Sedan augusti i fjol har en arbetsgrupp jobbat med att ta fram ett förslag till förordning för Kvarkens naturskyddsområde. Samtidigt har en annan grupp tagit fram en modell för samförvaltning av området.
På tisdag kunde man presentera resultatet.
”Enda vägen framåt är att umgås”
Den grupp som jobbat med samförvaltningen under ledning av Vincent Westberg på NTM-centralen, flaggar för en delegation bestående delvis av statliga myndigheter, men också av lokala intressenter. Kommuner, skifteslag, föreningar, och så vidare.
På det här sättet tror och hoppas man att myndighetsföraktet ute i skärgården ska minska. Men viktigast är förstås att få till stånd en fungerande förvaltning av naturskyddsområdet.
John Erickson, som representerar Maxmo skärgårds samfällighet, är nöjd med resultatet.
– Den viktigaste biten här är hur området ska kunna förvaltas bättre i framtiden. Hur man ska få ett forum där man kan diskutera och söka samförstånd i en väldig mängd olika frågor.
Kan man nu öka den lokala acceptansen?
– Det tror jag. Den här processen har redan nu visat att det är möjligt. Den enda vägen framåt är att man umgås. Modern naturvård bygger på förankring och förståelse, säger Erickson.
Erickson ser ett behov av att rent av årligen gå igenom de förändringar som sker ute i naturen i Kvarken. Därför skulle en delegation vara på sin plats.
Byggande, farleder och jakt
Vörås kommundirektör Jan Finne ledde den andra arbetsgruppen, den som jobbade fram ett förslag på förordning för Kvarkens naturskyddsområde.
Vad var svårast?
– Det har varit många svåra frågor. Det har varit en omfattande process med många möten och vi har hört väldigt många sakkunniga, säger Finne.
När vi ber Finne nämna det viktigaste tar han upp tryggandet av boende och byggande i skärgården, upprätthållandet av hamnar och farleder och tryggandet av sjöfågelbestånd.
– Men också att jakt och fiske ska vara möjligt även framöver.
Oro för fåglarna
Men det är inte bara lovord från de inblandade. Birthe Weijola, Vasa miljöförenings representant, är visserligen glad över att man nu kommit så här långt.
– Det är positivt att man nu kunnat enas om en samförvaltningsmodell och via den kanske kan få mer resurser till naturvården. Jag tror också att deltagarna fått större förståelse för varandras verksamhet, säger Weijola.
Men hon har också kritik att framföra. Och det gäller skyddandet av fågellivet i Kvarken.
– Det som nu saknas i förordningen är landstigningsförbud på viktiga fågelskär och jakt och rörelsebegränsningar på viktiga rastplatser under höstflyttningen.
Weijola säger att tanken är att begränsningarna i fråga ska finnas med i en skötsel- och användningsplan.
– Det finns ju en möjlighet att det blir helt bra. Vi hoppas att alla förbinder sig till att den här planen och åtgärdena för att skydda fågellivet blir av.
Lars Skog från Intresseföreningen för en levande skärgård, konstaterar att lokalbefolkningen redan länge jobbat för sjöfågelbeståndet.
– Vi har till exempel Norrskär där vi jobbat i 10-15 år med sjöfågelbeståndet. Men det är helt klart att vi måste utveckla samarbetet med fågelföreningarna. Jag tror nog att vi hittar lösningar och målsättningar.
Utlåtanderunda väntar
Det som händer nu är att utkastet till förordning överräcks till ministeriet. Sedan blir det utlåtanderunda. I sista hand är det politikerna som fäller avgörandet.
Jan Finne hoppas att allt kan vara klart ännu under pågående år.
Kvarkens naturskyddsområde omfattar cirka 65 000 hektar (till allra största del vatten) statsägda områden i Korsnäs, Malax, Korsholm, Vörå, Nykarleby och Vasa. När det väl inrättas blir det det största naturskyddsområdet i Finland.
