Fem minnen om tonårsidolen: ”Tvättade farmors mattor för att få ihop pengar till Sweets LP-skiva”

Rod Stewart kom till Helsingfors år 1976 när jag var 14 år gammal. Jag stod och väntade på honom utanför Hotell Hesperia. Han kom, steg ur bilen och jag fick hans autograf. Hans konsert i Ishallen var det bästa jag upplevt och han har alla dessa år varit min idol. Nu har Rod Stewart fyllt 80 år och kommer till Tammerfors i april. Jag kommer definitivt att finnas i publiken.

När jag var ungefär 14 år var mitt favoritband Sweet. Jag sparade pengar för att kunna köpa deras LP, bland annat genom att tvätta farmors mattor. När jag hade fått ihop 24 mark, som var mycket pengar för mig på den tiden, kunde jag köpa deras album. Sedan kom Sweet till Finland och jag var på deras konsert med min kompis Krisse. Jag sov över hos henne och följande dag skolkade vi från skolan för att gå och hänga utanför Hotell Hesperia där de bodde. När de kom ut jublade vi och jag lyckades få en kram av Mick, jag tror han var trummisen. Min favorit var ändå sångaren Brian. Det är över 50 år sedan, men jag minns det så bra. Det var en stor upplevelse, och jag blev inte fast för skolkning (vad jag minns).

Jag träffade fotbollsspelarna Kevin Keegan och Trevor Brooking efter att England spelat en vänskapsmatch i fotboll på Olympiastadion mot Finland. Jag låtsades vara journalist och lyckades komma in på Fiskartorpet. På hotellet fick jag en lång pratstund, autografer och en drink! Det var jättetrevligt och i synnerhet Brooking var en riktig gentleman.

När jag var i 12–13-årsåldern brukade jag lyssna på BBC och Radio Nord på min miniradio under täcket. Där fick man höra musik som inte spelades i våra egna kanaler. På BBC sändes ett program där man önskade att lyssnarna skulle skicka in ett recept på något gott. Sagt och gjort. Jag översatte ett recept på min favoritkaka till någon slags engelska och sände iväg det. Som tack fick jag receptet uppläst i radio och singelskivan Lady Madonna av Beatles. Minns ännu glädjen då jag öppnade det lilla paketet.

I ungdomen beundrade jag sånggruppen Delta Rhythm Boys, speciellt basen Lee Gaines som var så underbar och hade en så vacker röst. På den tiden jobbade jag på ett apotek i Åbo och en dag kommer Lee Gaines in genom dörren. Hjärtat började klappa och jag tänkte ”kan det här vara sant?” Han var lång, stilig, vänlig och glad. Då tänkte jag: kommer han på nytt så ska jag be honom signera en av mina skivor. En dag kom han in på apoteket igen. Han signerade min skiva medan jag berättade att han var min idol och att jag varit på deras konsert och att jag satt på första raden. Så gick han. Efter en stund kom han tillbaka och jag tänkte ”vad är det nu?” Det visade sig att han hade glömt sitt paraply. Världsstjärnor kan också råka ut för överraskningar.