Titeln Captain America: Brave New World för tankarna till Aldous Huxleys dystopi, men riktigt lika dystopiskt är det inte. Det kan förstås bero på att verkligheten ibland känns mer dystopisk än fantasin just nu.
Den fjärde filmen om Captain America är den första filmen i serien med Anthony Mackie i huvudrollen.
Sam Wilson är soldaten som vi tidigare kände som Falcon, falken, som tagit över titeln Captain America efter pensionerade Steve Rogers.
I filmen tvingas han utreda en konspiration med nyckelorden hjärntvätt, mordförsök, världskrig, resurser.
Till sin hjälp har han sin datorkunniga soldatkollega Joaquin Torres (Danny Ramirez), och inte så många andra eftersom hans polare Isaiah (Carl Lumby) spärras in efter ett chockerande mordförsök på USA:s president.
Presidenten heter Thaddeus Ross och spelas av en man som ingen trodde skulle dyka upp i Marvels Cinematiska Universum MCU: Harrison Ford. Karaktären spelades tidigare av William Hurt som gick bort i cancer för ett par år sedan.
President Ross har tagit sig till Vita huset trots en bakgrund som hatad Hulk-jägare och ursinnig general.
Ross är ett av problemen som Sam Wilson måste klara av för att rädda världen. Underbara Giancarlo Espositos legosoldat Sidewinder och Shira Haas som presidentens säkerhetschef utgör också hinder på kaptenens väg.
Parentes: egentligen skulle Shira Haas spela den ursprungliga, tecknade versionen av karaktären Ruth Bat-Seraph, mutanten och Mossadagenten Sabra. Det fick dock hård kritik både från Israel och det propalestinska lägret, och karaktären ändrades.
Utan att avslöja hela biffen så är det en skurk som inte synts till i filmserien sedan 2008 (Tim Blake Nelson) som är den riktiga fienden, trots att Harrison Ford får spela en röd Hulk.
Inget för dem som aldrig sett en MCU-film
Filmen är en klassisk actionrulle. Den kunde ha varit kortare, och det är inte ett bra betyg för en film som med sina under två timmar är en av de kortaste MCU-filmerna.
Eller så kunde den ha varit längre, i form av en andra säsong av Falcon and the Winter Soldier (2021), där Wilson trär på sig Captain America-stassen för första gången. Men nån gång måste han som nu ska leda en ny generation Avengers debutera på film, tänkte man väl i Hollywood.
Det smäller nog i knutarna då Wilson och Torres slår sig fram men kul action är det minsta man kan kräva här.
Det finns förstås en hel del symbolik i att en svart Captain America slåss mot en amerikansk president som är ett destruktivt, ilsket och eldrött monster, men det är ett sidospår i filmen.
Brave New World bygger en bra grund för Marvels fortsatta planer, men de kämpar fortfarande med sitt största problem på 2020-talet: hur ska de återskapa de emotionella rus som deras filmer kunde ge under sina tidigare årtionden?
Senast här behövs för övrigt en triggervarning: som vanligt är det nästan nödvändigt att ha sett flera tidigare filmer och serier för att det ska vara som bäst.
Den här gången är hemläxan åtminstone Eternals (2021), tv-serien Falcon and the Winter Soldier, The Incredible Hulk (2008) och Captain America: Civil War (2016).
Ingen Black Panther-effekt
Men att den röd-vit-blåa, stjärnprydda symbolen för den fria världens så kallade ledare nu är en svart man, speciellt i rådande samhällsklimat, skulle väl kunna leda till en viss hajp?
Då Black Panther kom ut 2018 blev filmen direkt en kulturell ikon.
Den afrofuturistiska filmen med Chadwick Boseman i huvudrollen hyllades som ett enande epos för den afrikanska diasporan.
Då Mackies karaktär för första gången blev Captain America – först i slutet av braksuccén Avengers: Endgame (2019) och ett par år senare i Falcon and the Winter Soldier – fick det också en hel del uppmärksamhet.
Nu verkar alla ha gått vidare, utom rasisterna förstås. Kanske alla glastak redan är krossade?
Det kan ha att göra med att vi redan länge vetat att Sam Wilson tar över efter Steve Rogers. Serien på Disney+ är också betydligt bättre på att reda ut vad det betyder att vara svart i den amerikanska offentligheten.
Den största boven är naturligtvis att det allmänna intresset för Marvels filmer har ebbat ut, det vet vi sedan länge.
Brave New World skulle ha varit en sjukt bra film för tio år sedan. Nu har jag full förståelse för att intresset är svalt.
Det känns som att de riktiga hjältarna, som kan rädda den potentiellt ändlösa filmserien, hittas på annat håll.
Det kan bli de fyra fantastiska medlemmarna i Fantastic Four som gör MCU-debut i sommar. Eller antihjältarna i Thunderbolts som har premiär sista april. Som vanligt nuförtiden sjunger MCU på sista refrängen, frågan är hur länge.
