Paula Lundman och Virpi Nieminen är Vasabor sedan årtionden, väninnor med en stark förkärlek för kulturupplevelser.
När det på lördagen för första gången någonsin blev möjligt för stadens invånare att besöka Wärtsiläs tidigare helt stängda fabriksområde intill Metviken, var det självklart för damerna att ta sig dit.
Bägge hoppas att Vasa i snabb takt gör verklighet av planerna på ett musik- och kongresscenter just på den här platsen.
– Jag känner glädje och iver inför tanken, säger Paula Lundman.
Virpi Nieminen håller med.
– Det vill vi absolut ha! Stadshuset räcker inte till, det är för litet för större konserter. Vasa är en industristad och en kulturstad, vi behöver ett musik- och kongresscenter.
Hurdant innehåll skulle ni vilja ha om musikhuset blir av?
– Det ska finnas något för alla, på många språk och för alla åldrar, säger Nieminen.
Lundman och Nieminen är inte de enda som hittat till evenemanget ”Musik i Lokstallet”, tvärtom. Stolsraderna i salen, som för dagen har förvandlats till konsertarena, fylls snabbt.
Och vips fylls salen av musik!
Klockan slår tretton och dagens första uppträdande klingar igång. Det är unga elever i Kuula-institutets orkester som uppträder under ledning av Ninja Jakobsson.
Akustiken i utrymmet är strålande, anser Mia Huhta som är intendent för Vasa stadsorkester.
– Det låter underbart här! Det här är naturliga väggar i perfekta material, jag tycker vi ska ta vara på vad vi har här, säger Huhta.
Även om Lokstallet inte är stort nog för att inhysa det planerade musik- och kongresscentret så finns det enligt Huhta en viktig poäng med att öppna upp just lokstallsbyggnaden för en sådan tillställning som lördagens gratiskonsert.
Det ger enligt henne Vasaborna en möjlighet att inse hur nära det verkligen är till Wärtsilä-området. Om det blir som tänkt och musikhuset byggs i den gamla monteringshallen strax intill Lokstallet, skulle man få hela sju tusen kvadratmeter yta till sitt förfogande. Och även där existerar väggarna redan.
– Jag drömmer om att musikhuset skulle stå klart redan om sex år. Det kunde bli något i stil med biblioteket Ode i Helsingfors, ett hus som är öppet för alla, säger Huhta.
Också barnen förtjänar ett musikhus
Louise Mannil, som är kommunikatör på DUNK eller De Ungas Musikförbund i Svenskfinland, har fullt upp. Tillsammans med Jenna Matintupa som är producent för DUNK-projektet ”Min kör”, organiserar hon en hörna där barn kan teckna och måla i samband med lördagens evenemang.
– Här är det tänkt att barnen ska få fantisera kring vad lokstallet kunde vara, säger Mannil.
Både Mannil och Matintupa är varma anhängare av idén om ett musikhus just på det gamla Wärtsilä-området. Det kunde enligt dem bli en plats där man samlas över generationsgränserna för att ta del av en bred kulturpalett. Också större band kunde lockas till Vasa för att uppträda om musikhuset blir verklighet, tror de.
– Musikhuset behövs och det är något som saknas idag. Den här platsen har alla förutsättningar, säger Matintupa.
Ett kulturens vardagsrum
Vasa Baroques konstnärliga ledare Kajsa Dahlbäck är den som hållit i trådarna för att organisera lördagens evenemang.
Hon är övertygad om att det är just här i de gamla Wärtsilä-byggnaderna som Vasas musik- och kongresscenter borde bli till.
Dahlbäck har under sin karriär som sångerska hunnit resa land och rike runt och lagt märke till att det är påfallande ofta som musik och kultur av olika slag har hittat hem just i gamla industribyggnader.
När den typen av platser öppnas upp och blir tillgängliga för alla föds det ofta något nytt, lockande och fint.
– När det finns rätt typ av utrymmen så ordnas det genast mera spelningar, konserter och evenemang. I det här fallet så är det verkligen ”more is more” som gäller, säger Dahlbäck.
Dahlbäck har läst forskning som visar på en stark korrelation mellan ett blomstrande kulturliv och inflyttning. Hon är övertygad om att ett musik- och kongresscenter i Vasa skulle öka hela regionens attraktionskraft.
Dahlbäck tog därför initiativet, kontaktade Wärtsiläs fastighetschef och målade upp bilden av en dag med öppet hus på området.
– Jag tänkte att nej tusan, nu måste vi nog komma igång. Jag tycker det är ganska brådskande med att komma till skott, säger Dahlbäck som hoppas att både tjänstemän och politiker i staden lyssnar och skrider till verket.
Och lyssnar gör i alla fall den långvarige kommunalpolitikern Per Hellman (SDP), som själv har ett långt liv som musiker bakom sig. Nu är han på plats för att lyssna på lördagens spelningar och insupa atmosfären.
– Jag vill bekanta mig de här utrymmena och lyssna på musiken. Det är oerhört bra att detta ordnas före vi i staden tar över de här byggnaderna, säger Hellman.
Hellman är nöjd över att de tidigare planerna på Wasa Station begravdes och att staden istället har nya planer.
– Själv tycker jag absolut att det är här vi ska satsa! Jag ser mycket fram emot att det här en dag öppnas som ett kongress- och musikcentrum.
