De känner sig mest hemma hos varann, även om de kommer från helt olika kulturer. Det är bara synen på spöken som skiljer. Thang Nguyen tror att de finns och brukar bjuda dem på mat ibland, medan Isabel Kullström helst inte vill veta av dem.
- Jag kan bli rädd när Thang börjar prata om spöken, säger hon.
Isabel växte upp i Oravais och om hon var rädd för spöken som barn, så var det alltid någon vuxen som sa att sådant inte finns på riktigt. Men när Thang var barn och sprang hem, rädd, för att han sett ett kvinnligt spöke i ett träd, så tröstade hans pappa honom med att det var vanligt med spöken i just det trädet. I Thangs vietnamesiska familj ber de regelbundet till andar och avlidna släktingar, och bjuder in vissa spöken på mat ibland. Senast i augusti hade de en sådan högtid.
- Det är ungefär som er allhelgona, säger Thang. Men vi minns alla hemlösa, bortglömda spöken istället, och ger dem pengar och mat.
Isabel trivs bra på de buddhistiska familjefesterna, trots att också spöken bjuds in.
- Alla samlas och maten är jättegod. Och jag tror ju inte på spöken egentligen, men när jag ser hur Thang och hans släktingar tänker, så börjar jag nog undra lite mer.
Vissa gånger känns det faktiskt som om någon annan är där i rummet. En känsla som jag aldrig har fått hemma.
Isabel om de vietnamesiska familjefesterna
Thang och Isabel träffades för två år sedan, på en dans i Petalax.
- Först tänkte jag att nej, honom kan jag inte bli ihop med, minns Isabel.
- Att han är alldeles för gammal för mig.
Men några veckor senare var de ihop ändå och snart kändes åldersskillnaden på fyra år inte så drastisk. Däremot var avståndet mellan hemmen större, då Isabel bodde i Oravais och Thang i Närpes.
- Vi fick åka mycket bil och buss i början, säger Thang. Och när vi väl sågs stannade vi alltid ett par nätter hos varann.
På det sättet kom de också snabbt in i varandras familjer.
- Man fick ett extra hem på något sätt, säger Isabel. En extra släkt.
Tillsammans fick de också många högtider att fira.
Jul, nyår, vietnamesiskt nyår, venetiansk, påsk, Thangs farfars dödsdag, allhelgona, vietnamesiska varianten av allhelgona, lillajul, Thangs farmors dödsdag...
Thang och Isabel räknar upp alla högtider de brukar fira ihop
Men nu har de ändå flyttat hemifrån, för tre veckor sedan, till en gemensam lägenhet i Vasa. Thang studerar till sitt drömyrke, frisör, och Isabel ska bli socionom.
- Så nu får vi se varandra varje dag, säger Isabel.
- Jag vet inte vad det är med Thang, säger Isabel. Men jag blir på dåligt humör om jag är utan honom flera veckor. Jag är inte en person som öppnar mig för vem som helst, men med Thang kan jag göra det. Han lyssnar och känns trygg, jag tror att det är därför.
Nu när de bor ihop kan de festa till fyra på morgonen om de vill, eller bara stanna hemma och titta på film. Och det känns plötsligt som om de har tre hem.
Ett i Närpes, ett Oravais och ett i Vasa
Thang och Isabel räknar upp sina tre hem
Senaste resan gick hem till Oravais där Thang skulle delta i en fisketävling tillsammans med Isabels pappa, morfar och storebror.
I bilen började Thang prata om spöken igen.
- Först sa jag att han skulle sluta, att jag bara blir rädd av det, säger Isabel. Men samtidigt är det ju fascinerande också.
Så Thang berättade vidare. Att spöken inte visar sig för vem som helst. Att ett spöke bara visar sig för mänskor som det passar bra ihop med.
- Om en mänska och ett spöke får syn på varann så betyder det bara att de passar bra ihop, säger Thang.
- Inte farligt alls.
Isabel vet inte vad hon ska tänka. Hon är kristen, men tror inte på allt inom kristendomen heller.
- Jag tänker att det man inte varit med om vet man inte heller något om, säger hon.
- Allt beror nog på vad som har hänt en här i livet. Fast i vår kultur finns det ingen erkänd tolkning för spöken och andar. Den som säger att den sett sånt verkar bara galen här.
- Men, säger Thang. För mig är det vanligt. Jag har ju vuxit upp med det.
Han försöker ändå aldrig övertyga Isabel.
- Han är inte sån, säger hon.
- Han låter alla tro som de vill.
Genom Isabel och hennes familj har Thang också vant sig vid finlandssvensk kultur. Som Gäddkastet, till exempel. I den tävlingen åker ungefär 250 deltagare ut på havet för att fånga fisk med kastspö.
De tävlar i lag och i Thangs lag är det mest Isabels släktingar som står för kunskapen.
- De lär mig var det är bäst att kasta, vilka drag som funkar bäst och var det finns stenar att akta sig för, säger Thang.
Men Thang kanske ändå har bidragit till tur i laget, eftersom de vunnit priser båda åren som han varit med.
- Åtminstone har jag ju haft tur i kärlek, säger Thang.
Se mer om Thang och hans tro i filmen Gud är min farfar:
Thang Nguyen medverkar i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen.
Läs mer om produktionen Bakom parabolen här
