturientklass i Laguska skolan i Helsingfors 1958. En lärare tyckte inte om det finska ordet penkinpainajaiset och bad abiturienterna komma på en översättning som beskriver dagen, alltså att man ”skuddar skolans stoft av sig”.
”Skudda” är ett gammalt ord för att skaka av sig, och ”bänk” syftar på skolbänken. Bänkskuddardagen betyder alltså dagen då abiturienterna skakar skolbänkarna av sig.
Idag används talspråkets penkis och ”penkkarit” oftare än de urpsrungliga namnen bänkskuddardag och penkinpainajaiset, för namnens betydelse har förändrats i takt med att abiturienternas fester har förändrats. Även om dagens abiturienter skulle skaka skolbänkarna av sig då de kliver upp på lastbilsflaket, väntar dem ändå koncentrerade studier inför studentskrivningarna under läslovet.
Vilka traditioner hade du på din penkis? Berätta i kommentarsfältet!
