Mer än 100 finländska experter och forskare har utarbetat anvisningar för hur företag, städer och kommuner ska kunna kompensera för naturskada och exploaterad mark.
Naturvårdslagen som trädde i kraft 2023 gav en lagstiftningsram för frivillig ekologisk kompensation. Men den erbjuder inga exakta riktlinjer för hur man praktiskt planerar och åstadkommer kompensation.
Det nya regelverket har först nyligen presenterats, men vilken typ av ersättning kan markägare tänkas få?
– Självklart handlas det med pengar, i euro, men det som köps och säljs är naturvärden. Markägare producerar naturvärden, återställer och åtar sig att skydda sina områden. Och sedan köper de olika aktörer som orsakar försämringen dessa naturvärden. Hurdana belopp det handlar om återstår att se, säger Joel Jalkanen, ekolog och forskningsdoktor vid Naturhistoriska museet vid Helsingfors universitet.
Enligt Jalkanen är målet att skapa en marknad för naturvärden. Avsikten är att bygga upp ett så kallat kompensationsregister i Finland, som förvaltas av miljöförvaltningen. Till det kan man anmäla områden vars naturvärden är till salu. Men det kan också uppstå andra slags mäklarföretag eller försäljningsplattformar.
Matematiken för naturvärden är knepig
De bygg- och infrastrukturprojekt som åstadkommer skada på naturen förutsätter fortfarande tillstånd. Ekologisk kompensation är ett frivilligt tillägg för företag eller kommuner som vill gottgöra för den naturskada som deras markanvändning ställer till med.
Det låter enklare än det är. För det är knepigt att räkna ut naturvärdet eftersom den biologiska mångfalden och naturtyperna varierar.
Den mark som exploateras ska inventeras för att få fram en koefficient som beskriver dess ekologiska tillstånd. När den multipliceras med arealen blir resultatet en siffra som säger hur många ”naturvärdeshektar” exploateringen försvagar.
– Först måste man fastställa hur stor miljöskadan är, det vill säga hur stora områden som försämras och hur naturliga dessa områden är. Sedan ska man kunna skapa eller producera motsvarande mängd naturvärden någon annanstans, till exempel genom restaurering, säger Jalkanen.
Så här går det till
I Finland övervakas ekologisk kompensation av närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM). Den som har marker den vill skydda, och få kompensation för, måste få en verifiering från centralerna om vilka naturvärden som finns på platsen och vad som produceras där.
Det betyder att markägaren måste låta göra en naturinventering för att fastställa vilka naturtyper som finns och i vilket ekologiskt tillstånd området är inledningsvis. Därefter planeras hur naturtillståndet kan förbättras.
Kriterierna utgår från naturtyper. De är bättre mätare på naturens kvalitet än enskilda arter.
En naturtyp är ett mark- eller vattenområde som skiljer sig från de omgivande områdena och där det råder specifika miljöförhållanden som ger upphov till en typisk flora och fauna. De viktigaste miljöfaktorerna är marken, klimatet, terrängen och tillgången på vatten.
Skogars naturvärde förbättras med tiden
– För skogar är det enkelt. Man kan låta dem vara, och med tiden förbättras naturvärdena där. NTM-centralen verifierar detta, och därefter kan dessa områden i princip säljas till vem som helst som är beredd att köpa naturvärdena, beskriver Joel Jalkanen.
Kompensationen ska sedan ge lika många naturvärdeshektar. Det betyder att man ska förbättra naturens tillstånd på tillräckligt många hektar så att naturskadan kompenseras fullt ut.
En naturvärdeshektar är ett mått för ekologisk kompensation som möjliggör jämförelse mellan områden som försämras och de som kompenseras eller förbättras.
Områdena ska motsvara till naturvärden, inte storlek
En hektar nyligen planterad ungskog där alla träd är i samma ålder motsvarar inte en hektar gammal skog med träd i olika åldrar. Dessutom måste naturtyperna matcha varandra, vilket också regleras i lagstiftningen. Om man exempelvis förstör en hedskog måste man kompensera med en annan hedskog.
Ju större det naturområde är som exploateras och ju närmare genuint naturtillstånd det befinner sig, desto större är skadan och desto mer och större yta behöver man kompensera.
En hektar skogskärr i naturtillstånd behöver kompenseras med att skydda och återställa cirka elva hektar dikade skogskärr.
Enligt Miljöministeriets förordning om frivillig kompensation måste kompensationsområdet vara inom samma eller angränsande geografiska område. Så om man exempelvis försämrar naturen i Helsingfors kan man inte kompensera för det i norra Finland, men i södra Finland går det bra.
Ser du en framtid där alla som bygger hus kompenserar på det här sättet?
– Jag tror inte att det kommer att påverka varje enskild småhusbyggare direkt. Men självklart är det fortfarande möjligt för enskilda byggherrar att kompensera för varje hus om de vill.
Jalkanen tror att anvisningarna först och främst kommer påverka stora aktörer, såsom kommuner och städer. För närvarande är ekologisk kompensation helt frivillig enligt lag. Inte ens de stora aktörerna behöver göra det, även om han som forskare uppmuntrar dem att göra det.
