Överläkare Britt-Mari Bjon vid hvc i Jakobstad är rädd för följderna av politikernas planer på ett sambolag med en privat aktör med kommunen som minoritetsägare. Hälsovårdscentralen kan bli på nytt bli den saltgruva den en gång var för personalen, säger Bjon.
-Det kan handla om snabba tag igen, många patienter per dag, det betyder att patienterna inte blir skötta och de måste komma på nytt och på nytt. Det här är ett scenario som jag fasar för, säger Bjon.
Stor misstänksamhet mot privata aktörer bland hvc-personalen
Läget vid hälsovårdscentralen i Jakobstad och i Pedersöre och Larsmo var kritiskt under många år med läkarbrist. I Nykarleby lyckades man bygga upp en kontinuitet kring den egna hälsovårdscentralen.
Det gemensamma hälsovårdsverket startade 2010, dit också Nykarleby hör.
De senaste åren har man uppnått en stabilitet kring hälsovårdscentralverksamheten och enligt Bjon kan man ordna läkartider inom en vecka också i mindre brådskande fall numera.
- Man kan inte bygga upp nån primärhälsovård på de läkare som kommer för någon månad, max ett år. Då får man aldrig den stabilitet vi eftersträvar, kunskapen om människorna som bor här och deras bakgrund.
- Man binder sig inte till de här patienterna, man följer inte upp, det blir väldigt lätt mycket remisser överallt.
- Kan man inte garantera de här sakerna så vet jag hur oändligt lätt det är att förstöra det vi har gjort.
Företaget Pihjalalinna har tagit över social- och hälsovården i Alavus regionen. Pihjalalinna är också ett av de företag som politiker i Jakobstadsregionen diskuterat med.
Enligt Britt-Mari Bjon ryktas det att många i personalen i Alavus valt att inte gå över till Pihjalalinna. Det är inte lätt att få ett klart svar från Pihjalalinna eller Kuusiolinna OY som bolaget heter i Alavus.
- Målsättningen är att de läkare vi har i huvudsak skall jobba åt oss. Av de 18 läkare som vi har gör ingen riktigt korta snuttar, säger Kuusiolinnas vd Tero Järvinen.
Hälsning till politikerna
Överläkare Britt-Mari Bjon har en hälsning till politikerna i norra delen av Österbotten, nu när mycket står och väger kring det som gäller social- och hälsovården.
- Satsa på kärnverksamhet, det vill säga socialvård, åldringsvård och primärhälsovård inklusive munhälsovård.
- Sluta att fantisera om att Jakobstads sjukhus skall vara ett minisjukhus, det kan vi inte ha. Sjukhusen strider om patienterna. I min värld betyder det att det finns lite för mycket resursering.
Kakan minskar också i Österbotten
Den summa som måste skäras bort från social- och hälsovården och specialsjukvården i landskapet Österbotten ligger mellan 45 och 70 miljoner euro beroende på räknesätt när vårdreformen är genomförd.
Strävan är att komma ner till ett landsmedeltal säger kommundirektör Stefan Svenfors i Pedersöre.
Svenfors är den som tagit initiativet att inleda en diskussion om ett sambolag mellan kommunerna i Jakobstadsregionen och privata aktörer som Pihjalanlinna och Doctagon för att trygga vården och jobben.
- Det handlar om att trygga servicen, kanske utveckla den, trygga servicenätet och arbetsplatserna, säger Stefan Svenfors.
- Vårdreformen ger konsekvenser framförallt för Jakobstads sjukhus och det är där som vi nu är ute för att titta på möjligheterna och alternativen, diskussionen inom landskapet kommer att bli hård.
- Det här handlar väldigt mycket om valfrihet, kan vi skapa sådana vårdkedjor och vårdformer som är intressanta också för sådana som bor utanför regionen och skapar större volymer.
Planerna i Jakobstadsregionen hotar Vasa
Alla politiker ser inte planerna i Jakobstadsregionen med blida ögon. Till dem hör Ulla-Maj Wideroos. Wideroos har lett den arbetsgrupp som följer med vårdreformen och dess förverkligande ur ett finlandssvenskt perspektiv.
- Det är bara så att man inte kan operera folk överallt, det är som med Finnair, det behövs matar- hvc stationer som ser till att sjukhuset i Vasa kan fungera, säger Ulla Maj Wideroos.
- Det blir Seinäjoki på sikt som tar över annars, det behövs solidaritet mellan nord och syd.
- De andra regionerna i Österbotten kan tvingas till samma drag som i Jakobstad och vi måste försöka bevara så mycket som möjligt av det demokratiska inflytandet inom landskapet.
Erfarenheter på annat håll med privata aktörer
Kommunerna i Jakobstadsregionen utreder sambolagsfrågan som bäst och enligt de målsättningar som finns. Nu skall fullmäktige i Jakobstad, Larsmo, Pedersöre och Nykarleby i juni månad ta ställning till om en upphandlingsprocessen med privata aktörer skall startas.
Enligt regeringens beslut kommer i vilket fall som helst social- och hälsovården att bolagiseras.
- Erfarenheterna från annat håll är goda av sambolag, den uppfattningen har jag fått både av bolagen och av beställarna, framförallt är personalen nöjd, det framgår av enkäter och undersökningar som gjorts, säger Stefan Svenfors.
Är sambolag bättre än kommunala vårdbolag
Vårdföretagen Pihjalalinna och Doctagon presenterade för en tid sedan sin verksamhet för politiker och intresserade i Jakobstadsregionen på ett möte som ordnades i skolcentrum i Pedersöre.
Det allmänna intrycket av presentationen blev att allting blir bättre och billigare med sambolag.
Servicenätverken bibehålls och en större del av det lokala inflytandet blir kvar i regionen jämfört med vård organiserad av landskapet Österbotten.
Är sambolag lösningen på ett problem som politiker brottats med i decennier utan att kunna lösa den gordiska knuten?
- Ja, tänk om det faktiskt är så. Det är ingenting som säger att det inte skulle kunna vara så. Fördelarna som finns där handlar mycket om att effektivera styrningen så att vårdkedjorna fungerar bättre, säger Stefan Svenfors.
Är den kommunala demokratin och byråkratin en bromskloss?
- Det finns mycket som tyder på det om man tittar på de erfarenheter som finns. Det är viktigt för politikerna att kunna ta lyra på de här frågorna. Samtidigt måste man komma ihåg att det kommer att handla om bolagisering so wie so om regeringens riktlinjer håller.
Vilken är skillnaden mellan sambolag inom en region och landskapsorganiserade bolag?
- Det betyder uttryckligen att den beslutande makten kommer längre bort från kommuninvånarna när det gäller landskapet. Det är i det här skiftet man måste fråga sig hur man på bästa vis tryggar medborgarnas tillgång till den service de har rätt till och att trygga inflytandet.
