Jag fick ett mejl i början av året. En kvinna berättade att hon vid midsommar i fjol mått väldigt dåligt och att hon känt sig ensam.
Självömkan, tårar, tomhet.
Av en slump lyssnade hon en dag på radion, där musikprogrammet Lux sändes.
Hon skrev att hon inte kommer ihåg vad jag sade, men att en mening hon hörde fick henne att känna som om någon öppnat ett fönster och släppt in ljus och frisk luft.
Strax efter nyår var hon där igen. Den ensammaste människan i världen, utan drömmar och dränkt i mörker.
Om en enda människa blir berörd av något är det lika mycket värt som alla de som berörs av Melodifestivalen eller UMK
Måns ”DJ Bunuel” Strömberg
Temat i programmet hon hörde den här gången, årets första Lux, handlade om nystart, förändring och drömmar. Programmet hade samma effekt på kvinnan som förra gången: plötsligt var det lättare att andas och en spirande glädje uppenbarade sig.
I det här skedet berättade hon också att hon är 81 år gammal och att hon de senaste sju åren varit närståendevårdare för sin minnessjuka man.
Hon skrev att hon känner sig slutkörd; att hon som närståendevårdare är bunden dygnet runt, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år, och att ingen som inte har varit i den situationen själv kan förstå det totala i att vara närståendevårdare.
I båda fallen var det bara en mening eller en sång som gjorde att det mörkaste lättade.
En enskild människas upplevelse är lika mycket värd som majoritetens
Orsaken till att jag berättar om det här är min tanke om att en människas smak och behov av konst och empati inte är mätbar med opinionsmätningar eller algoritmer.
Det är viktigt att förstå att majoriteten inte har rätt i frågan om konst. Alla har rätt.
Då vi talar om ärenden som berör vårt innersta handlar det om så intima saker att en enskild människas upplevelse är lika mycket värd som majoritetens upplevelse.
Om en enda människa blir berörd av något är det lika mycket värt som alla de som berörs av Melodifestivalen eller Tävlingen för ny musik UMK.
Bra och dåligt finns inte i konst, trots att många proffs och andra insatta som vet ”sanningen” ofta påstår annat.
Då vi talar om konstupplevelser handlar det om känslor. De är större än orden och ofta omöjliga att uttömmande uttrycka i prat eller text.
Oavsett hur etablerad vår smak och kunskap om något är kan det som berör oss en viss stund vara något helt annat än det man själv tänker att är ens eget.
Men det förutsätter att vi förmår sänka gardet. Det tar man sällan initiativ till om man alltid vandrar i den färdigt upptrampade fåran eller endast följer det som algoritmerna föreslår att vi ska gilla.
Temat för nyårssändningen som den 81-åriga damen kontaktade mig om var förresten uppbyggd kring följande citat:
”Varför är vi här om inte för att skönheten har betydelse? Vid gravens rand betyder bara kärleken vi gett och kärleken vi fått” – Paavo Westerberg.
Måns Strömberg är musikredaktör och dj och programledare för musikprogrammet Lux.
