Efter flera år av att försöka få barn och allt som allt tre IVF-försök har korsholmarna Jenni och Lauri Haavisto två barn i dag. Efter det andra barnet hade paret Haavisto fyra embryon kvar i frysen.
När frågan om vad de ville göra med embryona kom från Tammerfors universitetssjukhus var det inte svårt för dem att välja bland alternativen donation, forskning eller att förstöra embryona.
– Vi kände att vi har gått genom den här processen och kan man hjälpa någon som kämpar med att få barn, så varför skulle man inte göra det? Om vi kan underlätta för någon annan är det bara tacksamt, säger Jenni Haavisto.
– Det var naturligt för oss. Vi ville inte att de skulle förstöras, säger Lauri Haavisto.
Först när de bestämt sig för att donera sina embryon förstod de att det är ovanligt och vårdarna de mötte var glada och tacksamma.
Tre IVF-försök gav två barn
Jenni och Lauri Haavisto hade en stark längtan efter barn och drömde om två barn. Efter två år av försök att bli gravida utan att lyckas sökte de hjälp.
– Det gjordes en massa olika undersökningar, men de hittade aldrig något fel på oss. Efter ytterligare ett halvt år blev vi godkända för att göra IVF, och den processen var lång, säger Jenni Haavisto.
Efter otaliga sprutor och äggcellsplock blev Jenni gravid på andra IVF-försöket. Sedan krävdes det ännu en omgång av IVF för att bli gravid med andra barnet. Efter den omgången hade paret fyra embryon kvar som frystes in i väntan på att de skulle bestämma sig för vad de ville göra med dem.
Psykolog kontrollerar att man är säker på sitt beslut
I höstas beslöt Jenni och Lauri Haavisto sig för att donera de fyra embryon som fanns kvar. Processen började med ett frågeformulär som bland annat gällde deras egen sjukdomshistoria och vilka sjukdomar som finns i släkten.
Sedan fick de en dag och ett klockslag då de skulle infinna sig i Tammerfors för sitt fjortonde besök på universitetssjukhuset. Under besöket skulle de skriva på papper, lämna ett blodprov och tala med en psykolog.
– Psykologen ville kolla att man vet vad man ger sig in på, att vi är säkra på vårt beslut, säger Jenni.
Jag förstår att frågan där är att man ska vara säker på att man inte vill ha ett barn till, hur gick era tankar där?
– Vi fick en pojke som är helt perfekt och sedan en flicka som är minst lika perfekt. Och så har vi Freija, vår hund, så jag känner att vår familj är komplett nu, säger Lauri.
– Vi har väl alltid pratat och drömt om två barn. När andra barnet kom sa jag högt att nu är vi klara, det här var den saknade pusselbiten, säger Jenni.
Embryo kan ge genetiskt helsyskon
Om det föds ett barn tack vare det donerade embryot kan det barnet, när hen blir 18 år, ha rätt att söka upp sina donatorer. Rent genetiskt blir det barnet helsyskon med Jennis och Lauris barn som i år fyller sex år och tre år.
– Det var en sådan sak som jag kanske inte själv riktigt hade tänkt på förrän vi talade med psykologen. Det är spännande, säger Lauri.
Jenni och Lauri Haavisto tvekar inte när de svarar på frågan om de ska berätta om donationen för sina barn, det är självklart att de ska få veta. Det rådet gav också psykologen de träffade vid samband med donationen i Tammerfors i höstas.
Eftersom barnen ännu inte är så stora kommer de troligtvis att vänta något år med att berätta.
– Det är klart att vi ska vara öppna. Tänk om vi inte berättar det och så kommer någon om 18 år och knackar på dörren. Men sannolikheten är ju liten att det alls blir något barn, det tog jättelänge för oss att få barn, säger Lauri.
Expert: Fantastiskt och viktigt att embryon doneras
Embryon doneras sällan i Finland om man ser till THL:s statistik. År 2023 gjordes 45 donationer av embryon i Finland. Samma år gjordes 382 äggcellsdonationer och 221 spermiedonationer.
På De barnlösas förbund Simpukka lyfter specialsakkunnig Jenni Huhtala också hon fram vikten av att föräldrar pratar med sina barn – det gäller både föräldrar som har donerat embryon och föräldrar som fått barn tack vare en donerad könscell.
– Det är fantastiskt och viktigt att embryon erbjuds för donation, så att behandlingar med donerade embryon blir möjliga för dem som önskar barn. Det är därför bra att kliniker har donerade embryon i sina könscellsbanker i reserv, säger Jenni Huhtala.
Simpukka erbjuder i dag stöd till och information till familjer där man tagit emot en donation av könsceller.
Simpukka skulle önska att lagen om fertilitetsbehandling ändras så att uppgifter om användning av donerade könsceller registreras i barnets information.
– På så sätt skulle det inte vara upp till föräldrarna att informera barnet om detta, utan det skulle automatiskt finnas i barnets information, säger Jenni Huhtala.
Specialistläkare Rauni Klami på kvinnokliniken vid Åbo universitetscentralsjukhus anser att den nuvarande lagen i stort sett fungerar väl.
– Det finns många argument både för och emot donation. Om någon till exempel inte har egna könsceller eller en partner, är ett donerat embryo den största tänkbara gåvan. Men vetskapen om att ett helsyskon till ens barn föds i världen, utan att man vet hur många de är, var de bor eller hur de lever, kan förstås vara svår för vissa att hantera, säger Rauni Klami.
Jenni och Lauri Haavisto kan inte styra över vem deras embryon ges till annat än att de kan välja om det fanns geografiska områden de inte vill det ska gå till och om de godkänner att det ges till en ensamstående kvinna, för att nämna ett par exempel.
Rauni Klami förklarar i sin tur att det inom den offentliga vården i dag inte går att välja en specifik mottagare av donationen.
Kommer ni få veta om era embryon doneras till någon?
– Om några år kan vi ringa till kliniken och fråga om det har fötts barn med våra embryon. De får svara ja eller nej, men inget mer än så. Det är allt vi får veta, säger Jenni Haavisto.
Skulle ha tagit emot donation om det varit aktuellt
Jenni och Lauri Haavisto behövde inte själva en donation av vare sig äggceller, spermier eller embryon för att lyckas med IVF-försöken, men de tror inte att det skulle ha varit främmande för dem att ta emot en donation.
– Jag har inte tänkt på saken, men högst troligen skulle vi ha tagit emot donation, säger Lauri.
– Barnlängtan var nog så pass stor vid det laget så absolut om det inte skulle ha lyckats med våra egna, säger Jenni.
Paret Haavisto är nöjda med de möjligheter som finns i Finland i kampen för att få barn.
– Om man jämför med kompisar som bor i USA hur mycket de skulle betala för en sådan här resa och hur svårt det kan vara att få hjälp där, så tog det för oss inte många månader innan vi var inne i den här ”IVF-rambambulan” med vänligt mottagande från början till slut. Vi har fått väldigt mycket hjälp, bra svar på frågor och framför allt stöd, säger Jenni.
