Tölö gymnasium öppnade sina dörrar på söndag eftermiddag för att erbjuda stöd till sina studerande.
På fredagskvällen inträffade en allvarlig olycka i Nurmijärvi där två ungdomar miste livet. De två omkomna var studerande i gymnasiet, och deras platser kommer att stå tomma när en ny skolvecka börjar.
Många skolkamrater är i chock.
– Stämningen är allvarlig och oerhört sorglig. Det här berör ju både unga och vuxna i skolvärlden, inte bara i skolvärlden utan också utanför, säger Monica Kulmala som har förberett krisarbetet i en stödgrupp för läroanstalter i Helsingfors.
Stödpersoner och ungdomsarbetare från läroanstalter och församlingar fanns på söndagen på plats i Tölö gymnasium för att låta de unga bearbeta sina känslor.
I skolan finns det en möjlighet att plocka fram ljus, blommor, fotografier eller en minnesbok. Stödpersonernas viktigaste roll är att vara lyhörda för dem som sörjer.
Samma princip gäller enligt Kulmala både för de jämnåriga och för de trygga vuxna som finns runt de sörjande ungdomarna.
När orden inte räcker till kan man göra andra saker
Det är inte alltid lätt att våga möta en människa i sorg, säger Monica Kulmala som till vardags arbetar som kurator vid ett annat gymnasium.
– Vi har ett språk där orden inte räcker till. Det kan kännas lite torrt och platt att säga ”jag deltar i sorgen” eller ”jag beklagar”. Det är helt enkelt lite otillräckligt ibland.
Enligt Kulmala är det viktigast att visa den sörjande att man finns där trots att man vet att den andra sörjer.
Hennes råd är enkla. Håll i, håll ut, håll om och håll tyst.
– Det är viktigt att våga se i ögonen, att bemöta, att finnas till hands. Det kan också vara jätteviktigt att man hjälper till med något praktiskt, som att laga mat eller att se till att rutiner upprätthålls.
Den som vill hjälpa en sörjande behöver jobba med att hålla ut i situationer där det kan kännas jobbigt. Att också våga tiga kan vara bra.
– Man behöver inte alltid förklara jättemycket eller försöka göra saken lättare än vad den är. Att bara finnas till hands hjälper jättelångt.
Våga tro på att den värsta känslan går om
Sorgen måste också få ta sin tid, påminner Monica Kulmala. Ju närmare person man har mist, desto mer utdragen brukar sorgeprocessen bli.
– Det är inget som går över på en dag, en vecka eller en månad. Sedan kommer jular, midsomrar och födelsedagar som påminner om sorgen under de kommande årens lopp. Så kom ihåg att checka upp den som sörjer då och då och fråga hur det går.
De ungdomar som nu sörjer sina klasskamrater eller vänner efter den tragiska olyckan i fredags genomgår enligt Kujala sannolikt en typ av chockfas och ska inte under de närmaste dagarna behöva anpassa sig till en vanlig skolvardag. De viktiga är att de nu får – och vågar – känna.
– Att bearbeta sorgen betyder att man inte trycker undan den, utan man minns och verkligen känner i stunden.
Kulmala tröstar också dem som känner att smärtan är för stor just i stunden. Den går om.
– Visst kan våra känslor vara långvariga men en känsla håller oftast i sig i ungefär en och en halv till sju minuter. Så om du gråter i sju minuter är det jättelänge. Våga tro på att den där känslan går om till något lite mera lätthanterligt.
