Yihaa, boom boom chiki chiki, nåjaa. Nu är samtliga bidrag för Melodifestivalens final klara.
Det har varit en utdragen och tidvis ganska ointressant resa, men till all lycka kom ju trenne kavajkungar från Finland in som räddande änglar i den fjärde deltävlingen och gjorde tävlingen intressant igen.
Ett av dessa tolv bidrag kommer att representera Sverige i Eurovision Song Contest i Basel i maj. Av dem känns en handfull som riktiga tävlande, men många är med mest för att trissa upp sin Spotify-statistik.
Men ett är säkert. Det blir en hisnande final.
Det har varit en utdragen och tidvis ganska ointressant resa, men till all lycka kom trenne kavajkungar från Finland in som räddande änglar och gjorde tävlingen intressant igen
Eva Frantz
John Lundvik: Voice of the Silent
John Lundvik är sannolikt en av de tekniskt mest skickliga sångarna som tävlat i Melodifestivalen under de senaste tio åren. Tyvärr saknas någonting den här gången.
Kanske Lundvik borde ha gjort som Måns Zelmerlöw och själv betalat för en maffigare scenshow, för en röd vindtygsdräkt och ett spegelklot känns inte så fängslande. Men visst kan det rassla in en del jurypoäng till denna The Greatest Showman-kopia.
Poäng: 3/5
Dolly Style: Yihaa
Hej alla barn, nu blir det barnprogram. Och inte mig emot, i en Mellofinal får det ju gärna finnas något för alla och envar. Men förtjänar inte barnen något bättre än detta? Plastigt så det förslår med linedance i pastellfärgad polyester, pisksnärtar och glada cowboyer.
Månne inte barnen tycker monstertanterna i Scarlet är roligare?
Poäng: 1/5
Greczula: Believe Me
Här har vi karisma så det räcker och blir över (samt en skrevkamera inbyggd i en flygel av någon anledning). Jag påminns om en ung Ola Salo när Greczula lyckas få tre minuter att susa förbi fast han är ensam på scenen och inte gör några märkliga konster.
Själva låten känns lite mera musikal än Mello, men eftersom jag gillar musikaler är det inget egentligt problem. Greczula kanske inte vinner den här årgången, men något säger mig att han kommer att återvända.
Poäng: 4/5
Klara Hammarström: On and On and On
Mera Mello än så här kan det inte bli. Dunka dunka, vindmaskin, sångerska som ligger pladask och trallar, dansare i vita kläder och en lååång rad med låtskrivare. Det är absolut inget fel på detta, men bidraget känns extremt opersonligt.
Vem vill säga mig vad och varför?
Poäng: 2/5
Om jurygrupperna är generösa med att ge poäng till Måns Zelmerlöw, John Lundvik och Greczula kan det bli KAJ:s fall
Eva Frantz
Scarlet: Sweet N’ Psycho
Skräck och smink är kul, och för Scarlet Hunts och hennes kompis Thirsty är det Halloween hela året om. De kallar sig en metallduo, men slutresultatet är mera som om man kört Lordi och Bobbysocks i en blender.
Jag är mera förtjust i de kusliga och suggestiva partierna av låten, medan refrängen blir snudd på klämkäck. Men underhållande, jovars!
Poäng: 3/5
Erik Segerstedt: Show Me What Love Is
Ett svagare Melloår skulle det här vara en förhandsfavorit. Så här låter svenska Eurovisionsbidrag i regel. Erik Segerstedt är en duktig artist, men tyvärr kommer han inte riktigt till sin rätt i scenshowen.
Först gömmer han sig bakom ett musiksalspiano, sedan kutar han runt och samspelar med sina muntra medmusikanter, lite konfetti på det.
Mera fokus på honom själv hade gett bidraget ett lyft.
Poäng: 3/5
Maja Ivarsson: Kamikaze Life
The Sounds-Maja är tuff som få med sin läderoutfit och sitt peroxidblonda svall. Det sitter bra med lite kompetent rock’n’roll i finalen. Men låten bjuder inte direkt på något nytt, det är en smått uppdaterad Kids in America-variant.
Jag vill ge artisten fulla poäng, stipendium och premie, men låten får nöja sig med ett mera moderat vitsord.
Poäng: 2/5
Meira Omar: Hush Hush
När realitykändisar får för sig att brista ut i sång brukar jag vara skeptisk. Att man är underhållande när man söker efter den stora kärleken och dricker ur guldfärgade vinglas betyder sällan att man också är en gudabenådad sångare. Men Meira Omar är en positiv överraskning.
Hush hush är en fungerande, trallvänlig och lagom sensuell helhet som förtjänar sin finalplats, fast det blev en runda via kval först.
Poäng: 4/5
Måns Zelmerlöw: Revolution
Snöpligt är ordet. Varje gång Finland lyckas övertala roliga grönklädda artister att ta sikte på ESC ska Sverige envisas med att tina upp en gammal Eurovisionsvinnare och krångla till alltsammans. Revolution känns inte som fullträff på samma sätt som Heroes gjorde en gång i tiden, och är inte lika effektfull som Loreens Tattoo heller.
Men det är ohjälpligen snyggt och slipat och Zelmerlöw är så magnetisk att han får ducka när den internationella juryns hjärtan kommer flygande i hans riktning.
Poäng: 5/5
Saga Ludvigsson: Hate You So Much
Sällan har man väl sett någon bli så chockad som Saga Ludvigsson när hon vann den femte deltävlingen. Det här är en artist som är lätt att tycka om, men låten berör mig inte i någon hög grad.
Jag börjar leka med tanken om den hade känts mera personlig på svenska?
Poäng: 2/5
Annika Wickihalder: Life Again
Ännu en tekniskt skicklig sångare med en halvdan helhet. Lite väckelsemöte, lite Lejonkungen och en på tok för lång klänningsfåll. Jag ömmar för Annika Wickihalder som verkar vara en härlig typ, men det här känns som den givna kylskåpspausen inför trippelmiraklet från Vörå.
Poäng: 1/5
KAJ: Bara bada bastu
Sist ut är årets enda finallåt på svenska. Det är österbottniska humorgruppen KAJ som bjuder på den, ifall nu någon har missat detta. Tre svarta hästar i bruna kavajer skrittar in i manegen. Ja, det är ganska fjantigt det hela – med vedklabb-mikrofoner, Kekkonen-kostymer och korvgrillning. Men fjantigt är bra när man vet vad man gör.
Det är liksom omöjligt att gardera sig mot charmen, glädjen och säkerheten som KAJ bjuder på.
Poäng: 5/5 förstås.
KAJ har haft ett sådant makalöst flyt de senaste veckorna att det inte behöver spela någon roll att Måns fick flera publikröster i den fjärde deltävlingen. Det försprånget kan KAJ ta igen
Eva Frantz
Vem vinner då?
Det gör Måns Zelmerlöw eller KAJ i ett klassiskt ”juryns favorit vs publikens älsklingar”-upplägg.
KAJ har haft ett sådant makalöst flyt de senaste veckorna att det inte behöver spela någon roll att Måns fick flera publikröster i den fjärde deltävlingen. Det försprånget kan KAJ ta igen.
Men så har vi de internationella jurygrupperna som har hälften av makten.
Risken finns att de inte alls ser det fina i glad bastudans på Vörådialekt. Om jurygrupperna är generösa med att ge poäng till Måns Zelmerlöw, John Lundvik och Greczula kan det bli KAJ:s fall.
Eva Frantz är Svenska Yles Eurovisionskommentator och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.
