”Molly, det ska bli krig”, säger Henry och stryker henne varsamt över håret. Vi slungas bakåt i tiden och hamnar i Helsingfors 1939. Här på Lilla Teaterns scen i Helsingfors tar Skymning 41 nu form som pjäs.
Den baserar sig på Kjell Westös roman med samma namn. Själv sitter han på en av de röda fällstolarna i publiken och följer repetitionen. Han är nöjd med det han ser.
– Det är alltid spännande när man ser sina gestalter på riktigt. För mig är de ju riktiga också i bokform som svarta krumelurer på vitt papper. På scenen blir det ännu mer påtagligt, säger Westö.
Hans svarta krumelurer har väckts till liv på scen flera gånger tidigare, men på svenska hände det senast för ett kvartssekel sedan. Då var det Teater Viirus som satte upp Westös Drakarna över Helsingfors på Råholmen i Helsingfors.
– Jag kan knappt själv fatta att det har gått tjugofem år. Hur har det kunnat gå så lång tid så här snabbt?
Under mellanperioden har det ändå satts upp fyra romandramatiseringar av hans romaner på finska, på Helsingfors stadsteater och på Nationalteatern. Westö har varit väldigt nöjd med dem alla. Eftersom böckerna är skrivna på svenska med en klar Helsingforsisk finlandssvensk ton, känns det speciellt för Westö att se sin text uppföras på originalspråket.
– Det är jättestort för mig.
Många av hans böcker har också blivit film. Ändå beskriver han teaterupplevelsen som unik jämfört med film, eftersom berättelsen blir så fysisk och nära inpå.
Mellan krig och kärlek
Skymning 41 är en berättelse om en nation i krig och vad kriget gör med oss människor, om hur retoriken i samhället militariseras och hur kriget påverkar den civila befolkningen. Det är också en berättelse om kärlek och moral i kristid och om att kämpa för det man tror på. Huvudrollerna i berättelsen, Molly och Henry, spelas av Saga Sarkola och Elmer Bäck. De är precis som Westö föreställt sig.
– För mig är förstås huvudpersonerna det allra viktigaste. Saga Sarkola och Elmer Bäck är epoken och har den där något sargade kärleken som jag har föreställt mig när jag skrev boken.
På scenen gör man ändå alltid ett val när det gäller vilka saker som lyfts fram och hur. Till exempel när det gäller en viss sorts humor blir det annorlunda när det som sägs mellan raderna ska uttryckas på scen där orden gestaltas med kropp och själ.
En livsgnista i mörka tider
Kjell Westö har i sin roman försökt fånga den mänskliga förmågan att finna ljus och en livsgnista även i de mörkaste tider. Denna balans mellan allvar och lättsamhet hoppas han också ska återspeglas i teateruppsättningen.
– När man läser om våra krig på fyrtiotalet och rapporter från Ukraina de senaste tre åren ser man att människans storhet delvis finns i att vi alltid försöker överleva dem. Det går faktiskt ofta att hitta en tro på någonting och en förmåga till glädje, vänskap och kärlek också i de mest hemska omständigheterna.
Mellan varven ger han några kommentarer till regissören David Sandqvist. Sandqvist blir den sjätte regissören som Westö har samarbetat med. En del vill att Westö lägger sig i så lite som möjligt medan andra gärna använder honom som bollplank när de sätter upp dramatiseringar av hans böcker.
– Jag vågar ju påstå att jag känner stoffet.
Teatern en fristående version
Westö har haft en rådgivande roll i produktionen, men har också respekterat teaterteamets kreativa frihet. Som ung jobbade han ett år som dramaturg på en teater och i slutet av 80-talet till början av 90-talet jobbade han som ”hustomte” på Teater Viirus. Därför förstår han att teaterversionen ska bli något eget.
– Romanförfattaren ska inte stå där och säga att det här är annorlunda än i boken. Jag har sett så mycket teater att jag verkligen förstår att det är en konstform med sina egna villkor.
Han upplever att hela teamet på Lilla Teatern verkligen lyssnar på honom. Hans egna kommentarer kring pjäsen handlar närmast om detaljer kring språkbruket som användes under den epoken som berättelsen utspelar sig under.
– Dramaturgen Annina Enckell är lika skicklig på boken som jag själv.
När han följer repetitionen är det ännu ett par veckor kvar till premiären. Ändå är han redan nöjd med det han ser på scenen. Där finns en balans mellan krigets allvar och människors nöd, men också romantik och humor, då huvudrollerna är unga människor som söker kärlek, säger han.
– Denna balans, som jag strävade efter i romanen, tycker jag redan nu finns på ett bra sätt.
Skymning 41 får premiär på Lilla Teatern i Helsingfors lördagen den 8 februari.
