Barn ska idrotta så länge de vill – Island visar vägen

Lagidrott minskar risken för utanförskap. Nya verktyg ska hjälpa föreningar i jämlikhetsfrågor så att alla barn som vill ska kunna idrotta oavsett bakgrund.

Fotbollsjuniorer tränar på en fotbollsplan.
När idrotten fungerar som bäst ger den en känsla av gemenskap och det vore viktigt att alla som vill kan idrotta. Bild: Mika Moksu / Yle

Det var ingen slump att det blev just fotboll när man inledde en kartläggning om jämlikhet inom Österbottnisk junioridrottsverksamhet. Grenen lockar både flickor och pojkar med olika bakgrund och ekonomiska möjligheter.

När projektet Alla med! – Kaikki mukaan! är klart ska forskningsresultatet gå att använda på andra idrotter, berättar projektforskare Ann Backman. Projektet är ett samarbete mellan Yrkeshögskolan Novia och VAMK.

Hon driver projektet som inledningsvis kartlägger hur tio fotbollsföreningar och deras medlemmar tänker kring jämlikhet. Allt startade från ett behov av att öka gemenskapskänslan i samhället.

– Vårt samhälle blir allt mer polariserat, det finns en växande ensamhet bland barn och unga och bristen på sociala nätverk är en riskfaktor för många barn, särskilt för dem med andra belastningar i familjen. Fritidsaktiviteter är en betydande och skyddande faktor för många barn, säger Backman.

En kvinna med neutralt leende. I bakgrunden växter och konstgräs.
Projektforskare Ann Backman hoppas kunna ge föreningar verktyg så att fler kan idrotta utan att ekonomin eller andra faktorer sätter stopp. Bild: Novia

Tanken är att utreda och sedan utbilda föreningsaktiva för att på sikt skapa ett positivare idrottsklimat där alla som vill ska ha en plats.

Nu kartlägger man hur föräldrar till juniorer upplever verksamheten i barnets klubb. Målet med projektet är att hjälpa föreningarna så att de bland annat kan stödja familjer som har det ekonomiskt svårt.

Island gör det bra

Sedan projektstarten i november har man granskat hur jämlikt barns idrottande är i andra länder. Island sticker ut positivt.

– Island jobbar på bred front och har i många år satsat på att stödja barnfamiljer i deltagande av hobbyer. Det är ett samarbete mellan skolor, fritid och tredje sektorn, säger Backman.

På Island började det hela som ett förebyggande rusmedelsprojekt som omfattade både sport, musik och konst. Ett fritidskort värt 400 euro delades ut till familjer som i sin tur kunde använda kortet som betalning till olika föreningar.

I dagsläget finns i Finland en gratis hobbymodell som innebär att barnen får testa på en hobby under skoldagen. Det är en bra sak, konstaterar Backman, men det behövs mer.

– Det hjälper inte familjer som är med i en förening eller sysslar med tävlingsidrott, säger Backman.

Fotboll på mera jämlika villkor i Vasaregionen

Hur stort ansvar kan man lägga på frivilliga föräldrar som ställer upp som föreningsaktiva?

– När det gäller jämlikhetsfrågan är det inte enbart en fråga som berör tränare utan något som man måste jobba med i föreningens hela verksamhet.

Backman konstaterar att det här inte är en ny fråga för föreningar och bollförbundet.

– Men det som man kan se är att föreningarna saknar en systematik och medveten strategi. Och det här är något som berör hela lagledningen, men också spelare och föräldrar. Ansvaret ska inte bara falla på tränare, utan det här är en gemensam sak i föreningen.