De senaste åren har Finland lagt över två procent av bruttonationalprodukten bnp på försvar, det vill säga är Finland ett av de Natoländer som når upp till tvåprocentsmålet som försvarsalliansen har som mål för medlemsländerna.
En betydande del av Finlands försvarskostnader förklaras av köp av F-35 jaktplan och krigsfartyg och när dessa är betalda kommer Finlands försvarsbudget sjunka till under två procent.
Men bland riksdagsledamöterna finns samtidigt ett brett stöd för att höja försvarsanslagen ytterligare till tre procent, visar en kartläggning som Yle gjorde i december.
– Politiker talar ofta om att pengarna inte längre räcker till för det ena eller det andra som det gjorde tidigare. Men när det gäller militäranskaffningar säger man aldrig att det här borde man kanske överväga noggrannare och fråga sig om det är rimligt, säger Noora Kotilainen, universitetsforskare i politisk historia vid Helsingfors universitet.
Förra veckan ändrade inte kreditvärderaren Fitch Ratings Finlands kreditbetyg utan fastställde att det får fortsätta vara det nästhögsta kreditbetyget AA+ men med negativa framtidsutsikter.
Att Finland åter fick det här betyget beror på Finlands höga budgetunderskott som fortsätter vara betydande, trots regeringens nedskärningar. Ökande militära och offentliga utgifter gör det svårt att få bukt med underskottet.
Samtidigt pressar USA:s president Donald Trump Natoländerna att höja sina försvarsanslag till fyra eller fem procent av bnp.
För Finlands del skulle en sådan höjning av försvarsanslagen i reda pengar handla om mer än 10 miljarder euro per år.
– Det betyder ju att det är bort från något annat. Och om det skulle tas bort från social trygghet eller liknande strukturer som gör vårt land värt att försvara, och livet här bekvämt och gott, då är det nödvändigtvis inte en positiv sak ur det övergripande nationella försvarets synvinkel, eller för viljan att försvara landet, säger Kotilainen.
”Finland vill vara bäst i Natoklassen”
Finland har en tendens att i internationella sammanhang vilja vara bäst i klassen och den tendensen syns också i Finlands inställning till Nato, konstaterar Kotilainen.
– Finland uppnår ju redan Natos tvåprocentsmål, men trots det verkar vi vilja höja det ännu mer och vara en slags vägledare för andra. Det är förståeligt då vi är ett gränsland som befinner sig mer i farozonen jämfört med till exempel Italien eller Spanien.
Men samtidigt frågar sig Kotilainen om Finland snart når en punkt där Försvarsmakten eller politiker kan föreslå nästan vad som helst i försvarets namn och de godkänns för att vi befinner oss i ett nytt läge.
– Det finns en stark uppfattning som normaliserats om att en stat med mycket vapen är mer tryggt och säkert. Men jag vill ifrågasätta synen på att man kan uppnå fred genom att förbereda sig på krig. Historiskt stämmer inte det här, upprustning leder oftare till krig än tvärtom.
Militarismen har normaliserats
Enligt Kotilainen har Finlands medlemskap i Nato och Rysslands anfallskrig i Ukraina gjort att försvaret fått en mer central del i den offentliga diskussionen.
Militarism, det vill säga uppfattningen om att krig mellan länder är ett naturligt tillstånd, något som alltid lurar bakom hörnet och att man måste reagera på våld med väpnat våld, har också normaliserats och blivit dominerande i den finländska försvarsdebatten.
– Det är ju klart att när vi lever i en krigisk värld där vårt grannland för ett anfallskrig mot sitt grannland är det inte konstigt att man talar mer om behovet av försvar.
Men enligt Kotilainen är den nuvarande diskussionen om säkerhet och trygghet ensidig.
I diskussionen saknas andra perspektiv som till exempel att länder som är jämlika, pluralistiska med välfungerande välfärdssamhällen mer sällan hamnar i krig.
– Fred och säkerhet kan byggas på andra sätt än militärt. Sådana här perspektiv har helt marginaliserats och statsstödet till fredsorganisationer har ju helt slopats. Det är speciellt, varför har finansieringen till dem slopats när det handlar om mycket små summor?
Ofta dumförklaras de som kritiserar det starka fokuset på militär säkerhet, säger Kotilainen.
– Man stämplas lätt som naiv eller dum när man försöker föra sådana samtal. Vi är nu i en sådan situation där man möter så starkt motstånd och nedtystande då man försöker föra fram andra aspekter att få ens orkar ge sig in i den debatten.
