Ekenäsborna Anneli och Seppo Sarekoski har gjort det många drömmer om, men få vågar ens försöka sig på. De lämnade vardagen i Esbo och reste iväg med segelbåt utan någon tids- eller resplan. Riktningen var mot solen. Deras resa kom att vara i 16 år. De åren tillbringade Anneli och Seppo i den karibiska övärlden.
- Vi kände hela tiden att vi lever den bästa tiden av våra liv. Det kan inte bli bättre än så här, säger Seppo.
- Ingen dag var den andra lik, varje dag var speciell. Om ankringsplatsen var trygg och vädret bra kunde man ge sig av till djungeln eller utforska närmaste byar och städer, fortsätter Anneli.
Anneli och Seppo känner varandra utan och innan. Inte nog med att de har bott 16 år i en båt, de har varit tillsammans sedan 1959.
Anneli är född i Grankulla och Seppo är från Munksnäs i Helsingfors. Det var Seppo som fick Anneli intresserad av båtliv, han har själv seglat sedan han var en liten pojke. Fast den första gemensamma båtturen var inte med segelbåt.
- Nej, vi skulle hämta en kanot som Seppo hade fixat i Munksnäs. Den bar vi genom gatorna ner till havsstranden. Sedan höll han i kanoten medan jag satte mig i den och gav mig en paddel och sade kort och gott ”börja paddla”. Vi paddlade till andra sidan av staden. Det var min första kontakt med aktivt båtliv.
Båten Sampo
Som unga, nygifta och som småbarnsföräldrar hade paret Sarekoski flera små båtar innan Seppo började bygga segelbåten Sampo. Det är alltså Seppo som tillverkat den båt de seglade med flera somrar i Finland och som de sedan flyttade in i. Till och med virket är av träd som Seppo har fällt.
- Seppo planerade länge hur båten skulle se ut och han frågade mig hur jag ville ha den.
Segelbåten är av ganska traditionell typ med en mast. Båten är tio meter lång, men rätt bred, 3,60. Akterdäck är dessutom inte lika lågt som på vanliga segelbåtar.
- Det här gör att man kan styra sittande, något som kom väl till pass under de långa seglingarna.
Seppo berättar vidare att båtens sidor har ett tjockt lager hårdskum på insidan vilket gör den osänkbar.
- Jag öppnade en gång en sida när vi var i Trinidad och allt var torrt och såg fint ut.
Namnet Sampo kommer från Kalevala. Det var Seppo (!) Ilmarinen som gjorde Sampo. Enligt Kalevala gav Sampo allt som behövdes i livet. Seppo Sarekoski är av samma åsikt vad gäller familjens segelbåt.
Varje sommar tillbringade familjen all sin lediga tid ombord på segelbåten. Varje höst kändes det lika tungt att avsluta båtsäsongen. Småningom började tanken gro hos Anneli och Seppo; tänk om de skulle lämna Finland, sälja hemmet i Esbo och bara segla iväg?
- Anneli slog till sist fast ett datum och till och med ett klockslag när det här skulle ske.
Datumet var en bra bit in i framtiden, det fanns gott om tid för planering, ombyggnadsarbeten och avyttring av sådant som inte längre skulle behövas.
-Barnen var vid det här laget vuxna, men båten var ändå så pass stor att det skulle funnits plats för dem om de hade följt med, berättar Anneli.
Nu blev det så att de tre sönerna valde att stanna på landbacken. De hann alla tre också gifta sig innan Anneli och Seppo seglade iväg.
- Men vi ville åka innan barnbarnen började komma. Efter det skulle det varit ytterst svårt att lämna Finland.
Det här lyckades inte riktigt. Tjugo dagar före avfärd föddes det första barnbarnet. Men då var allt packat och klart för seglats.
Datum för avfärd då?
Jo, lördagen den 20 juli 1991 kl 12.00.
Mästare i att leva sparsamt
Det råkade bli ett väldigt väl valt datum, trots att Anneli hade slagit fast dagen för avfärd flera år i förväg. En vecka innan Seppo hade tänkt säga upp sig från sitt kontorsjobb blev han nämligen uppsagd. Annelis jobb igen skulle efter sommaren 1991 minskat från hel- till halvtid. Det var lågkonjunktur i Finland.
- Det enda som inte gick enligt planerna var att vi inte fick vår bostad i Esbo såld. Men i stället lyckades vi få den uthyrd.
Livet i segelbåten finansierade de med hjälp av hyresinkomsterna. De blev också mästare på att leva sparsamt. Mycket av den mat de åt var fisk eller skaldjur som de själva hade fångat. De undvek också hamnar med höga avgifter
- Riktiga seglare ankrar. Det är rika amerikaner som tar i hamn i marinorna.
- Jo, att ligga på svaj var det bästa, tillägger Anneli.
Tänk att kunna tillbringa sex timmar i vatten och sedan komma upp i båten eftersom man är hungrig, inte för att man fryser
-Den mat vi köpte var dessutom billig. Vi kunde köpa tonfisk för motsvarande åtta mark per kilo (cirka 1,30€)
- Seppo dök också upp ankare som han sålde vidare.
- Vi förde bok på våra utgifter. De sista åren reserverade vi 500 euro per månad på båten och samma summa på oss.
Inte en enda tråkig dag
Lagom till julen 1991 anlände Anneli och Seppo till Barbados. Att det blev Karibien berodde på tips de fått av andra seglare under resans gång. Anneli och Seppo hade nämligen två krav; det skulle vara varmt och det fick inte storma. För att undvika orkansäsongen i Karibien (juni-november) valde de Trinidad som den fasta punkten eller hemhamnen. Trinidad ligger utanför orkanområdet.
Det här var början på Annelis och Seppos äventyr i Karibien, en resa som kom att vara i 16 år och som enligt dem båda är de bästa åren de varit med om.
Anneli talar mycket om musiken, de färggranna karnevalerna och matmarknaderna. Seppo i sin tur minns speciellt alla fisketurer och snorklingen.
- Tänk att kunna tillbringa sex timmar i vatten och sedan komma upp i båten eftersom man är hungrig, inte för att man fryser.
När övergår det stora äventyret i vanlig vardag?
- Livet i Karibien blev aldrig trist. Vi är nyfikna av naturen så vi vandrade mycket runt och bekantade oss med lokalbefolkningen och med andra seglare. Vi har knutit vänskapsband för livet.
Anneli berättar också hur de höll kontakt med familjen i Finland. I början av 1990-talet var kommunikationerna inte de bästa, men Anneli skrev långa, illustrerade brev. Ibland kunde man ringa hem och på den tiden fanns det ju till och med telefax, något dagens unga knappt känner till.
Ombord på segelbåten Sampo hade Anneli och Seppo en kortvågsradio där de hörde nyheter från Finland.
- Jag minns ännu när vi hörde nyheten om Estonia, säger Anneli och ryser.
Varje morgon hade båtfolket sin egen morgonritual, eller morgonbön som den kallades. Via VHF-radion kom väderrapporten, köp- och säljmarknaden, uppgifter om fester, evenemang med mera. Ett kort infopaket om den kommande dagen.
- Vi seglare höll bra ihop, oberoende av nationalitet. Vi hjälpte också ortsbefolkningen om det hände något, bland annat efter oväder.
Livet ombord på en båt kan låta idylliskt, men visst var Anneli och Seppo också med om några farosituationer, i synnerhet under långa nattseglingar.
- En gång fastnade vi i ett flytande nät som saknade lyse. Vi hade ordentlig fart och det blev tvärstopp. Nästan som att köra i en vägg.
- Det var otrevligt att försöka få loss fiskelinan från rodret, speciellt som vågorna var två meter höga.
Några gånger blev de tagna på säng av hårda, plötsliga vindar som rev sönder seglet, men på det stora hela klarade de sig utan större missöden.
- Det jobbigaste vara att segla nattetid, vilket är en tvungen sak när avstånden mellan öarna är så långa.
Resor till Finland
Med åren förändrades också livet och kommersen i Karibien.
- När vi kom till Trinidad i början av 1990-talet fanns det runt fem segelbåtar i den vik där det sedan byggdes flera marinor med plats för över tusen båtar. Avgifterna höjdes och det blev bråttom att hinna i hamn innan alla ankarplatser fylldes.
- Redan när vi kom till Karibien fanns det öar dit amerikanerna kom och där var det alltid fullt. Under orkansäsongen var det lugnare.
Visst reste Anneli och Seppo till Finland också. Första gången de återvände till Esbo var 1995. Då hade hyresgästen sagt upp sig och de kom hem för att sälja lägenheten.
- Vi sålde lägenheten och köpte sedan en mindre, som vi hyrde ut.
Från och med sommaren 2002 började Anneli och Seppo komma till Finland en gång per år för att tillbringa några månader med barn och barnbarn. Under årens lopp reste också barnen med familjer till Karibien för att vara med farmor och farfar.
Återkomsten till Finland
Livet tog en ganska snabb vändning 2006 när det uppdagades att Seppo hade prostatacancer.
- Vi konstaterade ganska snabbt att vi ville hem till den finska sjukvården. Vi sålde Sampo och den katamaran som Seppo hade byggt under åren i Karibien.
- I och för sig hade vi aldrig haft för avsikt att segla jorden runt, men vi hade inte heller haft någon tidsplan för när vi skulle återvända till Finland.
Sarekoskis kom till Finland och Seppo fick en tuff men effektiv behandling mot cancer. Idag är Seppo friskförklarad.
- Men jag vet inte om det är sjukdomen eller åldern, men jag har blivit mindre aktiv.
När man ser sig om i egnahemshuset i Ekenäs har man svårt att tro att Seppo inte är speciellt aktiv längre. Köket är nyrenoverat, alla fönster är utbytta och några dagar innan intervjun gjordes bytte Seppo ut oljepannan mot jordvärme.
Orsaken till att Anneli och Seppo sålde lägenheten i Esbo och i stället köpte ett hus i Ekenäs beror också på att Seppo vill ha något att göra. Ute på gården finns ett garage där Seppo kan jobba, fixa och greja.
- Vi köpte ett garage med egnahemshus, skämtar Seppo.
Någon ny båt efter Sampo har de emellertid inte köpt.
- Nå, Seppo kollar båtar på nätet och planerar hela tiden.
- Vi installerade jordvärme med tanke på att vi kan lämna huset utan att det blir dyrt att hålla varmt. Kanske vi någon gång reser bort igen.
Anneli skrattar och skakar på huvudet.
- Det är lätt att säga att vi reser bort, men faktum är att jag trivs här hemma.
- Men vem vet. Det finns ju många platser dit vi inte har kommit med båt, vi får se!
Du kan lyssna på Annelis och Seppos berättelser om hur de bland annat fångade fisk och hummer i programmet Samtal om livet i Radio Vega fredagen den 18.12 kl 11.03 och lördagen den 19.12 kl 18.03. Programmet finns också på Arenan.
.
