– Hela idén att den amerikanska administrationen och den ryska politiska eliten har narrativ som är i linje med varandra är förenklad.
Det säger Elīna Lange-Ionatamišvili, som är äldre sakkunnig vid Natos kompetenscenter för strategisk kommunikation i Riga. Hon har arbetat där i elva år och specialiserar sig på rysk informationspåverkan.
Redan i mitten av 2010-talet forskade hon i hur Ryssland beskrev sitt förhållande till Ukraina.
– President Donald Trump har sin egen inrikespolitiska agenda. Han spelar för sina inhemska väljare. De är faktiskt inte särskilt intresserade av utrikespolitik och vad USA gör utomlands, så länge det inte blir dyrt.
För Trump kan alltså Ukrainas öde kopplas ihop med hans eget löfte under valkampanjen att snabbt skapa fred. Exakt vad han menar med fred har han aldrig definierat.
Ryssland, å sin sida, har ett helt annat förhållningssätt till sin egen invasion av Ukraina och till det Trump säger om läget där.
– De följer naturligtvis med allt Trump säger och använder alla möjligheter de får att utnyttja det i sin kommunikation. Deras mål är att återställa sin egen legitimitet och öka sitt inflytande där det går.
I Rysslands fall handlar det om att hitta ett narrativ som kan ersätta det ursprungliga om anfallskriget mot Ukraina.
– Kriget har ju helt klart inte gått bra för dem. Faktum är att det har gått riktigt illa. Nu hoppas de att Trump kan ge dem en utväg.
Två uttalanden som Trump har använt på senare tid är dels att Ukraina inte har en chans att vinna kriget, och dels att ukrainarna inte vill fortsätta slåss. Låter det inte precis som Putin?
– Det här är väl något som ryssarna har använt för att påverka den ukrainska befolkningen. Det är en en psy-op (en psykologisk operation). Den ska också övertyga oss i regionen nära Ukraina att ge upp.
Det ligger i Trumps egenintresse, som fredsmäklare, att sprida det här budskapet.
– Att Ukraina omöjligt kan vinna och att all hjälp vi ger bara förlänger lidandet och att pengar försvinner i ett svart hål. Ryssland har aktivt förstärkt det här budskapet i tre år nu.
Vita huset har samma mål som Kreml, men det bevisar inte att de samarbetar aktivt.
Ryssland är beroende av Trump
Enligt Elīna Lange-Ionatamišvili verkar Ryssland alltså nu söka alla möjligheter de kan hitta för att stärka sin position.
– USA och Ryssland har sina egna motiv och kommunikationsstrategier och de är komplexa och föränderliga, säger Lange-Ionatamišvili och betonar att det här också gäller deras medvetna desinformation.
Det kan vara bra att komma ihåg att det finns många viktiga världspolitiska frågor där USA och Ryssland inte låter lika. Förhållandet till Kina och Mellanöstern är ett par sådana exempel.
Vi måste därför lyssna noga på hur Vita huset respektive Kreml uttrycker sig. Vi kan också vara säkra på att Kreml lyssnar noggrant på Trump.
Trump uppgav själv i slutet av februari också att han har haft flera telefonsamtal med Vladimir Putin sedan han blev president.
– Naturligtvis har Ryssland anpassat sig till den nya verkligheten omedelbart. De har ju nu, skulle jag säga, fått mer legitimitet och en plattform för att göra vissa påståenden.
Lange-Ionatamišvili tror att Kreml inser att omvärlden igen vill höra vad de har att säga.
– Det här är ett perfekt tillfälle eftersom alla nu ivrigt väntar och lyssnar på vad de kommer att säga och hur de tar ställning till det som händer. Och sedan vilka steg de kommer att ta. Så de har definitivt anpassat sig.
Trump vill påverka Putin med sin retorik
– Ord är inte bara ord. Språket visar också hur vi tänker och vår uppfattning om världen, vår världsbild.
Lange-Ionatamišvili vill inte nedvärdera Trumps retoriska förmågor.
– När Trump talar om ”konflikten i Ukraina” i stället för ”Rysslands fullskaliga invasion” är det en medveten förändring i retoriken. Vi vet inte varför, men det kan vara för att locka Ryssland till förhandlingsbordet.
Lange-Ionatamišvili har också en mera välvillig hypotes.
– Det kan också handla om en teknik att invagga Ryssland i en falsk trygghetskänsla i relationen med USA. Men det är möjligen önsketänkande, säger Elīna Lange-Ionatamišvili från Natos kompetenscenter för strategisk kommunikation i Riga.
Hon tillägger att det hur som helst är det problematiskt. Ryssland använder redan Vita husets nya retorik i sina desinformationskampanjer. Det kan i sin tur slå tillbaka mot den amerikanska administrationen.
– Vi måste titta på vad de gör, inte så mycket på orden de använder. Men ord är förstås inte meningslösa. Oavsett varför administrationen har en ny retorik kommer Kreml definitivt att utnyttja det.
Ryssland kommer att säga: 'Titta, det är så USA kallar det nu, det är inte en invasion, det är bara en konflikt i Ukraina, precis som vi har sagt hela tiden.' Naturligtvis säger de så
Elīna Lange-Ionatamišvili
Var uppmärksam på ryska narrativ
Elīna Lange-Ionatamišvili har under de senaste åren också undersökt Rysslands desinformation om och mot Finland och Norden. Hon vill inte att vi glömmer den i skuggan av större världshändelser.
– Efter att den fullskaliga invasionen började, och också efter att Finland och Sverige uttryckte sin vilja att gå med i Nato, började Ryssland förstärka samma typ av anklagelser eller påståenden om de nordiska länderna, och specifikt också Finland och Sverige, som de har haft om de baltiska länderna under en mycket lång tid redan.
De handlar i första hand om två narrativ: att våra regeringar och delar av vårt samhälle har inslag av nazism i sin ideologi och att russofobin är utspridd.
– Den första anklagelsen hänger också ihop med sanktionerna som infördes mot Ryssland efter annekteringen av Krim 2014, som stärktes när det fullskaliga kriget inleddes.
Det andra riktas till rysktalande eller etniskt ryska befolkningar i Norden.
– Den här retoriken är förstås ett mindre hot i Finland än i Lettland och Estland, men det finns ändå där. Så ja, vi har sett hur de här två narrativen har migrerat längre norrut.
Också Grönland ett ryskt tema
Elīna Lange-Ionatamišvili har i sin forskning också följt desinformationskampanjer om och mot Grönland.
– Grönland har varit aktuellt redan i flera år. Som du kanske minns, började Trump tala om Grönland redan under sin första mandatperiod. Ryssland ser det förstås som något de kan utnyttja – att det finns splittring inom Nato.
Ryssland använder Grönland för att framställa USA som en kolonialmakt.
– Amerikanerna är i det här narrativet en expansionistisk makt som ingriper i oberoende staters angelägenheter, eftersom det är ett narrativ de har drivit i åratal om USA. Men samtidigt har Ryssland förstås sina egna intressen i Arktis, så de följer frågor om Grönland och Svalbard väldigt noggrant.
Enligt Elīna Lange-Ionatamišvili kan det alltså vara så att USA:s och Rysslands retorik i fråga om Ukraina för tillfället sammanfaller, men det kan bero på många olika faktorer.
Det är absolut inte så att Vita huset idag automatiskt tror på all desinformation som kommer från Kreml. Bara utvalda delar.
