Unga har tappat en stor del av sin framtidstro. Enligt Ungdomsbarometern som nyligen publicerades har mängden unga som ser väldigt optimistiskt på framtiden minskat med 24 procentenheter sedan den förra undersökningen gjordes 2021.
De som är likgiltiga till framtiden, som varken ser negativt eller positivt på den, har ökat med med 16 procentenheter. Unga som ser pessimistiskt eller väldigt pessimistiskt på framtiden har också ökat, om inte lika mycket.
För att råda bot på det här har Undervisnings- och kulturministeriet tillsatt en expertgrupp som ska komma med konkreta åtgärder för att unga ska få tillbaka sin framtidstro. Det är ungdomsminister Sandra Bergqvist (SFP) som ligger bakom gruppen och hon säger att det finns många olika faktorer som påverkar ungas framtidstro.
– Det är klart att världsläget och den ekonomiska situationen i landet är en sak som påverkar, också den egna situationen och vad som händer ens familj påverkar, säger Bergqvist.
Bättre debattklimat behövs
Sandra Bergqvist ser vissa korrelationer med regeringens nedskärningar, som bland annat drabbat unga och studerande.
– Det var klart redan innan riksdagsvalet att Finland är tvunget till nedskärningar, det hade också kommit tydliga signaler från EU att vi måste skära ner. Det är tungt och ingen vill göra det men nu var vi tvungna att anpassa våra utgifter och nu måste vi kunna se på hur det påverkat unga, säger ministern.
Hon säger också att debattklimatet kan påverka framtidstron hos unga.
– Det är ofta de negativa nyheterna som lyfts störst och mest och det är klart att det inger oro bland de unga, säger Bergqvist.
Det är också viktigt att tänka på hur man pratar om själva framtiden, menar ministern. Där erkänner hon att bland annat politikerna misslyckats i sin kriskommunikation.
– Vi har inte lyckats föra fram tron på framtiden och det kan vara utmanande i ett läge som det här, när vi har många trista och tråkiga saker och oroligheter. Då är det viktigt att vi vuxna och politiker ingjuter en tro på framtiden för de unga, säger Bergqvist.
Det görs inte genom att skyffla undan allt det jobbiga som sker i världen men genom att också lyfta fram det positiva.
Bergqvists expertgrupp kommer att vara klar med sin utredning nästa år.
Våga be om hjälp
Vid Helsingforsmissionen säger Oscar Lehtinen att resultatet i Ungdomsbarometern inte är så konstigt. Han leder projektet School to belong som jobbar med skolor kring ungas ensamhet och utanförskap.
– Det kan vara allt från klimatkriser till världsläget med krig som påverkar de unga, så på något vis är det ju inte oväntat, säger Lehtinen.
Att jobba mot ensamhet bland unga och stärka deras gemenskap i skolan är något som Lehtinen jobbar med dagligen. Men det är inte så enkelt som att bara koncentrera sig på de unga.
– Det gäller också skolpersonal och vårdnadshavarna. Det är jätteviktigt att få med alla parter i det här för ofta är känslorna av gemenskap eller av utanförskap inte isolerade utan kan finnas på många olika platser, säger Lehtinen.
Han säger att det är bra att det finns en expertgrupp vid ministeriet som kan leda arbetet men att också den enskilda medmänniskan kan göra mycket. Han betonar känslan av att ingjuta hopp hos unga och på det sätt bära dem.
– Men vi ska inte heller förminska det här, att vi stöder från det perspektivet att saker kan vara väldigt skrämmande och väcka starka känslor men att vi ändå kan stödja varandra, säger Lehtinen.
Det är okej att be om hjälp
Oscar Lehtinen kände själv en stark oro när kriget i Ukraina bröt ut för tre år sedan och då var det viktigaste för honom att, så att säga checka sig själv, att fundera kring vad som var bra för honom just då.
– Är det så att jag ska läsa alla artiklar om vad som händer just nu eller behöver jag ta avstånd från saker? Det är viktigt att våga reglera och lyssna på sin egen kropp för att veta vad man behöver just nu, säger Lehtinen.
Samhället har länge gått mot ett mer individualistiskt håll och enligt Lehtinen blir människor, som i grunden är sociala individer, allt mer ensamma. Det kan vara skrämmande att befinna sig i sociala kretsar och det bidrar till en förbubbling och ensamhetskänsla.
– Där någonstans ligger det egentliga problemet. Om vi istället skulle hitta en gemenskap där vi känner tillhörighet och ett mervärde i vardagen och kan bidra på ett meningsfullt sätt så tror jag att vi kunde ha en större framtidstro, även om saker känns otrygga, säger Lehtinen.
Vad kan vi som vuxna göra för att få en större framtidstro hos unga?
– Jag tror det är viktigt att vi vågar visa barn och unga att när det känns tungt så är det okej att be om hjälp. När vi inte hanterar situationer är det inte en svaghet utan en styrka och otrolig kraft att våga be om hjälp, säger Lehtinen.
Inget sker av sig själv
Ungdomar är alerta och snappar upp det vuxenvärlden har att erbjuda. Just nu är det internationella kriser, krig, ekonomiska utmaningar och nedskärningar i välfärdstjänster. Det menar verksamhetsledare Christian Wentzel på Stationens barn.
– Nu senast har vi sett nyheterna om Åbo Akademi som skär ner på undervisningen så det är klart att unga människor som står inför flera vägval under de kommande åren blir påverkade, säger Wentzel.
Precis som Oscar Lehtinen lyfter Wentzel fram tillståndet i världen och mediebilden som skapas. Nyheterna är ofta dystra och det påverkar de ungas sinne.
Wentzel påminner om att unga lever här och nu, men de blickar också framåt. På grund av sin ungdom har de kanske inte tillräckligt med erfarenhet för att få ett grepp om att bättre tider kan komma.
– Ingenting sker av sig självt utan vi är alla aktörer. Vi måste alla jobba för att få ett bättre samhälle till stånd, säger Wentzel.
Han ser ett samband mellan den nuvarande politiken och ungas framtidstro. Ett konkret exempel är att unga har svårt att få sommarjobb.
– Företagen anställer inte, tredje sektorn anställer inte. Inom kommunerna finns det olika verktyg i form av sommarjobbssedlar som kan hjälpa vissa, men det finns väldigt många unga som de facto inte har en aning om var de får sin inkomst de kommande sommarmånaderna, säger Wentzel.
Unga vill ha snabba lösningar
Christian Wentzel ställer sig försiktig till den arbetsgrupp som nu skapats inom Undervisnings- och kulturministeriet. Han menar att det nog finns mycket kunskap i en dylik grupp.
– Sedan är teori och praktik ofta två separata saker. Att ha fina programförklaringar som inte konkretiseras i den unga individens vardag är lika mycket värt som bläcket på pappret, säger Wentzel.
Den stora utmaningen ligger i att vi har ett otroligt snabbt samhällstempo och en ung generation som är van vid att förändringar ska ske i snabb takt.
– Det kan uppstå en diskrepans mellan förväntningar och det som sker i det verkliga livet, säger Wentzel.
Han säger att det inte finns några snabba lösningar, och det är en utmaning.
Varifrån kommer då den bristande framtidstron? Ja det är ett hopkok av många olika saker, menar Wentzel.
– Ungdomar lever i ett helt annorlunda medieklimat än tidigare generationer. Unga personer som lyckas oberoende bransch lyfts fram, man suktar efter framgång och materiellt välstånd. Till ungdomen hör en otålighet och när man lägger allt i samma skål så blir det en ganska utmanande dekokt, säger Wentzel.
För att råda bot på det här är Wentzels främsta råd att lyssna på de unga.
– Lyssna på vad de unga har på hjärtat och bolla olika tankemönster med dem, säger han
