I över 700 år har man bränt tegel i Finland och för drygt 50 år sedan fanns det tätt med tegelbruk på små landsbygdsorter, särskilt i Egentliga Finland.
– Tidigare fanns det också många tegelbruk i Åbolands skärgård. Bönder kunde göra tegel och de transporterades med gamla jakter och galeaser till Stockholm och Åbo, berättar fackboksförfattaren Jouni Issakainen.
Exempelvis på ön Kakskerta i Åbo, i Pargas och i Nagu fanns det många små tegelbruk som sedan transporterade sina tegel med segelfartyg.
Trots att de flesta tegelbruken är ett minne blott, står flera kända byggnader kvar som byggts med hjälp av de forna lokala tegelproducenternas tegel.
Stadsbiblioteket och Mikaelskyrkan fick sina tegelstenar från Kärsämäki
Bland annat Mikaelskyrkan i Åbo är mestadels byggd med tegel från Kärsämäki tegelbruk, likaså saluhallen och stadsbiblioteket.
Utöver de tre kända byggnaderna är det också många jugendhus i Åbo som har tegel från samma tegelbruk.
Det kändaste av tegelbruken var just fabriken i Kärsämäki, som Jouni Issakainens bok Tiilirenkejä ja tirehtöörejä handlar om. Tegelbruket var verksamt under tidsperioden 1786–1930.
– I Kärsämäki fanns ett tegelbruk som producerade tegel i 140 år. Dessa tegel har använts till många stora och ståtliga byggnader i Åbo centrum.
Tegelbruket i Kärsämäki finns inte kvar, vad hände med det?
– Det finns många färggranna berättelser och historier om tegelbruket. Bland annat en direktör som flydde till Kanada och annat intressant, men slutet var att tegelbruket brann upp. Man hade inte krafter att starta upp det på nytt.
Intressant var också att själva tegelbruket däremot inte var byggt av tegel, utan trä. Bruket bestod istället av flera gråa ladugårdsbyggnader. Enligt Issakainen var bruket byggt så eftersom själva tegelstenarna behövde förvaras i luftiga och ventilerade utrymmen så att de kunde torka.
I S:t Marie fanns Finlands första prästgård av tegel
Kärsämäki tegelbruk låg under sin tid i dåvarande S:t Marie kommun, som i dag är en del av Åbo. S:t Marie är en plats med rik historia, och var i tiden en självständig landsbygdssocken. På 1200-talet fanns dessutom hela Finlands ledning och biskopen i Korois, endast någon kilometer ifrån S:t Marie.
S:t Marie församling hör även till en av Finlands äldsta och prästgården sägs vara den första i landet som byggts av tegel. Tegelstenarna kommer just från Kärsämäki tegelbruk som låg endast en kilometer från prästgården.
Prästgårdens huvudbyggnad byggdes i slutet av 1700-talet. På gården levde också den berömde forskaren Pehr Kalm berättar Issakainen. Kalm var botaniker, präst och professor i ekonomi vid Åbo Akademi. Han bodde i ett rött trähus på gården som var den tidigare huvudbyggnaden innan det gula tegelhuset byggdes.
Gården har även en medeltida källare som kan vara den äldsta tegelkällaren i Finland, uppskattningsvis från 1500-talet.
– Det här kan vara den äldsta tegelkällaren som finns i Finland. Här förvarade Pehr Kalm och andra präster sin öl och andra matvaror såsom äpple och potatis.
Tegelkällaren är ett bra exempel där det syns att tegelstenarna är handslagna eftersom alla stenar ser rätt olika ut.
Fingeravtryck på varje tegelsten
Nuförtiden är tegel maskingjorda och ser väldigt lika ut, men för 100 år sedan var varje tegelsten en individ.
Inspekterar man saluhallens och stadsbibliotekets tegelstenar i Åbo noggrannare syns hantverket. Stenarna är ojämna, kan ha grus i sig och vara markerade med stora handavtryck.
– Fingeravtrycken finns på så gott som varje tegelsten. De behövde lyftas till ett annat ställe då de var våta och fuktiga, berättar Jouni Issakainen.
Till en början formades tegelstenarna för hand av lermassa som sedan torkade på en planka. I en del av tegelstenarna syns det sand på ytan, då sand användes under torkningen för att tegelstenarna inte skulle fastna. Senare tegel gjordes med ång- och elektriska maskiner.
Ännu idag finns tegelbruk i regionen, både tegelfabriken i Mjösund i Kimitoön, och en fabrik i Loimaa.
