Efter vapenvilan i januari har Israel trappat upp sin militäroperation i Gaza med avsikt att ”rensa områden i Gaza från terrorister och infrastruktur”.
Metoderna är brutala och befolkningen beordras flytta på sig undan bombningarna runtom i Gaza.
Eftersom invånarna inte tillåts lämna området stiger dödssiffran dag för dag. Också de som hjälper är allt mera utsatta och 400 biståndsarbetare har dödats.
Samtidigt är behovet av skolgång ändå stort. Kyrkans utlandshjälp satsar på så kallade informella skolor där undervisningen sker i kortare sjok.
Det handlar om 650 000 barn som har tvingats avbryta sin skolgång.
Lek och kreativ aktivitet stöder skolbarnen
Att ordna skola i en krissituation som den i Gaza kräver därför speciallösningar.
Sabina Bergholm är landschef på Kyrkans Utlandshjälp för arbetet i de av Israel ockuperade palestinska områdena.
– Man ordnar kortare skoldagar. Det handlar om att undervisa baskunskaper som läsning, matematik och skrivfärdigheter så att de små barnen inte glömmer vad de har lärt sig tidigare. Men en viktig del av undervisningen handlar också om psykosocialt stöd via lek och olika kreativa aktiviteter, säger Bergholm.
Tanken är att skolan ska vara ett ställe där barnen får trygga ramar, mellanmål och vatten och där de för några timmar kan glömma den horribla verklighet som finns utanför skolans väggar.
Väggar kan man ändå inte tala om.
Undervisningen sker i tält som flyttas till säkrare ställen när bombningarna tilltar. Bergholm påpekar att 90 procent av skolorna som fanns innan det senaste kriget har bombats.
Världens farligaste skolväg
Det är mycket svårt att upprätthålla undervisning under en pågående kris.
– Det handlar inte bara om var vi kan ha våra tält, utan också om hur barnen ska nå tälten. Varje förflyttning, varje gång du rör dig är en enorm risk, säger hon.
Bergholm har själv inte besökt Gaza, utan undervisningen sköts av palestinska lärare och socialarbetare som tillhör Kyrkans Utlandshjälps partnerorganisationer.
Personerna är utbildade lärare och socialarbetare.
– De utsätter sig för en stor risk, men vill göra det för barnen i sitt land, för att hjälpa sitt samhälle och sina nära, säger hon.
Hon lyfter också fram utmaningarna med att säkra hjälptransporterna.
Enligt henne respekteras inte symboler som visar att man är en humanitär aktör, utan oavsett om man är FN:s eller Röda halvmånens arbetare kan man skjutas eller bombas.
– Det har dött fler hjälparbetare i det här kriget än i andra konflikter. Det sägs att det här är den farligaste humanitära krisen i mannaminne, konstaterar Bergholm.
Bergholm påpekar också att det är mot humanitär rätt att Israel hindrar att bistånd når de omkring 1,9 miljoner människor som bor i Gaza.
– Ingen sätter på riktigt stopp för det här. Ingen verkar orka engagera sig nog för att se till grundläggande mänskliga rättigheter. Det gör mig sorgsen och besviken på mänskligheten, säger hon. Alla i Gaza antingen har eller vet någon som har förlorat allt och någon de älskat.
Hur hjälper man ett barn som har förlorat hela sin familj?
– Hur man hjälper ett barn är otroligt komplext. Men jag tror att det viktigaste är att skapa rutiner och trygghet, till exempel via skolan där barnen får komma och träffa vuxna som är utbildade i psykosocialt stöd. Barn behöver psykisk vård och en känsla av rutiner som får vardagen att gå framåt i små steg, säger Sabina Bergholm.
Hon påpekar att barn dessutom behöver mat, vatten och ett tryggt ställe att sova på och sådant finns inte i Gaza just nu. En miljon barn är traumatiserade av det här kriget. Det kommer att få stora konsekvenser i framtiden.
Resten av världen borde pressa Israel för att få ett slut på kriget för utan press från omvärlden tror hon inte att det kommer någon fred.
– Det är vårt ansvar som medmänniskor som lever på en bättre plats att stödja palestinierna, menar hon.
