USA har bett Europa berätta vilka vapen och säkerhetsgarantier man är beredd att erbjuda Ukraina för att få slut på striderna.
– Europeiska länder borde göra sig oumbärliga, sa Natos tidigare generalsekreterare och Danmarks tidigare statsminister Anders Fogh Rasmussen på måndagen till Danmarks public service-bolag DR.
Ett ökat engagemang skulle enligt experter göra det lättare för Europa att kunna påverka fredsvillkoren när USA och Ryssland snart förhandlar.
Europeiska länder vill inte heller köpa rakt av det som USA:s försvarsminister Pete Hegseth har sagt, nämligen att Ukraina inte skulle kunna återfå sina gränser från år 2014 och att Ukraina inte skulle kunna bli Natomedlem i framtiden.
Också Teija Tiilikainen på Europeiska centret för motverkan av hybridhot betonar vikten av att Europa nu agerar – på ett koordinerat sätt.
Hon säger till Svenska Yle att om man åstadkommer vapenvila i Ukraina och lyckas köra igång en fredsprocess, så är ju målet att man lyckas uppnå ett fredstillstånd som är långvarigt, om inte permanent.
Europeiska styrkor på plats i Ukraina, eller andra säkerhetsgarantier, kan hjälpa till med att garantera den här freden, påpekar hon.
– Det handlar om en avskräckningspolitik eller ett avskräckningsinstrument som skulle ha den effekten att Ryssland resonerar att det inte lönar sig att försöka anfalla på nytt, säger Tiilikainen.
Hon tillägger att Ryssland har bredare målsättningar än bara de som har med Ukraina att göra.
– De försöker ändra den internationella världsordningen och regelverket kopplat till den.
De europeiska länderna kan komplettera varandra
Olika länder kan bidra till Ukrainas försvar på olika sätt.
President Alexander Stubb nämnde nyligen i samband med säkerhetskonferensen i München Nederländerna som ett exempel.
Nederländerna har i praktiken ingen armé, men de har enligt Stubb en bra flotta och ett bra flygvapen, så det skulle kunna vara landets bidrag.
Och Storbritannien har till exempel sagt att man är redo att skicka trupper till Ukraina om det behövs för att upprätthålla en eventuell fred. Sverige utesluter inte heller den möjligheten.
Polen har däremot sagt att man inte tänker skicka trupper till Ukraina. Tyskland har samtidigt påpekat att man inte skickar tyska trupper utan ett heltäckande engagemang från USA.
Maximalt 2 000 krishanterare från Finland
Om det blir aktuellt med finländska soldater i Ukraina så sätter den nuvarande lagen om militär krishantering vissa begränsningar. Men politikerna kan förstås ändra lagen om det finns tillräckligt stort stöd för det.
Enligt lagen kan värnpliktiga inte beordras till krishanteringsuppdrag utomlands.
Men reservister får delta i krishantering, och Finland har 900 000 personer i sin reserv.
Däremot får antalet krishanterare utomlands omfatta högst 2 000 personer.
I nuläget har Finland cirka 400 krishanterare på uppdrag utomlands.
”Otillräcklig politisk och militär kapacitet utan USA”
Det stora antal trupper som troligen behövs för att försvara Ukraina kan enligt en del experter vara politiskt svårt att uppnå.
De tyska forskarna Claudia Major och Aldo Kleemann vid det tyska institutet för internationella säkerhetsfrågor (SWP) konstaterar i en rapport från i januari att Europas nuvarande politiska och militära kapacitet inte är tillräcklig för att säkra en vapenvila i Ukraina på ett trovärdigt sätt utan USA:s stöd.
Det finns en oro för att en strategi som bara hoppas att Ryssland inte testar Europas potentiellt otillräckliga säkerhetsåtgärder skulle öka risken för krig i Europa.
Samtidigt har ändå länderna möjligheter att aktivt öka sin kapacitet, för att kunna skapa ett mer trovärdigt försvar.
Styrkan i praktiken?
Det skulle dessutom enligt experter vara viktigt att definiera hur en eventuell europeisk truppinsats i Ukraina skulle se ut.
”Skulle det vara en avskräckande styrka, en stridande enhet, ett fredsbevarande uppdrag eller alla dessa? Vad skulle vara dess mandat och storlek? Flera viktiga frågor är (förståeligt nog) obesvarade”, skriver seniorforskaren Matti Pesu, som jobbar med försvarspolitiska frågor på Utrikespolitiska institutet, i ett inlägg på det sociala nätverket Bluesky.
Pesu konstaterar att varje europeisk närvaro i Ukraina för det första måste undvika att allvarligt undergräva Natos avskräcknings- och försvarsställning för att vara politiskt realistisk och genomförbar.
”Det här begränsar operationens potentiella storlek och återspeglar Europas brist på militära kapaciteter.”
Han tillägger dessutom att om närvaron går utöver fredsbevarande och fungerar som en avskräckande styrka, måste européerna åtminstone i teorin vara beredda att delta i strid om avskräckningen misslyckas.
”Hittills har det här varit ett steg för långt. Är européerna villiga att ta det steget?”
Och om en europeisk närvaro blir en del av en förhandlad lösning med Ryssland, skulle Moskva behöva överge sina krav på Ukrainas demilitarisering.
”Med andra ord skulle det här definitivt vara en av de frågor där väst måste vara villigt att tillämpa tvingande åtgärder”, skriver Pesu.
