Pargasbon Åke Johansson har varit en aktiv släktforskare i flera decennier. För tillfället spenderar han en stor del av sin tid på pastorskansliet i Pargas där han, tillsammans med släktforskarkollegan Monika Suominen, digitaliserar Väståbolands svenska församlings gamla kyrkböcker och dokument.
– Jag har hållit på i ett och ett halvt år, så det är otaliga timmar som har gått åt helt frivilligt. Vi fotograferar material från Pargas, Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö. Det har redan blivit närmare 200 000 sidor, säger Johansson.
De äldsta kyrkböckerna kommer från 1600-talet, men bland det material som fotograferas finns också mycket annat material som flyttbetyg och olika protokoll, som kan ge annan information än det som finns i kyrkböckerna.
För själva fotograferingen används en kamera och det gör att arbetet går fortare än om sidorna skulle scannas in.
– Skulle vi scanna in sidorna skulle det ta mycket längre tid, men då den tar ett foto går det mycket fortare. Sedan är det bara att se till att vi inte missar någon sida, säger Johansson.
Johansson har släktforskat i drygt fem decennier
Johansson började släktforska år 1968 för att han ville veta mer om sin fars släkt och sedan dess har det fortsatt.
– Jag visste inte så mycket om släkten på min fars sida och tydligen visste han inte så mycket själv heller, för han pratade aldrig om att hans far var tvilling. Men det kom fram då vi började forska. Jag har också forskat mycket i Nagu, eftersom min mamma var hemma därifrån, säger Johansson.
Johansson var ofta och bläddrade i kyrkböckerna under 1970-talet, men på 1980-talet ändrades reglerna och det var en orsak till att man beslöt att grunda en förening, Pargas släktforskare, som till en början var en underförening till hembygdsföreningen.
”Det som står på internet ska du inte lita på”
Johansson upplever att det finns ett intresse för släktforskning i dag, men eftersom mycket information numera går att hitta på webben, är det många som också forskar på egen hand. Däremot kanske informationen på internet inte alltid är korrekt.
– Det som står på internet ska du inte lita på, det har jag själv erfarenhet av. Men om du söker en person kan du börja med att titta i dopboken, sedan vidare till vigselböcker och dödslängder då får du alla uppgifter och har med nästan hundra procent säkerhet hittat rätt person i alla fall, säger Johansson.
”Det blir lättare att hitta information och mindre slitage på böckerna”
Fortfarande finns en hel del material kvar att fotografera och nytt material hämtas regelbundet från skärgården till Pastorskansliet i Pargas. Därför har Johansson svårt att säga hur mycket arbete som återstår.
– Det blir lättare att hitta information då kyrkböckerna finns digitalt. Det blir också mindre slitage på böckerna, för det blir ett otroligt slitage då det är många som bläddrar i böckerna, säger Johansson.
Pastorskanslierna ska få dataarbetspunkter
De uppgifter som släktforskarna i Pargas digitaliserar är offentliga handlingar, vilket betyder att de är minst hundra år gamla. Nu levande personers uppgifter är inte offentliga.
Andreas von Bergmann, församlingssekreterare i Väståbolands svenska församling, berättar att det nyaste materialet, innan datorerna kom, digitaliserades och infördes i kyrkans digitala medlemsregister redan tidigare. Men i samband med det märkte församlingen att det fanns en massa gammalt, numera offentligt, material som aldrig digitaliserats.
– Det var synd att det materialet inte digitaliserades samtidigt, men när släktforskarna kom in i bilden har vi tillsammans börjat digitalisera också den delen. Det finns nog en hel del att fotografera ännu, men riktigt allt behöver kanske inte fotograferas, säger von Bergmann.
Hur kan allmänheten få tillgång till det här materialet?
– Det digitala material som är offentligt, kommer att gå att ta del av via dataarbetspunkter på pastorskanslierna. Släktforskarföreningen kommer också att ha tillgång till materialet och en hel del material kommer också att läggas upp på Finlands Släkthistoriska Förenings webbsidor, säger von Bergmann.
