Arbetet med att hjälpa folk och plocka ihop spillrorna av den förödande jordbävningen som drabbade centrala Myanmar fortsätter oavbrutet.
Jordbävningen och dess efterskalv har hittills krävt över 2 886 liv och närmare 4 639 personer är skadade, enligt militärjuntan som styr landet. Det här är siffror som förväntas stiga under den kommande veckan.
Hundratals saknas fortfarande och arbetet med att gräva fram överlevande och döda ur rasmassorna pågår. Men det är svårt, och på många håll saknas utrustning för att göra jobbet ordentligt.
Arbetet sköts av frivilliga och olika myndigheter som exempelvis brandkåren, men militären, som i många andra länder brukar kallas in vid katastrofer av den här magnituden, lyser med sin frånvaro.
Lukten av död ligger enligt flera vittnen i luften som en matta och krematorierna går på högvarv.
Bland de överlevande är behovet av hjälp stort
Myanmar var redan innan jordbävningen i stort behov av humanitär hjälp. Enligt statistik från FN är minst 20 miljoner människor i behov av någon form av assistans på grund av inbördeskriget som härjat i landet sedan 2021.
En del människor har därför sökt sig till de områden där det nu delas ut mat och förnödenheter, trots att de själva kommer från regioner utanför den värsta katastrofzonen.
En av de stora utmaningarna just nu är den förstörda infrastrukturen.
Vägar är helt eller delvis blockerade. Viktiga broar till två stora samhällen i det värst drabbade området, Sagaing och Mandalay, har kollapsat, vilket hindrar både proviant, mediciner och annan nödhjälp från att nå folk.
Just nu är de bara flygplatsen i Yangon (tidigare Rangoon) som kan användas för att ta emot nödhjälpstransporter eftersom kontrolltornen vid flygplatserna nära Mandalay och huvudstaden Naypyidaw har rasat ihop.
Samtidigt har landet svårt att förse de behövande med hälsovård.
Inbördeskriget har bland annat lett till att militärjuntan gjort tillslag mot sjukhus och hälsovårdsenheter för att de misstänkt dem för att samarbeta med oppositionsmakterna.
Militärjuntan utnyttjar läget för att slå till mot motståndsgrupper
Jordbävningen var så pass kraftig att militärjuntan som styr landet efter en stund valde att be om internationell hjälp, något som är ytterst ovanligt för Myanmars ledare Min Aung Hlang.
– Jag tror inte att det fanns någon annan möjlighet, säger Stein Tønnesson, Asienforskare vid Institutet för fredsforskning i Oslo (PRIO).
– Det speglar också att jordbävningen även drabbat kärnområden för juntan, som huvudstaden, säger han.
Med tanke på katastrofens omfattning var det många som undrade om det här betydde att inbördeskriget som rasat i landet skulle läggas på is, åtminstone en tid.
Myanmars militärjunta tog makten i en statskupp 2021 och har sedan dess fört ett inbördeskrig mot olika grupper som motsätter sig juntans styre - dels fraktioner lojala mot den tidigare regeringen och dels mot olika etniska arméer i landets regioner.
Milisgruppen som slåss för den avsatta exilregeringen meddelade att man håller en två veckor lång vapenvila för att ge nödhjälpen och nödinsatser en chans att komma fram.
Det gjorde däremot inte militärjuntan som tog tillfället i akt att flygbomba byar och bosättningar i landets norra och centrala delar. Det har också förekommit rapporter om flygräder vid gränsen till Thailand i sydost.
Medan frivilliga och hjälparbetare kämpar med att gräva fram folk ur rasmassorna, och föra dem till säkerhet, faller alltså militärjuntans bomber kring dem.
Enligt en lokal nyhetskälla ska juntan ha utfört elva flygräder och dödat ett tiotal människor under helgen.
– Oppositionen har inte kontroll över luften. När juntan flygbombar är det ett tecken på att det går dåligt för dem på marken, säger Tønnesson.
Enligt uppgifter från en av motståndsarméerna i Shanprovinsen i östra Myanmar ska militären också ha beskjutit en hjälpkonvoj med tung maskingevärseld när den var på väg mot Mandalay.
Militärjuntan samarbetar sällan med internationella organisationer
Förutom lufträderna har juntan inte visat tecken på att göra det lätt för hjälparbetarna.
Enligt lokala medier i Sagaing, jordbävningens epicentrum, har restriktioner införts av militären som kräver att organisationer lämnar in listor över frivilliga och föremål som de vill ta med sig in i området.
Det finns också rapporter om att juntan ska ha infört utegångsförbud efter klockan 22 i vissa områden, vilket innebär att folk som vill söka efter överlevande hindras från att göra det.
Juntan har även under tidigare katastrofer varit dålig på att se till den egna befolkningens behov.
– Det som skulle göra intryck är om juntan öppnar upp områden där exilregeringens trupper jobbar, säger Tønnesson.
Exilregeringen har nu lobbat för att försöka få nödhjälpen in i landet utan att den behöver gå via militärjuntan, eftersom man är rädd för att juntan kommer att använda den i utpressningssyften.
– Jag är mera rädd för att juntan ska koncentrera all nödhjälp till områden som de kontrollerar, säger Tønnesson.
– De kontrollerar till exempel Mandalay, men ger ingen hjälp till Sagaing, där folkets försvarsstyrkor opererar, säger han.
Det svåra läget kan ge öppningar för internationell medling
Juntan är redan hårt pressad, både av motståndsarméerna i de olika provinserna och av Kina, en av militärjuntans få allierade jämte Ryssland.
Kina är den mest inflytelserika makten i regionen och är en av de som leder hjälpinsatserna. Kina ogillar att juntan inte fått ordning på kriget, som skapar problem längs gränsen mellan länderna och riskerar deras investeringar i Myanmars östra kustområden vid Bengaliska viken.
Jordbävningen sätter juntan i en ännu värre sits, säger Tønnesson.
– Kina gillar inte juntan, men de vill inte se oppositionen vinna. Jag hoppas att den här situationen nu får Kina att gå in mera aktivt och medla.
Tønnesson tror att behovet av hjälp kommer att fortsätta, vilket kan ge en chans för internationella krafter att börja ställa krav.
– Min förhoppning är att kineserna tvingar juntan att ge tillgång till områden där det verkligen skulle behövas en vapenvila, säger Tønnesson.
– Om Kina öppnar upp en korridor där skulle det kanske kunna leda till någon förändring.
