När du ska till lokala pulkabacken sitter grannen redan på planet till St Moritz.
När du börjat promenera till jobbet för att få lite vardagsmotion berättar kollegan att hen anmält sig till sitt femtonde Iron Man-lopp.
När du skaffat en trevlig liten kolgrill har svågern köpt ett BBQ-monster i storleksklassen turistbuss.
När ditt barn lärt sig nästan alla orden till Imse Vimse Spindel sitter den jämnåriga systersonen och plinkar Beethovens femma baklänges på den vita flygen som fammo köpt.
Det kan också handla om annat än regelrätt skryt.
När du har pollenallergi misstänker din mamma att hon har scharlakansebola.
Jaha.
Har du någon i din närhet som beter sig så här?
Som alltid ska vara bättre eller finare, eller den det är mest synd om?
Hur tar det här sig i uttryck?
Vad tror du beteendet bottnar i?
Kanske du själv är en sådan som gärna vill glänsa i situationer som inte är en tävling? Varför då?
