Ända sedan den nya Ghostbusters-filmen annonserades har det debatterats hätskt på internet, men vilken sida hade rätt?
Det är svårt att recensera Ghostbusters utan att först ta upp den kontroversiella diskussionen kring filmen. När det framgick att de nya spökjägarna var kvinnor istället för män som i originalet, reagerade många. Några blev glada men de mest högljudda var väldigt, väldigt arga. Så pass arga att innan filmen ens haft premiär strömmade det in negativa recensioner och dåliga poäng på diverse recensionssajter.
Forskaren Tommy Gustafsson, professor i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet konstaterar att det handlar om ren misogyni att reagera på filmens nya huvudpersoner. Vilket absolut är sant, ingens barndom blir förstörd av att det görs en ny version av Ghostbusters. Men hur är då filmen som skapat så mycket drama innan den ens har släppt?
Medioker
Kristen Wiig (Bridesmaids (2011)) spelar Erin Gilbert, en forskare som får sina karriärplaner som professor krossade då hon tillsammans med sin gamla vän Abby Yates, spelad av Melissa McCarthy (Spy (2015)) lyckas fånga ett spöke på film. När detta blir viralt på internet får hon sparken och börjar istället jaga spöken tillsammans med Abby och deras uppfinnare Jillian Holtzmann, spelad av Kate McKinnon (Saturday Night Live). De får senare förstärkning av Patty Tolan, spelad av Leslie Jones (Saturday Night Live), och deras otroligt korkade sekreterare Kevin, spelad av Chris Hemsworth (Thor (2011).
Det finns ingen svaghet bland huvudrollsinnehavarna, istället verkar det mer som om regissören Paul Feig (Spy (2015), Bridesmaids (2011) haft svårt att sätta ihop all humortalang till en sammanhängande film. Det klipps vilt mellan de olika karaktärernas korta skämt, och det flödar ibland ut i tydligt improviserade sekvenser som pågår alldeles för länge.
Vågar inte göra något eget
Storyn följer ganska mycket utvecklingen i den första filmen, men på ett sätt som verkar aningen oinspirerat. Händelser och platser från originalet betas av nästan pliktskyldigt. När det börjar kännas som att du börjar komma in i filmen, gör den sitt bästa för att påminna dig om sitt bättre original genom att kasta in korta gästspel från originalskådespelarna, eller referenser till första filmen.
Filmen stakar fram med dåligt klipp mellan scenerna som driver storyn framåt och de improviserade scenerna tills det hela kulminerar i ett förutsägbart avslut i centrum av New York mellan spökjägarna och deras väldigt ointressanta antagonist, Rowan North, som spelas av Neil Casey (Saturday Night Live).
Grunda karaktärer
Den här filmen lever varken upp till att förstöra barndomar eller till att leverera feministiskt budskap. Överlag är nivån låg, skämt handlar om att bajsa på sig, ramla omkull eller få dålig hämtmat. De fyra spökjägarna tar sällan kontroll över någon situation utan lyckas rädda världen mest med dråplig tur och skojiga skämt. De turas om att dregla över Chris Hemsworths bara överkropp mellan de enstaka gånger som karaktärerna öppnar sig så pass att man kan ana en intressant bakgrundshistoria som sedan aldrig nämns igen. I en scen sparkar dock Kate McKinnon så mycket röv att man för en kort stund glömmer bort resten av filmens mjäkighet, men det går snabbt över och allt blir som vanligt.
Ej minnesvärd
Det är intressant hur allt som fick svidande kritik i trailern har klippts bort ur filmen och lagts som roliga klipp under eftertexterna istället, ett tecken på att skaparna inte vågade stå för sin egen produkt, utan istället gav vika för pressen från arga fans av originalet. Trots ändringar är filmen exakt vad den är, en som bäst medioker komedi. Varken så bra eller dålig att någon kommer minnas den om ett år.
Se den här filmen om: Du älskar komedier
Se inte den här filmen om: Du kan bli kränkt av att det görs en ny version av en gammal film du älskar
