Helsingforsaren Kristian har nyss fått jobb efter att ha varit arbetslös i nästan tre år. Han är merkonom med lång erfarenhet inom försäljning och säger att han var överraskad över hur länge det tog att hitta ett nytt jobb.
– Jag har haft mycket att göra under tiden, men jag var ytterst förvånad, säger Kristian.
Kristian heter något annat på riktigt. Han vill tala anonymt för att han inte vill rikta uppmärksamhet mot sin nya arbetsgivare.
Han använde aktivt sina nätverk för att hitta det han kallar för ”leads”, tips om företag som kunde tänkas behöva arbetskraft. Han gjorde CV i videoformat och skräddarsydde visuellt tilltalande personliga brev.
– Det är en berg-och-dalbana av känslor och långa processer. Sedan når du skedet där det finns två–tre kandidater kvar, då kommer det ett nekande besked, företaget hör inte av sig eller så meddelar man att man ändå inte anställer någon, beskriver Kristian.
Var tredje saknar kunnande
Liksom Kristian går nu allt fler utan jobb i över ett år eller mera. Efter en arbetslöshet på 12 månader klassas man som långtidsarbetslös.
Understatssekreteraren Elina Pylkkänen på Arbets- och näringsministeriet säger sig vara chockad över hur kraftigt långtidsarbetslösheten har ökat under den senaste tiden. De långtidsarbetslösa är nu 111 000, alltså en tredjedel av alla arbetslösa.
– De har blivit arbetslösa just innan lågkonjunkturen så det är ännu svårare för dem att få ett jobb nu. Det är lättare att få jobb om arbetslösheten varit kort, säger Pylkkänen.
Långtidsarbetslösheten är ett långvarigt problem i Finland. Vanligtvis är det lågutbildade, äldre och människor med svag hälsa som blir arbetslösa under långa perioder. Nu dröjer det för såväl kodare som närvårdare att hitta sysselsättning.
De långtidsarbetslösas läge lättar inte nödvändigtvis när konjunkturen vänder uppåt, eftersom många saknar relevant utbildning eller kompetens.
– Det är omskolning som gäller. De måste söka sig till ett utbildningsprogram eller få sådan yrkesomskolning som är relevant för de bolag som söker arbetskraft. Där ska de få en chans att visa sina kunskaper och lära sig nya saker, säger Pylkkänen.
Många vill utnyttja arbetslöshetstiden till att studera vidare eller omskola sig men hittar inga lämpliga stigar. Det är ett annat problem.
Hur komma ikapp?
Många arbetslösa ekonomer vill göra just som Elina Pylkkänen föreslår, men stöter på hinder. Det berättar Suvi Eriksson, ansvarig för karriärtjänster på Ekonomiförbundet. Man vill bygga på en tidigare utbildning eller förkovra sig inom ett nytt område, men det lyckas inte om man vill behålla sitt arbetsmarknadsstöd.
– Det här ökar helt klart risken för långtidsarbetslöshet, säger Suvi Eriksson.
För närvarande är cirka 2 000 ekonomer arbetslösa. I snitt dröjer det 65 veckor för en ekonom att hitta ett nytt jobb, bland annat på grund av långa rekryteringsprocesser.
Enligt Eriksson gäller problemet med begränsade utbildningsmöjligheter ändå samtliga arbetslösa, inte bara ekonomer. Särskilt äldre riskerar att hamna i kläm.
– Om du inte har hållit dig uppdaterad i jobbet och inte kan göra det när du är arbetslös, hamnar du lätt i en ond cirkel. Problemet förvärras för varje år som går, säger Eriksson.
Ministerium medger misslyckande
På Arbets- och näringsministeriet medger Elina Pylkkänen att man misslyckats med att matcha arbetstagares kunnande med lediga jobb och med att göra arbetskraftsutbildningen relevant för till exempel grön omställning.
Samtidigt menar Pylkkänen att man inom utbildning generellt inte har lyckats reagera tillräckligt snabbt på den pågående strukturomvandlingen inom ekonomin.
Yrkesutbildningen lyckas inte sysselsätta tillräckligt många. Det saknas också regional samverkan mellan utbildning och näringsliv.
Många behöver uppdatera sitt kunnande. Vem beslutar vem som får studera utan att förlora sin arbetslöshetsersättning?
– Det är en svår gränsdragning. Lagen ger inga exakta råd om när arbetslösa tillåts att studera. De [tjänstemännen på sysselsättningstjänsten] bestämmer och så får man bara lita på att de fattar rätt beslut, säger Pylkkänen.
Kristian berättar öppet om sin tid som arbetslös. Han är tacksam över all hjälp han fick av sysselsättningstjänsten, särskilt de psykologiska tjänsterna.
– Den psykologiska biten är det tyngsta. Och därför är tjänsterna så viktiga. Det borde lyftas fram bättre och man borde också lägga mera resurser på dem, säger Kristian.
Har du själv eller någon i din närhet upplevt långtidsarbetslöshet? Berätta i kommentarerna!
