Den finlandssvenska skulptören Birgitta Ara har avlidit i en ålder av 90 år.
– Mitt liv har varit en upptäcktsresa. Tillfälligheter har gjort att riktningen ändrats många gånger, men färden har följt en fåra där jag vinglat fram. Det känns som om jag hela tiden drivit mot målet utan att riktigt veta vart jag är på väg, konstaterade Birgitta Ara när hon blev intervjuad av Mardy Lindqvist för boken En välsignad nyfikenhet: berättelsen om Birgitta Ara (2009).
Birgitta Ara växte upp tillsammans med tre ambitiösa kvinnor i en sträng borgerlig miljö i Brunnsparken i Helsingfors.
Redan i unga år längtade hon bort från hemmets kvava miljö, ”till fantasins gränslösa landskap och ut i vida världen”.
Som ung student jobbade hon en tid i Schweiz, men återvände snart hem för att utbilda sig till dekorationsmålare vid Ateneums konstskola, dvs. Konstindustriella läroverket (1952–1955).
Hösten 1955 packade Birgitta en blygsam sats kläder, ett lexikon och pengar till ett par veckors hyra i en kappsäck och begav sig till Paris för att ta anställning på modehuset Manguin.
I femton år arbetade Birgitta under sitt flicknamn Birgitta Juslin som internationell fotomodell, mannekäng och filmstjärna.
Vid sidan av modell- och filmarbete studerade Birgitta vid René Simons teaterskola i Paris. Under en tid drev hon också ett hotell i Dover i England.
År 1970 lämnade hon allt för att på heltid ägna sig åt konst. Anledningen till denna helomvändning lär ha varit en återkommande dröm.
Under åren 1972-98 höll Birgitta Ara 35 separatutställningar och deltog i drygt 40 grupputställningar.
Birgitta Ara är främst känd för sina sensuella kvinnofigurer samt för sina abstrakta skulpturer och reliefer i patinerad brons eller omsorgsfullt behandlade marmorytor samt skickliga materialkombinationer.
I en essä i boken Om den röda sparkstöttingen och andra bildmöten (2000) beskriver konstkritikern Bianca Gräsbeck Birgitta Aras konst som en ”en lovsång till kvinnan, till samhörigheten och kärleken som samlande kraft i det kaos vi kallar livet”.
Enligt Bianca Gräsbeck hade Birgitta Ara ”en förmåga att dyka direkt in i den mänskliga tragikomedin, där Själva Skaparen och Don Juan i sina skrämmande väldigheter ställs mot det varma och äkta, det kvinnliga elementet. Mycket kvinnlig smärta, men ännu mer av resning, präglar hennes konst.”
I tv-dokumentären Händer som ser: Birgitta Ara (2002) konstaterar Birgitta Ara att hon i sina verk framför allt låtit sig inspireras av de kvinnliga formerna:
– Jag dras till den här sköna, moderliga mjukheten i linjerna.
Birgitta Ara har även utfört smycken och porträttskulpturer, bland annat ett porträtt av president Martti Ahtisaari som tillkom 1996.
För Birgitta Ara själv var porträtten viktiga, även om de utgjorde ungefär en fjärdedel av hennes arbete:
– De är viktiga eftersom mitt arbete är oerhört ensamt. Under arbetet med porträtten har jag en levande människa framför mig som jag kan diskutera med. Många av de personer jag har porträtterat har varit ytterst berikande för mig själv.
