Melodin till La vie en rose, Édith Piafs melodramatiska och älskade chanson ekar i Nationalbalettens repetitionssal när pianisten Dmitry Pavlovs fingrar dansar över flygeln. Den franska sångerskan hade tre stora passioner: sång, män och droger. Hennes berättelse väcks nu till liv i balettversion.
– Piafs låtar har alltid gett mig tillstånd att känna de riktigt stora känslorna. I våra vanliga liv hindrar och kontrollerar vi ofta våra känslor. Men det behöver man inte nu, baletten uttrycker allt, säger koreografen Reija Wäre.
Hon är klädd i en svart luvtröja med texten Käärijä på ryggsidan. Wäre har gjort koreografier till både honom, Erika Vikman och andra stora artister på arenaspelningar samt populära tv-program som UMK och Masked Singer. Hon har skapat över 80 dansverk, pjäser och musikaler. Nu debuterar hon som koreograf på Nationalbalettens stora scen.
– När jag första gången gick upp på Nationaloperans scen konstaterade jag att den inte är så stor. De andra i teamet började gapskratta. Men faktum är att den är mycket mindre än Olympiastadions scen där jag just jobbat, säger hon med ett skratt.
Édith Piaf blev känd för sina nästan uttryckslösa framträdanden, som berörde publiken djupt. Med dansen som uttryck skildras Piafs relationer och de utmaningar hon stod inför, inklusive hennes kamp med droger och alkohol. Wäre finner det utmanande och fascinerande att uttrycka Piafs komplexa aspekter av Piafs liv genom dans.
– Hur ska man kunna dansa så att man druckit sig redlös eller tagit droger för att dränka alla sorger? Hon var med om så mycket.
Vad var sant i Piafs liv?
Édith Piafs liv var så fullt av otroliga vändningar att det för en cynikers ögon nästan ser ut som ett påhittat filmmanus. Och mycket var faktiskt påhittat.
– Först tänkte jag att Piaf var ett offer. Sedan började jag förstå att hon berättade saker för att det helt enkelt blev en bättre historia. Hon byggde upp en fin image av sig själv.
I balettversionen av hennes liv har Reija Wäre valt att berätta Piafs livshistoria genom fyra olika versioner av Édith. I den sista av dem (hon blev bara 47 år) blickar Édith tillbaka på sitt liv och berättar de bästa bitarna för publiken.
– Även om hennes berättelser var tragiska ville hon alltid framstå som speciell. I början var jag nästan arg på henne för jag visste inte vad som var sant och vad som inte var. Sen tänkte jag att det som hon själv valde att berätta var det intressanta.
På filmduken visas nu många biografier om kvinnor som blivit sin tids mest dyrkade idoler, bland annat om operadivan Maria Callas. För Wäre var det viktigt att Piaf inte skulle framstå som något offer.
– Kanske det är en del av hur man vill se på kvinnor också. Men kvinnor väljer själv och det gjorde Piaf.
Första huvudrollen för Heidi Salminen
I balettsalen där ensemblen repeterar inför premiären får vi ett smakprov på vad som komma skall. Heidi Salminen spelar sin första huvudroll. I en passionerad vals slungas hon från famn till famn men stöter sedan med bestämda armrörelser bort männen. Salminen beskriver rollen som Piaf som läcker att spela.
– Hon fick kanske inte den kärleken som hon behövde när hon var ett barn. Jag tror att hon kanske försökte hitta den under hela sitt liv och sökte sig till många olika män. Jag tror hon älskade dem alla men försökte alltid hitta något nytt.
Piaf jobbade ständigt på nya, fräschare, mer gripande och berörande verk. Samma gällde hennes många kärlekar.
Salminen beskriver Piaf som en väldigt modig och fri person, som inte brydde sig om vad andra tänkte.
– Det är något som jag själv behöver jobba med.
Édith Piaf – La vie en rose är en ny historia i balettvärlden, åtminstone i Finland.
– Du kommer att bli överraskad på många olika sätt, säger Salminen hemlighetsfullt.
Koreografen blandar hiphop, jazz och balett
Efter en kort övning av några dansscener sätter sig alla dansare på golvet och betraktar en bild av den svartvita scenografin och all rekvisita – från de röda rosorna till färglekar enligt tidsepok och stämning.
Wäre förklarar i detalj hur de ska använda sig av scenen. Det här är något nytt på Nationalbaletten, att prata igenom detaljer innan man övergår till att öva på scenen. Verket innehåller många nästan magiska överraskningar och spännande lösningar på scenen, bland annat en säng som fungerar som en trampolin.
Wäres erfarenhet av att ha regisserat teater kommer väl till hands när hon ska sätta upp baletten. Hon är känd för att friskt blanda olika stilar, allt från hiphop och jazz till capoeira.
I Édith Piaf – La vie en rose kombinerar hon traditionell balett med ovanliga rörelser och stilar. Baletten strävar alltid efter det upphöjda, och dansarna i tåskor strävar uppåt. Wäre vill ha dem också ner på marken.
– Det är magiskt när de dansar på tårna. Men vad händer när man plötsligt kommer ner och blir en vanlig människa igen?
En balett också för Netflix-soffpotatisar
Bland karaktärerna ser vi både filmstjärnor och gatubarn. Piaf själv var företrädare för folklig kultur på sin tid. Hennes sång tilltalar fortfarande folk över hela världen. Också Wäre vill locka både vana balettbesökare och Netflix-soffpotatisar till kulturens finrum. Att skapa koreografier är hennes sätt att kommunicera.
– Och jag som är en väldigt blyg person vill kommunicera med alla. Jag tycker det är viktigt att man alltid ska ha en känsla som man kan förstå, även om man skulle se en balett för första gången i sitt liv.
Den som förväntar sig att höra enbart Piafs chansoner kan bli besviken. Musiken är nyskriven av Jukka Nykänen, och den baserar sig på Piafs musik.
– Vi hör kända melodier, en del av musiken är helt ny, men kanske hör vi också sång i slutet, man måste komma och se själv, säger Wäre hemlighetsfullt.
”För att kunna sjunga måste man vara våldsamt förälskad – eller olycklig”, ska Édith Piaf ha sagt.
– Jag letar alltid efter den känslan, antingen den känslan som hon hade, eller den känslan som de som lyssnade på henne hade i stunden.
Själv brukade Wäre som yngre tänka att alla konstnärer måste kunna känna en sådan speciellt stark känsla för att kunna skapa stor konst.
– Jag har alltid väntat på en sådan känsla. Men den kom aldrig. Men om jag kan betrakta andra människor riktigt noggrant så kan jag skapa konst ur det.
Baletten Édith Piaf - La vie en rose har urpremiär på Finlands Nationalbalett fredagen den 28.2.
Kulturpodden om Édith Piaf - La vie en rose:
